…på vad min blogg egentligen är för blogg nu för tiden, och vad jag vill att det ska vara för blogg fortsättningsvis. När jag började blogga och via Lady Dahmer förstod att det var bra med ett namn eller en signatur folk minns så blev det helt enkelt så att jag började kalla mig lärare, normkritiker och lesbisk svenssonmamma. ”Lesbisk” för att det i ett heteronormativt samhälle faktiskt är något annat att vara en lesbisk mamma än en heterosexuell mamma, och ”svensson” för att jag utöver mitt brott mot heteronormen lever ett väldigt vanligt, normativt svenssonliv. Så.
Och det var väl också dessa saker jag tänkte att jag skulle blogga om och också började blogga mycket om. Läraryrket, genus- och normmedvetet föräldraskap, heteronormen och cisnormen i skolan och i vardagen, rena vardagsbetraktelser…
…men så har tiden gått och fler inlägg har handlat om feminism, färre inlägg har handlat om skolan och läraryrket utan att samtidigt handla om hbtq och normer. Och jag märker själv att jag är lite vilsen: Vad vill jag blogga om i det här forumet egentligen? Vad ”passar” det att blogga om, det vill säga: Varför har ni läsare hamnat här och stannat kvar? Sådant tänker jag på, trots att jag vet att bloggen ju är min och ingen annans.
Att jag av och till har rätt många läsare spelar förstås också in: Hur utlämnande kan jag vara? Hur arg och provocerande kan jag vara (jag är trots allt lärare)? Ibland vill jag blogga mer om föräldraskap, om att ha en tvååring och snart en bebis, bara rakt upp och ner, utan en massa normer och genustankar. Ibland vill jag ösa ur mig om skolan och mitt yrke, skriva om lärarvardagen och lyckade lektioner. Och ibland vill jag skriva råarga feministiska texter à la When darkness falls och önskar jag vore anonym (annars vågar jag nog inte riktigt). En mix, som den Oxhen, Knyttet och Ett tigerliv lyckas så bra med, tänker jag också att jag skulle vilja ha.
Men. Det som står i vägen i slutändan är givetvis: Tiden. Nu jobbar jag halvtid sedan tre veckor, till exempel, och även om jag trivs och det går bra så undrar jag fan hur jag ska hinna jobba heltid sedan?
Vi får se var det slutar. Skönt är i alla fall är att ”Det öppna klassrummet” är nischad till hbtq och skolan, och där bloggar jag vidare ett tag. Kanske ska jag helt skippa skolfrågorna här så länge.
Vad säger ni?
Sanna Mac Donald 
Jag tycker att variation är bra. Olika långa inlägg, olika teman, ibland om viktiga saker, ibland om vardagliga. 🙂
Ja, det är nog så. Och man (jag) är ju peppad på att skriva om olika saker under olika perioder. Tack för feedback 🙂
Jag har fastnat här just för att du varierar dina ämnen. Och allt du beskriver ovan; läraryrket, familjelivet, feminismen, sexualiteten, hbtq-frågorna, genuskunskap – allt det går hand i hand (tycker jag) eller det borde iaf gå hand i hand om vi vill uppnå en nivå mellan människor som är mer jämställd och mänsklig än vad den är idag.
Jag har aldrig läst något eller hittat något här inne som jag tyckt varit tråkigt, inte hört hemma, inte förstått och som inte haft en röd tråd, ett syfte.
Att tid sällan finns till, vare sig man är förälder, har jobb osv, det vet nog alla. Att blogga, att skriva texter som främlingar sedan ska läsa, tycka och känna om kräver ju att ork, vilja och motivation finns, och det kan du bara hitta i de ämnen som inspirerar dig, inte som gör oss nöjda.
Det märks så tydligt när någon skriver för sina läsare, och när någon skriver för sin egen skull, för att det man skriver ner bara måste få komma ut.
Det är ärligare så, mer lättsmält än någon påhittad lust. Lite som att välja mellan fejkade och äkta orgasmer (om jag nu borde dra en sådan koppling? ja, jag gör det, för det är så det känns faktiskt.)
det jag ville säga var bara att för min del; gör det du gjort hittills. Skriv om det du brinner för, så får vi läsare själva bestämma om vi brinner vi med. Hittills har du varit fantastisk!
Tack!! Gud, nu skäms jag lite. Som om jag sitter här och fiskar efter fina ord liksom… Klart jag innerst inne vet att det enda rätta i en alldeles egen blogg är att skriva om sånt som verkligen engagerar MIG, så är det ju i läraryrket också: Gör jag inte undervisningen till min kommer eleverna vara svårare att inspirera. Men ibland skönt också att styras lite, typ ”skriv om DETTA!” Ska fortsätta jobba på att chilla lite, behövs 😉 Tack igen för fin feedback!!
Jag svarar ja på samtliga punkter, älskar dina inlägg o riktningar om du vill ha ett svar, tycker de bästa texterna är de som kommer från egna intressen, tycker du det är viktigt förmedlas det till läsaren. Men är det helt ointressant för hen så går det ju o solla efter titel o kategori. Kram
Ja det där hur utlämnande man ska vara när man bloggar är ju svårt. Hur privat ska man vara? Vad kan man skriva och vill egentligen någon läsa…. Men jag tycker du får gå på din känsla helt enkelt. Eftersom du ju har en till blogg där du mer skriver om skolan så funkar det väl bra att skriva om annat som berör dig i den här bloggen. När jag ser en rubrik som verkar intressant så läser jag ju! Det är ju för att du skriver så bra och intressant, främst om normkritik och att vara en lesbisk småbarnsmamma som jag läser. Eftersom jag är en ännu mer svenssonmamma än dig, så tycker jag det är jätteintressant när du skriver från en annan vinkling, så att jag kan bredda min förståelse och bli en lite bättre och mer förstående person.
Och sen undrar jag väldigt om det där ”och snart en bebis”. Är det ett till barn på gång? Spännande och roligt och stort grattis i så fall!
Hoppas du kan komma tillrätta med din egen känsla kring bloggen och hitta något som känns bra för dig!
Kram Maja
Jag gillar också variation 🙂
Åh, tack, vad roligt att höra! Det är så svårt att veta om ev läsare uppskattar en blandning, framför allt undrar jag när jag skriver mer personligt och inte om vare sig feminism, genus eller något annat ”viktigt” om folk alls bryr sig eller om det är mer bara ”nej tack, nästa!”. Fast då försöker jag påminna mig om att jag framför allt skriver för mig själv och för att formulera sådant jag tänker på, och om någon annan tycker det är värt att läsa blir det mest en bonus 🙂 (Fast det går ju inte att förneka att det är roligt när man ser läsarantalet öka.)
Det är väl den avvägningen du måste hitta själv, antar jag, fast jag förstår att det kan kännas svårare om man är mer ”offentlig”, jag håller mig ju hyfsat anonym. Med det sagt kan jag konstatera att jag i din blogg lärt mig mycket om just normkritik och hur präglade vi är av heteronormen, så de inläggen gillar jag verkligen, eftersom de ofta får mig att tänka till och tänka om.
Jag gillar blandning, det som jag tror gjorde att jag började läsa hos dig var dina normkritiska inlägg. Jag tycker normkritik är ett bra redskap att titta på världen med, men jag är lite ringrostig nu när jag inte längre jobbar med det dagligen.
Fortsätt som du gör!! Jag tycker inte att det känns spretigt – gillar allt du skriver om! Och om nåt känns mindre intressant nån gång är det bara att hoppa eller skumma sig igenom, och absolut inget du förlorar mig som läsare på!!! Skulle gilla att du skrev mer om familj och föräldraskap också. 🙂
Om jag får komma med min åsikt. Jag är intresserad av det mesta du skriver – skola, hbtq, feminism… Det enda jag finner ointressant är sådant som bara handlar om ditt personliga familjeliv, foton på Adrian osv. Ta det inte personligt (jag vet hur känsligt det kan vara med folks barn). Jag är bara inte ett dugg intresserad av barn, och när det gäller ett barn jag inte känner så…
Jag tycker inte du ska oroa dig över att du börjar ”sväva ut”. Sakerna du skriver om är ju ändå sammankopplade på något vis. Genus, hbtq, feminism är det ju lätt att se kopplingen emellan. Men skolan passar rätt bra in där också.
Jag vet hur det är att fråga sig hur utlämnande eller kontroversiell man vågar vara, speciellt om man redan har ett gäng läsare (du har betydligt fler än mig, skulle jag tro också). Ska man skrämma iväg dem? Orkar man ta en konflikt med sina läsare? Tänk om det där ena inlägget råkar dra in en massa folk som missuppfattar bloggen pga den? Jag ligger själv lite grann i det där dilemmat. Så på min wordpress så undviker jag faktiskt ett visst ämne så gott det går, för att jag har märkt att den läsekrets jag fick blev en annan än jag från början förväntade mig, och jag har blivit någon form av ”representant” i deras ögon. Men istället skriver jag rätt ofta om det ämnet på min tumblr, som är på engelska och mer off-topic, och där det dessutom finns många bloggar inom min nisch och jag slipper känna mig som en förebild.
Du får absolut komma med din åsikt, och det är helt okej att du tycker mitt barn är ointressant 😉 Sådana texter skrivs ju väldigt mycket för mig själv (och rätt sällan…) och det är inte så konstigt att de främst uppskattas av folk som känner oss privat och kanske andra med barn i samma ålder. Men ibland tänker jag också att jag skulle vilja skriva mer om sånt där ”ointressant”, men gör det inte mycket pga att jag tänker att läsare skulle fly 😉
Just det där att ETT inlägg kan skrämma iväg folk, det har jag också tänkt på. Helt sjukt att det ska vara så (vet att When darkness falls skrev ett inlägg just om det fenomenet; ett ”fel” inlägg och du är dömd), men likväl… kanske är bra att, som du, ha flera forum att skriva av sig i kanske.
Jag tror inte lite fler ”ointressanta” inlägg skrämmer bort folk, så länge inte antalet ”intressanta” inlägg minskar. Snarare, ett foto på Adrian som äter frukost visar ju att du är vid liv och minns oss, typ.
Sant 🙂
Skriv som du gör, det är dina ord, ditt sätt att skriva, som jag vill fortsätta läsa, oavsett ämne. Dina ämnen är engagerande, eller ska jag säga blir engagerande, för en del handlar om sånt i vilka banor jag inte tänkt.
Jag tror inte direkt på att varumärka sig själv, genom livet ändrar en kanske uppfattning eller ser saker i nya perspektiv, så skriv om det som känns rätt för stunden.
Du äger bloggen, och är du arg på nåt en dag – skriv om det då, och ångra inget.
Jag följer en blogg skriven av en nära vän, den har inte blivit uppdaterad sen i oktober, jag vet att mycket hänt i hennes liv och tid har att skriva har inte funnits. Jag tröttnar i alla fall inte, utan kikar varje dag, för jag vet att nån gång kommer det kloka ord.
Ordet ”förebrå” tycker jag inte borde finnas.
Jag gillar blandningen av olika teman, tyngre ämnen ibland lättare ibland. Men mest gillar jag genus och normkritik, speciellt normkritik, för du har fått upp mina ögon lite mera. Och så tycker jag faktiskt att det är skönt att du inte uppdaterar så ofta för då hinner jag inte missa massor om det blir en paus med att titta in här.
Men det är din blogg och du bestämmer vad som känns rätt för dig. Själv tänker jag att om en läsare lämnar bloggen för gott för att ett inlägg inte faller hen i smaken så är det kanske inte hela världen.
Jag gillar vardagsliv och genus (både sammankopplat och för sig).
Håller med övriga, skriv om det du vill. Vi är ju här av en anledning- Vi gillar det du skriver. Sen tycker jag det är dags för blogg-läsare att faktiskt aktivt välja! Ja mena, vi kan ju inte bli serverade allt på silverskärm liksom, skriver du om något jag inte finner 100% intressant just idag, så finns det garanterat nån annan som gör det. Skönt med variation. Å ja mena, det ena ger ju det andra! Hade inte du kanske skrivit om andra ämnen kanske jag aldrig fått upp ögonen för det heller. =) Kör på å gör som DU vill, inte vad andra vill! =)