Ytterligare två normutmanande barnbokstips

15 Mar

Titt som tätt när vi är på biblioteket så dyker de upp, de där jättebraiga barnböckerna som inte konserverar en massa unkna könsnormer. På ett sätt är det bra att de bara ligger där hyfsat anonyma bland alla andra böcker, så att vem som helst kan råka låna dem, men samtidigt skulle jag ibland önska att det fanns särskilda hyllor eller åtminstone listor över ”genusgodkänd” eller allmänt ”normutmanande” litteratur. Eller hur? Jag är helt och hållet övertygad om att böckerna vi läser för våra barn har stor inverkan på deras syn på samhället, familjekonstellationer och andra människor och eftersom samhället i stort är så jäkla könsstereotypt och heteronormativt vill jag helst bara läsa böcker som utmanar normerna för Adrian. Normen lär vår unge översköljas av ändå liksom, på förskolan och när han slötittar på Barnkanalen.

De senaste två fina och normutmanande barnböckerna vi ramlade över var Syskondagen av Siri Ahmed Backström och Ellis blir mörkrädd av Siri Reuterstrand och Jenny Wik.syskondagen-ahmed_backstrom_siri-23501180-685892900-frntl”Syskondagen” handlar om en storasyster och en lillebror som får en hel dag för sig själva efter att lillebror kommit på att han inte vill gå till förskolan. Istället får lillebror följa med storasyster till skolan, sedan går de på café och till sist köper de precis de kläder de önskar sig, för pengarna som storasyster egentligen hade fått till en särskild klänning.305658446866_dVLaPzXX_lBerättelsen utmanar normer om kön och familj på flera olika sätt. Varken lillebror eller storasyster följer normerna för hur en pojke respektive en flicka ska se ut och vara, syskonen har olika hudfärg utan att detta alls omskrivs och de verkar bo tillsammans med en ensamstående mamma som arbetar långa dagar, vilket innebär att storasyster och lillebror får klara sig en del själva. Det är en fin berättelse om syskonkärlek och vardag, som bara ”råkar” frångå stereotyperna, liksom. Jag gillade den, och Adrian också (även om den nog passar ännu bättre om ett år och senare).

”Ellis blir mörkrädd” fångade mitt öga på grund av förnamnet ”Ellis” just. Aha, tänkte jag: Ett könsneutralt namn, vad kan detta vara? Och jag hade rätt: Ellis könas inte någon gång i boken, eftersom författaren helt undviker att använda några pronomen när hon berättar om Ellis.9789132153792 Det vi får veta om Ellis är att hen lever tillsammans med sin pappa (bara), men eftersom det är hos morfar som Ellis ska övernatta så skulle man kunna tänka sig att det finns/har funnits en mamma någonstans. Eller så syftar ”morfar” på att det är pappans morfar, det förtäljer inte historien och står därmed fritt för läsaren att tolka, känner jag. Dessutom har ju inte barn någon koll på släktband och språk på det sättet, och en ”farfar” kan ju lika gärna vara en ”morfar” egentligen. Ni fattar. Den här boken lånade vi igår och jag har inte hunnit läsa den för Adrian än, men det är en trivsam och lagom spännande liten historia, så jag kan tänka mig att den går hem. När jag googlade på boken hittade jag för övrigt några ytterligare titlar om Ellis.

I mitt inlägg om biologi och sociala normer häromdagen kommenterade någon att just barnböcker allt oftare utmanar stereotyper, och det hade personen förstås rätt i. Det gäller dock fortfarande att leta aktivt för att inte falla i fällan ”jomen här finns ju faktiskt EN stark kvinnlig karaktär!” eller liknande. Dessutom måste sägas att just icke-heteronormativa barnböcker finns det betydligt färre av än böcker som vidgar synen på hur en flicka eller en pojke, en mamma eller en pappa är/får vara. Och… även om det ständigt dyker upp nya titlar så ligger de gamla böckerna kvar där i lådorna och barnen har liksom ingen koll på att ”den där boken skrevs för 30 år sedan och då var allt heeelt annorlunda!”

Annonser

11 svar to “Ytterligare två normutmanande barnbokstips”

  1. oxhen mars 15, 2014 den 6:32 e m #

    Tack för tipsen Sanna! Blev väldigt sugen på syskondagen, ska kika efter den nästa gång vi är på bibblan 🙂

  2. presenskonjunktiv mars 15, 2014 den 8:07 e m #

    Tack för tips!

    Vi läste en bilderbok för ett tag sen som hette Den andra mamman. Egentligen inget speciellt på normbrytarfronten, men som ändå fick in några poänger om att vara annorlunda.

  3. Kliar och sticks mars 16, 2014 den 8:17 f m #

    I” Ellis älskar hundar” det bara Ellis mamma som omnämns. Intressant att du tolkat Ellis som könsneutral. Jag har inte alls sett på Ellis så eftersom de två Ellis jag känt (en hund och ett barn) båda varit pojke/hanhund, men nu när jag tänker efter så måste inte Ellis vara ett pojknamn.

    • Nä det står med på listor över unisexnamn och i den boken jag nämner omnämns Ellis aldrig med pronomen. Kolla gärna om det är samma i hundboken!

      • Kliar och sticks mars 16, 2014 den 1:42 e m #

        Jag har kollat. Det är samma i hundboken, det är bara jag som alltid trott att Ellis bara är ett pojknamn:) Nu när jag lyssnar på det så tycker jag att det låter lika mycket som ett flicknamn.

      • Ellis, Allis, Elise… lite liknande 🙂 I de bokmanus jag skickat till olika förlag heter huvudkaraktären Eli och har inte heller något omnämnt kön (hade INTE läst böckerna om Ellis när jag skrev dessa manus…) men jag har märkt att andra och även jag själv, oavsiktligt, tänker på Eli som en pojke. För att det ”neutrala” ofta är en ”han” kanske?

  4. presenskonjunktiv mars 17, 2014 den 10:26 f m #

    Jag tänker bibeln och Bombi Bitt när jag hör Eli…

  5. emmixen92 mars 29, 2014 den 8:41 f m #

    Tips: Kärlek med Vilma och Loppan, av Anneli Khayati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: