”Vad har ditt sexliv med undervisningen att göra??!?” (Jag orkar snart inte svara pedagogiskt längre…)

4 Jun

Jag blir så urbota frustrerad. Så arg, så trött och så ledsen. Gång på gång skriver jag och utbildar även på andra sätt om heteronormen, om cisnormen och om hbtq-fobi. Jag påtalar faktiska problem som finns i vårt samhälle just precis nu. Jag delar med mig av egna erfarenheter, jag delar med mig av andras erfarenheter – men det är maktstrukturerna, de samhälleliga normerna som jag fokuserar på. Normer som skapar hierarkier och maktobalans mellan människor. Normer som gör vissa individer och grupper till avvikare medan andra anses ”normala” (fast de egentligen kanske bara är mer vanligt förekommande). Extremt pedagogisk är jag, jag är konkret och framför underbyggda, rimliga argument.

Och ändå kommer de: Alla invändningar. Ifrågasättanden. Förminskanden. Rent ut sagt dumma frågor och påståenden. I samtliga fall så är det heterosexuella cispersoner som gör dessa uttalanden, det vågar jag hävda med åtminstone 99% säkerhet. Det vill säga personer som själva inte drabbas av cisheteronormen, som aldrig utsätts för hbtq-fobi och därmed absolut inte har en jävla aning (och som uppenbarligen heller inte vill förstå).

Ibland sker det i form av ett oskyldigt ”jag bryr mig väl inte om vem du blir kär i!”, inte sällan i form av frågan ”ditt sexliv har väl inget med undervisningen att göra!”, ”varför är ni så sexfixerade ni homosexuella?” eller ”jag pratar aldrig om min heterosexualitet bland elever eller kollegor!” Och dessa människor menar givetvis också att jag, och andra hbtq-personer som påtalar förtryck, kränkande behandling och diskriminering, är lättkränkta, odemokratiska, att vi kommer med pekpinnar istället för att förespråka ”högt i tak” och att vi fan inte bör tala om för dem vad de ska tycka, tänka eller uttrycka.

Jag vet snart inte vad jag ska svara längre. Jag orkar inte vara pedagogisk och tydlig när det bara fortsätter och fortsätter.

Vad gäller bloggen ”Det öppna klassrummet”, där jag bloggar sedan i december, kan jag bli särskilt ledsen och upprörd – för den bloggen vänder sig faktiskt till lärare och andra som arbetar inom skolan. Visst, det skrivs en del positiva och uppmuntrande kommentarer både i kommentarsfältet och på LR:s facebooksida. Men alldeles för ofta kommer invändningarna. Folk som uttrycker att hbtq-frågor inte platsar i skolan, att det är icke-frågor, löjliga frågor. Folk som tycker att vi ska ”tillåta alla åsikter”.

Usch.

Jag skulle vilja be er om en sak. Läs ”Det öppna klassrummet” då och då (jag bloggar där ungefär en gång i veckan och delar inläggen via min facebooksida samt via twitter), och snälla: Kommentera! Ni måste givetvis inte hålla med mig i detalj och får gärna komma med konstruktiva frågor och invändningar, men alla ni som faktiskt inser att cisheteronormen och hbtq-fobi är ett problem och att värdegrundsfrågor överlag behöver få mer utrymme i skolan – skriv det i kommentarsfältet! Och dela hemskt gärna med er av de inlägg ni gillar till andra lärare, till elever och studenter.

Är ni på förklarar- och/eller diskussionshumör kan ni börja med att kommentera och besvara befintliga kommentarer här.Jag orkar inte.

Läs gärna också:
Likabehandlingsarbete kan inte göras i det tysta
Skärpning! Värdegrunden går inte att välja bort!

Annonser

8 svar to “”Vad har ditt sexliv med undervisningen att göra??!?” (Jag orkar snart inte svara pedagogiskt längre…)”

  1. Helena juni 4, 2014 den 2:40 e m #

    Som hetero är jag ju inte själv i skottgluggen för sådana där dumma kommentarer, ändå blir jag så fruktansvärt frustrerad av hur rent ut sagt tröga en del är, och jag känner mest för att dunka huvudet i bordet. Hur det känns när man är personligt berörd av det törs jag inte ens tänka på. Jag knåpade i alla fall ihop en kommentar som jag hoppas är hyfsat konstruktiv och att jag inte tar mig tolkningsföreträde 🙂

  2. Chiaki juni 4, 2014 den 3:20 e m #

    Gud vad jag är trött på den typen av kommentarer. Även om man inte pratar överhuvudtaget om normkritik eller homosexuellas rättigheter, låter kränkande kommentarer och ”skämt” passera, och berättar väldigt lite om sitt liv i en homorelation ses det ändå som att man ”skyltar med sin läggning” om man inte helt och hållet låtsas vara straight.
    Jag är singel så det är inte så svårt för mig att låtas vara hetero, men jag tänker på möjliga framtida problem: kommer jag att kunna ta en eventuell flickvän till t.ex. en släktings bröllop eller förstör jag stämningen då? Kommer jag att få prata om min eventuella flickvän inför t.ex. min 5-åriga kusin utan att släktingarna tycker att jag inte ska prata om sex med barnet? Kommer jag nånsin att kunna nämna något som har med min eventuella flickvän att göra (t.ex. något hon sa, eller något vi var med om igår), bara som en funny sidenote, utan att andra tycker att jag skyltar med mitt sexliv? Så tröttsamt att alltid behöva förhålla sig till vad andra kanske kan tycka, och aldrig kunna ses som neutral när man pratar om sitt liv.

  3. astrid juni 4, 2014 den 3:49 e m #

    Oj vad jag känner igen detta med att vissa ser det som en icke-fråga från min egen bransch. Förutom att vi snackar terapirum och inte klassrum. Det är en del som säger ”jamen, vi har ju gått en sån därn….hbtq-utbildning för några år sen” som tror att de sen inte behöver hålla kunskapen och frågorna levande. Och som inte synar sitt eget beteende mer i sömmarna. Så finns det de som antar en position som om de redan från början var ofelbara och aldrig har eller aldrig kommer att trampa i någons klaver med avseende på sexualitetsfrågor. Det här med att granska sitt eget beteende är inte riktigt lika poppis som jag kunde önska bland terapeuter…

  4. Lisa - MondoCane juni 4, 2014 den 7:02 e m #

    Jag fick mina första konstiga reaktioner på min bisexualitet för ett tag sedan. Jag är inte i garderoben, men folk utgår ifrån att jag är hetero då jag ju lever med en man. Jag vet inte om de var bifobiska eller vad de var men de var… konstiga. Generande. Inte kränkande, men underliga, opassande, på tok för personliga. Det var så himla konstigt. Självklart jämför jag inte med det beteende som du får uppleva, men det var så himla konstigt att som upplevt cis-kvinna plötsligt bli betraktad nästan som ett djur på zoo och få frågor om mitt sexliv, be mig att uttala mig om bisexuellas känslor och relationer, förklara min egen relation och så vidare. Idag, liksom, i Sverige.

    Bara en tanke som reaktion på din text, inte för att vända fokus från frågan. Bra text! Du skriver så himla bra.

  5. Anonym juni 4, 2014 den 10:02 e m #

    Jag är elev och läser din blogg ofta och uppskattar dina inlägg. Jag är inte öppen med min läggning, men jag önskar att mer hbt-frågor borde granskas i skolan. Någonting som jag börjar bli allt mer förbannad på så är det just dagens lärare, där jag känner att du, Sanna, utger en perfekt lärare utifrån mitt perspektiv. Genus, sexuella läggningar och funktionshinder är aspekter som lärare inte tar hänsyn till i dagens samhälle. Många lärare för sig omoget i talet och är extremt naiva. Faktum är att jag flertalet gånger känt mig kränkt och upplevt näst intill psykisk mobbning från en lärare (jag överdriver inte när jag kallar det mobbning, detta är seriöst)
    Jag känner igen mig i det du beskriver, jag känner mig lite osynlig i dagens samhälle. Inte för att jag själv valt att inte komma ut, snarare osynlig för att det inte talas om olika sexuella läggningar varken på vårt besök på ungdomsmottagningen eller i sexualundervisningen. När jag pratar öppet om att jag vill att sådana här frågor skall diskuteras mer och betraktas som mer normala så får jag undanflykter och negativa svar utan tillstymmelse till argument. Detta är ganska märkligt. Människovärde och respekt till att vi alla är olika borde väga tyngre än hetero- och cisnormen, åtminstone om man frågar mig.
    Jag har tyvärr valt att skriva detta anonymt eftersom att jag är rädd. Jag är rädd och känner mig otrygg i detta samhälle och dagens skolgång.
    Din blogg är fantastisk, glöm aldrig det!! Jag känner mig inte lika ensam när jag läser här, det finns fler som jag, det finns ordentliga lärare kvar.
    Vad jag älskar med din blogg, Sanna, är att du alltid har argument för det du anser!! Dessutom har du väldigt kloka åsikter.
    Hoppas att min kommentar kan kännas något värmande trots allt.

    • Chiaki juni 5, 2014 den 3:56 e m #

      Jag känner igen det du skriver om att det i stort sett aldrig talas om hbtq t.ex. i skolan. Jag tror att många tänker att ”alla ska behandlas lika” och därför väljer man att inte fokusera extra på homosexualitet.
      Problemet är ju att vi har en heteronorm och att hetero därför syns hela tiden. Medan homosexualitet är osynligt, om man inte synliggör det. Jag önskar att fler lärare kunde ta det på allvar, och även bli ordentligt utbildade så att de också vågar prata om dessa saker (gissar att många är rädda för att göra fel och därför undviker dessa samtalsämnen).

  6. Catharina juni 10, 2014 den 9:44 f m #

    Som min chef: “jag har inget emot att folk är homosexuella, men måste de PRATA om det hela tiden?!”
    Jag: “men har du tänkt på hur ofta du pratar om din fru, din familj, dina barn?”
    Tystnad 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: