Vi hade storrensning här hemma i söndags och jag sorterade ut mängder med dvd-filmer, vhs-filmer, cd-skivor och böcker som alla lämnades på ”hyllan” i grovsoprummet, vilken är till för att saker och ting ska få ett nytt hem istället för att kastas bort. Vissa filmer behöll vi dock såklart, inklusive en och annan vhs-film som väckte gamla minnen… En av dessa var Mulholland Drive som jag älskade innerligt när jag hade sett den första gången 2001. 
Jag och en kompis blev fullständigt besatta av den här filmen och såg den gång på gång i hopp om att lyckas tolka berättelsen. Vi googlade (hette det så 2001 eller var det altavista som gällde då?!), spanade in filmens hemsida och skrev ner alla ledtrådar vi kunde hitta. Men till sist konstaterade vi att lösningen nog inte var särskilt avancerad ändå… Eller..?
Hur som helst handlar filmen om Naomi Watts karaktär Betty som anländer till Hollywood för att göra karriär som skådis, och där möter hon Ruth, spelad av Laura Harring, som lider av minnesförlust efter en bilolycka. Tillsammans försöker de två klura ut vem Ruth egentligen är, historien blir allt snurrigare och till slut är inget vad det synes vara. Mitt i alltihop inleder Ruth och Betty en sexuell relation, och en av frågorna är (vad jag minns) om denna relation verkligen sker, eller om det bara är Bettys önskedröm.
…häromdagen skulle jag se på Mulholland Drive igen, tänkte jag, men vår kombinerade dvd- och vhs-spelare ville visst inte ta emot den där gamla filmen. Typiskt, det betyder att jag måste beställa hem dvd:n. En gång till bara måste jag se den, nämligen.
Här är för övrigt alla ledtrådar som eventuellt behövs för att tolka filmen (från Wikipedia): 
Trevlig fredagsafton!
Sanna Mac Donald 
Jag har en vän som gillar ”svåra” filmer, och då inkluderar det allt som David Lynch haft ett finger med i, produktion eller annat. Älskar titeln Mulholland Drive, kanske för att jag en gång för många år sen hade chansen att åka på denna vackra gata, kanske snarare väg, och ännu kan frammana känslan och dofterna av att vara där.
Filmen är fortfarande svårtolkad för mig, om än vackert filmad. Finner det lite märkligt att inte Laura Dern är med, hon var David Lynch favorit (och jag tror, kärlek).
Skulle gärna se filmen en gång till, inte för att jag tror att jag kommer att fatta mer, men för att jag skulle kunna koncentrera mig på det, tidigare, ofattbara.
AltaVista, åh jag minns att jag saknade den så. Torde ha varit 2000-2001, som Google smög sig in och övertog allt. Ibland känner jag mig som en fossil, som kommer ihåg hur kul det var att Pacman gjorde en Ms Pacman, nån gång 1983, medan jag andra dagar kan se att det är vad som skulle bli Game of Thrones och många fler avancerade spel.
Allt har sin tid.