Nej, kärleken och rättvisan har inte segrat bara för att du röstade på Conchita i lördags

12 Maj

Igår kväll delade jag två texter om Conchita Wursts vinst i Eurovision Song Contest på min facebooksida och på twitter, den här av Gustav Almestad på Genusfolket och den här av Sofia Zettermark. Egentligen tänkte jag inte skriva något själv eftersom de redan formulerat sig så bra, men nu gör jag det i alla fall. I all hast på väg från jobbet.

Jag blev liksom majoriteten i mitt facebookflöde och i mitt tv-sällskap väldigt glad över att se Conchita vinna Eurovision Song Contest. Hennes röst är överväldigande vacker, låten pampig och scenframträdandet likaså. Och det var, precis som ovan nämnda bloggare skrev, det som gav henne segern i lördags kväll. Hon hade inte vunnit om rösten varit slätstruken eller om hon fått sjunga Spaniens medelmåttiga skrikballad istället, för då hade Nederländerna eller Sanna Nielsen med största sannolikhet tagit hem segern. Så, alla de som påstår att skägget gav henne vinsten kan ju bara dra. Det är förminskande av hennes artisteri att påstå något sådant.

Dock bör tilläggas att scenshowen och artisten bakom låten givetvis är en del av hela det paket som folk röstar på, och den som tycker det är fel får dra tillbaka klockan till den tid då hemliga jurygrupper endast tilläts lyssna på bidragen (jag tror faktiskt att Conchita hade hamnat i topp 5 även då) eller varför inte teleportera sig själv till 1965 då Ingvar Wixell sjöng alla bidrag i den svenska uttagningen, just för att undvika att artistens skicklighet påverkade låten?

I alla fall. Utöver hejaropen till Conchita och hennes låt som synts i flödena under helgen så har väldigt många yttrat saker som att ”kärleken segrade!”, ”ett statement mot homo- och transfobin!” och ”ett enat Europa för jämlikhet och mot diskriminering!” Och där måste även jag faktiskt vara en tråkmåns och protestera en liiiten aning. Missförstå mig inte, jag tycker som sagt att det var jättebra att just hon vann, och att artisten bakom låten utmanar normerna för såväl kvinnliga som manliga könsuttryck och dessutom uttryckligen tycks stå upp mot förtryck baserat på könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning är naturligtvis super. Men att tro att vi tack vare en bedårande vacker, skönsjungande dragshowartist nu är på väg mot ett jämlikt Europa är att… ta i lite va?

För det är just det: Conchita är bedårande vacker och en dragshowartist, en scenpersonlighet. Och som Hej Sonja uttryckte det (måhända aningen hårt, tycker nog jag, samtidigt som jag förstår hens frustration över alla cisheterosars aningen oreflekterade hyllningar) kan framgångsrika dragshowartister inte ses som företrädare för hela hbtq-rörelsen och de utsätts inte för diskriminering på samma sätt som ”vanliga” hbtq-personer.

Även homo- och transfober betalar pengar för att se Christer Lindarw och After Dark uppträda, och jag kan lova att många av dem som röstade på Conchita i lördags skulle se mycket skeptiska ut om deras manliga kollegor plötsligt började bära så kallade kvinnliga attribut, om deras söner kom ut som homosexuella eller om (när!) det införs ett tredje juridiskt kön i Sverige/deras hemland. Och ser jag till min egen yrkeskår så kan jag tänka mig att rätt många lärare röstade alternativt hejade på Conchita i lördags, men att de idag fortsätter att dra könsstereotypa, sexistiska, cisheteronormativa skämt i och utanför klassrummet, att de fortsätter dela upp klassen i tjej- och killgrupper och att de fortsätter ”glömma bort” att synliggöra fler sorters kärlek än den heterosexuella när det vankas filmvisning, litteraturläsning eller för den delen sexualkunskap. Kanske diskuterar de idag Conchitas vinst med eleverna, slår fast att ”alla får se ut hur de vill!” och sen är det bra med det. Cis- och heteronormen lever vidare och alla hbtq-ungdomar i klassrummen fortsätter gömma sig, eftersom de inte har något annat val.

Ja, ni får ursäkta min raljanta ton och min pessimism…

”Det tar tiiiid, Sanna, ha lite tåååålamooood!!” utropar ni kanske, samt: ”Var glad över framstegen!! Allt kan inte hända på en gång!”

Nej. Det kan väl inte det. Men vet ni? Det har redan tagit jävligt lång tid. Stonewallupproret, med rasifierade transkvinnor i spetsen, ägde rum 1969 och fortfarande förföljs, hotas och mördas många transpersoner varje år (läs gärna Maria Ramnehills text om att ta transpersoners existens på allvar, om ni inte har gjort det). Och detta gäller alltså transpersoner som inte ”klär upp sig” för att underhålla på en scen, utan människor som straffas enbart för att de är sig själva, i sin vardag.

Och vet ni? Fenomenet ”(icke heterosexuell) person som utmanar könsnormer på scen” är inget nytt i Eurovision-sammanhang. 1998 vann transkvinnan Dana International Eurovision Song Contest med sin låt ”Diva”, 2002 deltog dragqueen-trion ”Sestre” från Slovenien, 2007 vann lesbiska Marija Serifovic för Serbien och i Sverige har After Dark deltagit flera gånger. Är det härligt? Skitkul? Superfint att personer som bryter mot köns- och sexualitetsnormer syns på en stor scen och till och med vinner internationella musiktävlingar? JA! Det ÄR det! Och självklart är dessa artister förebilder för många individer som bryter mot hetero- och/eller cisnormen. Men grejen är att de för många (normpersoner) är just stjärnor på en scen; de står för något spektakulärt, något extraordinärt. Och när scenbelysningen släckts och slutvinjetten spelas är allting… som vanligt igen. Precis som det var efter Dana Internationals seger 1998 och efter Marija Serifovic’s vinst 2007. Precis som det blir ett par dagar efter Conchitas vinst i år.

Eller, rättare sagt: Risken är väldigt stor att det blir så. Om inte alla ni (vi!) som faktiskt röstade på Conchita, som gladdes åt hennes vinst inte bara på grund av låten utan även på grund av det hon står för, också ser till att göra något mer aktivt för jämlikheten och för att förändra vardagen för alla personer som drabbas av samhällets starka normer kring kön och sexualitet. Stöd en organisation, ändra ert språkbruk i klassrummet och i personalrummet, se över era egna fördomar och hur de faktiskt märks i vardagen och i interaktionen med andra människor, rösta i EU-valet… GÖR NÅGOT! Okej? Först då är ni trovärdiga när ni pratar om statements mot homo- och transfobi och att vi är på väg mot ett samhälle fritt från diskriminering.

Annonser

8 svar to “Nej, kärleken och rättvisan har inte segrat bara för att du röstade på Conchita i lördags”

  1. tarashima maj 12, 2014 den 3:52 e m #

    Jag var definitivt en av de som sa direkt efter vinsten att det var ett betydelsefullt steg, och efter din text vill jag kanske inte ändra åsikt men absolut tänka om en gång till.

    Men å andra sidan slås jag också av andra saker. Visst är det sant det du säger, att en alltför stor del av de cismänniskor som gladdes åt vinsten lär fortsätta i samma mönster som innan, vilket förstås är väldigt tråkigt, men att samtidigt säga att Conchitas vinst inte kommer betyda något när stormen har lagt sig känns lite orättvist.

    Normkitiserande och upplyftande av hbtq-frågor upplever jag får allt större fokus i internationella sammanhang, och bara det faktum att Eurovision i år var extra politiskt laddat i och med vad verkligheten utanför tävlingen sysslar med. Det känns som ett extra steg bara därför, och som något som kommer ligga kvar längre i folks medvetanden. Det låg bara rätt i tiden helt enkelt, är det jag försöker få fram.

    Men det är bara min spontana åsikt.

    • Jag tycker ju också att det var fint att hon vann, vilket jag skriver i texten. Men jag vill lyfta allt det andra för att det inte ska glömmas bort. Och, nu hade hon skägg vilket var en ny grej, men i övrigt är det inget nytt att en dragqueen intar en scen. Så, jag både håller med och håller inte med om att det är ett steg framåt. Det KAN bli ett steg framåt om vi alla lär oss något som vi sedan för med oss, men om vi nöjer oss med att ha skickat ett sms på Conchita i lördags är det inget stort steg…

  2. sara maj 12, 2014 den 5:30 e m #

    Håller med i stort. Men detta påstående som Sonja (och du?) gör att drugor inte utsätts för diskriminering tycker jag verkligen är konstigt och något som inte alls stämmer med min erfarenhet. Till och med en så etablerad, ”accepterad” person som Christer Lindarw har ju otroliga mängder med historier om skit han utsatts för och jag har vänner som varit med om ännu mycket värre.

    • Det har du absolut rätt i, och det händer ju förstås de flesta artister tyvärr, ja, offentliga personer. Kanske ska omformulera mig där. Men det jag menar är att en dragshowartist är något annat än en helt vanlig transperson, som ju är extremt utsatt i samhället. En framgångsrik dragshowartist lever av att ”klä ut sig” i spektakulära könskonträra kläder, hon (om det är en dragqueen) hyllas för hur vacker hon är eller så är hela showen byggd på det ROLIGA och SPEXIGA i att en man klär sig i kvinnokläder. Det är något helt annat än en helt vanlig transkvinnas vardag.

      Och det mitt inlägg handlar om är ju heller inte det, utan det faktum att dragshowartister inte nödvändigtvis förändrar världen för alla hbtq-personer och att de cisheteropersoner som hyllar dragshowartister inte nödvändigtvis står bakom eller gör något för hbtq-rörelsen.

  3. peachbeast maj 13, 2014 den 12:37 f m #

    Efter ett antal hbtq-foba uttalanden i min feed på Facebook i samband med conchitas vinst är jag inte ett dugg förvånad över att det tyvärr fortfarande är lång väg kvar att gå innan kärleken verkligen har segrat.
    Tyvärr tror jag inte heller att mina motkommentarer får dessa personer att ändra åsikt. Men jag låter de åtminstone inte häva ur sig sin skit oemotsagd. Till slut kanske jag lyckas så ett frö.
    Tack för dina välskrivna inlägg som har hjälpt mig se mina privilegier och vad jag måste göra för att hjälpa kärleken segra.

  4. Emma maj 13, 2014 den 10:35 f m #

    Blir också överraskad över påståendet att drag queens inte blir utsatta för samma diskriminering som andra hbtq-personer. Drag queens är såklart något helt än att vara en transkvinna, men de blir också utsatta för mycket hatbrott och det känns lite olustigt när du nämner stonewall, eftersom flera av de som kämpade där faktiskt var just drag queens.
    I övrigt glömde du att nämna att en ukrainsk drag queen kom på andra plats i Eurovision 2007. Så nej, det är verkligen inte något nytt under solen. 😉

    • Jag förstår helt invändningen och omformulerade mig lite där efter kommentaren igår. Det jag främst menar är att dragshowartister är socialt accepterade och hyllade på ett helt annat sätt, och de bidrar inte nödvändigtvis till att förändra folks syn på kön och könsroller eller för den delen på sexualitet. Sedan är det såklart stor skillnad på att vara en framgångsrik dragshowartist idag och en ”underground” dragshowartist under 60-talet. Att jag nämnde Stonewallupproret har att göra med att jag ville belysa att tiden har gått och att vi trots detta inte kommit så värst långt, just eftersom många menar att ”vi” borde vara glada för framstegen.

      Gillar att jag får lite motstånd och tvingas förklara mig btw 🙂

Trackbacks/Pingbacks

  1. Conchitas vinst i Eurovision | Ett tigerliv - maj 12, 2014

    […] Två till lästips om betydelsen av Conchita Wursts vinst: Zettermark – 6 tankar om Conchitas Eurovision-vinst och reaktionerna på den Politism – Tolerans är inte Conchita Wursts främsta seger Edit, ett bonuslästips: Mina Sanna ord […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: