Politiska partier i skolan – bra eller anus?

1 Apr

När jag gick i gymnasiet och det vankades riksdagsval (samt även skolval) bjöds representanter från de politiska ungdomsförbunden in för att debattera i aulan. Detta var 2002 och naturligtvis behövde skolan inte ta ställning till om SD var välkomna eller ej, men däremot har jag en vag aning om att Kristdemokraterna fanns på plats för att bland annat tala sig varma för kärnfamiljen och argumentera mot homoadoptioner.

Nåväl. Mitt starkaste minne från denna debatt var den otroliga ojämlikheten representanterna emellan och att jag, som den kritiska och reflekterande elev jag var, verkligen slogs av hur viktig retoriken och talarens framtoning är för att ett budskap ska nå fram och övertyga publiken: Vänsterpartiet representerades i denna debatt av en tystlåten tjej på 15-16 år, helt ny inom Ung Vänster i Kalmar. Hon var påläst och kom med vissa bra argument, men hennes ovana att tala inför många människor gjorde att hon inte riktigt nådde fram till oss i publiken. Centerpartiet däremot representerades av den nationella ordföranden för CUF, en kvinna på 30 år med mångårig erfarenhet av att arbeta politiskt. Hon var naturligtvis en riktigt vass debattör och lyckades snacka omkull hela panelen enbart genom retoriska figurer och en självsäker framtoning.

När resultatet för skolvalet redovisades fick Centerpartiet nästan lika många röster som Socialdemokraterna och Moderaterna. Föga förvånande, men förstås helt och fullt en följd av debatten (vilken inte följdes upp i klassrummet efteråt).

Igår skrev jag om Sverigedemokraternas närvaro i skolor nu under valåret. Jag fokuserade på vikten av att inte höja toleransnivån och tumma på skolans likabehandlingsuppdrag bara för att vi nu har ett rasistiskt och hbtq-fobiskt parti i riksdagen. Rasism och hbtq-fobi får inte normaliseras och elevers trygghet ska inte äventyras i ”demokratins och yttrandefrihetens namn”, liksom.

En annan aspekt som kan diskuteras i samband med detta är: Hör politiska partier hemma i skolan över huvud taget? Är det kanske bättre att helt och hållet skippa det momentet, och bara inom ramen för den ordinarie undervisningen diskutera politik och de olika partier som finns? Vad tycker ni?

På ett sätt tänker jag att jo, det kanske är bättre att inga partier bjuds in än att exempelvis SD får tillträde. Och med min egen erfarenhet av den skeva debatten i aulan på gymnasiet kanske det är bättre att låta eleverna själva söka information och diskutera under ”ordnade former” i klassrummet.

Men samtidigt. Jag möter dagligen ganska många elever som helt och hållet ger fan i samhällsfrågor, politik och sin närmaste omvärld. Många har ingen aning om vilka partier som finns och de bryr sig inte heller. Samtal om orättvisor engagerar inte eftersom det ”inte rör dem”. ”Jag tänker inte rösta”, säger de och rycker på axlarna när jag och klasskamraterna försöker väcka deras engagemang i en viss fråga genom att påminna dem om att de kommer ha makten över vårt samhälle så småningom. Det som läraren pratar om blir inte alltid på riktigt, hur entusiasmerande och kunnig läraren än är. Vissa behöver, mer än andra, få en inblick i verkligheten – och ett sätt kan givetvis vara att få möta riktiga politiker.

Själv har jag vid flertalet tillfällen, inom ramen för retorikundervisningen, visat klipp från partiledardebatter och låtit eleverna fokusera dels på hur politikerna pratar; retoriska figurer, disposition, hur de agerar och engagerar, och dels har vi tittat just på innehållet – vad säger och förespråkar de egentligen? På vilka sätt skiljer sig partierna åt innehållsmässigt?

…och något liknande skulle förstås kunna göras under en livedebatt i aulan: I olika grupper får eleverna ansvara för ett parti som de ska lyssna på och analysera utifrån olika frågor. Vill de även ta ställning i frågorna är det upp till dem, men mitt syfte som lärare kommer i så fall vara att lära dem se bakom vackra ord, figurer och en karismatisk talare. Kritiskt tänkande, helt enkelt – vilket ju är något eleverna ska och måste lära sig för att klara sig i livet. Det är dessutom något som verkligen behövs för att partier som SD inte ska växa sig större.

Men som sagt: Detta kan självklart göras utan politikernas fysiska närvaro också.

Vad tänker ni? Vad har ni för erfarenheter av att lyssna till och träffa politiska partier i skolan? Hur har ni/era skolor förberett och följt upp detta? Är det något som behövs eller bara helt onödigt? Är stjälpen större än hjälpen, eller tvärtom?

Annonser

11 svar to “Politiska partier i skolan – bra eller anus?”

  1. Roos april 1, 2014 den 2:06 e m #

    Gud, kommer ihåg skolvalet i gymnasiet 2006, folkpartiet hade en jätteduktig talare som gjorde att typ 30-40% röstade på fp, inklusive jag själv… Skäms som fan nu!

  2. When Darkness Falls april 4, 2014 den 9:26 f m #

    Jag tänker precis som du. VAD som sägs är många gånger inte lika viktigt som HUR det sägs. Och det gäller framför allt politiker eftersom de har makt och försöker övertyga människor om att ge dem mer makt. Önskar att mina lärare hade varit lika insiktsfulla, engagerade och insatta som du.

  3. susitar april 4, 2014 den 3:42 e m #

    I min högstadieskola hade vi skolval, men aldrig besök av politiker. Vi var en riktigt liten skola, kan bero på därför. Egentligen kan jag nog tycka det skulle gå bra att skippa politikerbesök i skolan – det leder bara till en massa gränsdragningsdilemman, och man måste komma ihåg att politikerna är ju där för att övertyga folk om att deras parti är bäst. Det är knappast objektiv information eleverna får från ungdomspartiers bokbord.

    Vi skickades däremot ut under valåret till valstugorna som låg på torget i närheten för att prata med en representant för ”vårt” parti (grupparbete, läraren delade ut partierna att arbeta med). Där var väl nackdelen att i och med att bara fick närkontakt med ett parti, och sedan bara fick en sammanfattning av dem andra genom andra gruppers redovisning, att det är väl ganska lätt ifall man är en okritisk person att övertygas av den där ena representanten. Vi fick välja 4 fokusämnen från en lista också, något som var svårt att komma överens om inom gruppen, och vi visste ju inte vilka partiets fokusfrågor var när vi valde… vilket hade lätt kunna leda till en situation där vi kräver svar på något där partiet inte har någon politik eller representanten inte hade haft koll.
    Det här var valet 2002 förresten.

    Vore inte ett smart skolarbete att låta eleverna sitta och jämföra olika partiers valmanifest eller flygblad t ex?

    I gymnasiet (valår 2006) hade vi inget skolval och det pratades inte politik från lärarnas håll.

  4. E maj 29, 2014 den 8:06 e m #

    Alltså nu har jag läst din blogg typ hela dagen sen jag hittade den imorse och så läser jag det här och då känns det rätt kusligt. För jag undrar om jag var den där tjejen från ung vänster Kalmar som du skriver om. Och om det var jag så känns det på flera sätt helt sjukt, och jag har saker jag måste få säga om den där debatten som är viktigt för mig. Eller så var det en annan debatt och då har jag inget att säga. Så du kan väl berätta vilken skola du pratar om?

    • Hej! Du, jag tror faktiskt du har helt rätt i att det var du..! Vad läskigt det känns i magen nu, hoppas du inte tog alltför illa upp av min formulering i denna text… Har ofta tänkt på den där debatten (jag röstade V för övrigt) och hur arg jag var på snedfördelningen. Självklart minns jag långt ifrån allt som sades, i synnerhet (antar jag) eftersom C snodde showen. Du får hemskt gärna kommentera mera mera om dina tankar! Och skäll gärna på mig om det behövs 🙂

      • E maj 29, 2014 den 10:01 e m #

        Alltså, mest tycker jag det känns absurt (på ett rätt underhållande sätt) att det (1) kan finnas människor som idag funderar över vad jag sa i en debatt 2002 och (2) att jag sitter och läser en blogg som jag finner i högsta grad intressant och plötsligt dyker jag i version femton år upp. Jag tar inte mycket illa upp, det är ju ändå tio år sen och jag vet inte hur mycket jag hade hållt med om idag. Men, för mitt femtonåriga jags skull måste jag svara och fylla i några saker. För det första: jag tror är det här är första gången någonsin som jag blir beskriven som tystlåten 😉 Ett par klargöranden, du har alltså rätt i beskrivningen av min ålder men fel ang min tid i ung vänster, jag hade varit medlem i två år och var ordförande för Kalmar klubben vid tillfället. Jag skriver det för att det är viktigt för mig, inte för att jag tycker att det är anmärkningsvärt att du inte har helt rätt om detta nu. Men, det finns en annan historia om den där debatten som du inte känner till. Jag mötte upp en person M en timme innan debatten efter att han hade deltagit i en annan debatt på den gymnasieskola jag gick på för att fråga hur det hade gått. Han var helt bedrövad och sa till mig att “det gick inte alls, du får ta nästa istället”. Och det gjorde jag. Så den debatten du såg mig delta i blev jag tilldelad en timme innan den började. Trots det var jag hyggligt nöjd med min insats, framför allt när vi diskuterade friskolor och jag fick rätt mycket applåder.

      • Ja vet du, DET kommer jag ihåg! Att du blivit inslängd med kort varsel, var därför som jag tolkade det som att du var ny (gissar jag). Någon måste ha nämnt det precis i början av debatten?! Nåväl…

        Men, för att poängtera. Det här inlägget handlar givetvis inte om dig eller din insats (som sagt kommer jag ihåg att jag tyckte du var både påläst och hade bra argument) utan om mitt starka minne av en jäkligt sned debatt och hur mycket det kan påverka ungdomar i deras uppfattning om politik. Retoriken och scenvanan. Om C-kvinnan inte varit med hade flera av de andra debattörerna, inkl du, gjort ett helt annat intryck gissar jag.

        Som sagt, minnet är starkt och jag störde mig enormt på alla som gick på det och röstade på centern 😉

      • E maj 29, 2014 den 10:11 e m #

        Och förresten är jag imponerad av hur mycket du minns av debatten, förutom mitt svar om friskolor minns jag inget.

      • Mitt minne är ibland kusligt detaljerat 😉 (inte undra på att hjärnan blir överhettad ibland).

      • E maj 30, 2014 den 9:43 e m #

        Jag förstår att det inte var syftet med inlägget, men det var svårt för mig att fokusera läsningen på något annat. Minns att jag också tyckte det var lite konstigt att CUF skickade någon centralt ifrån. Tack för att du skriver att jag var påläst förresten, det är trevligt att du tyckte det! Och för att svåra dig i sak så tycker jag nog att det kan vara bra och nyttigt med företrädare för politiska partier i skolan, men att paneldebatter nog inte är det bästa formatet, och att det är klokt om en lärare har en pedagogisk plan med arrangemanget.

      • Förstår det! Och jag håller helt med om att det behövs mer förberedelse och en tydlig plan från lärarna. Vad jag minns blev vi bara insläppta på denna debatt och det var det. Inget samtal efteråt om vare sig politiken eller om de vi lyssnat på. Är rädd att det går till just så alltför ofta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: