Ändrade planer i sista stund

30 Jun

Jag har sedan första början haft väldigt svårt att begripa att det alls ska anlända ytterligare en bebis till det här hushållet, och varje gång jag halvt insett att så trots allt är fallet har jag gripits av panik. Dock hade jag verkligen ställt in mig på att på tisdag, den 1 juli, DÅ händer det – vare sig jag är redo eller inte. Bebisen har suttit i säte i min frus mage sedan vecka 31-32 någonting, hon har lyssnat på bebisens hjärtljud med stetoskop här hemma om kvällarna och vi båda har iakttagit det där guppande huvudet uppe under brösten. Ingen tvekan om saken, och vändningsförsöken i vecka 37 ledde ju ingenstans alls. Bebisen hade bestämt sig, helt enkelt.

I torsdags var det som bekant inskrivning inför det planerade kejsarsnittet, som bokats in aningen senare än brukligt (på beräknat förlossningsdatum) eftersom det är sommar och tiderna knappare. Som förstföderska med normal graviditet hamnar man längst ner på prioriteringslistan. Barnmorskan lyssnade på hjärtljuden även då, kände huvudet och i min hjärna blev den stundande ankomsten aningen verkligare. En liten aning.

Men. Så hände det plötsligt, natten mellan fredag och lördag: Ungrackaren vände sig i magen, och lördagen ägnade hen sedan åt att borra ner det där lilla huvudet i mitt frus bäcken.

Min fru mådde konstigt hela dagen, tyckte att magen hade ändrat form (det tyckte jag också) och i bäckenet ilade och högg det som sjutton. Jag tvingade henne att ringa förlossningen, där en dryg barnmorska försäkrade henne om att allt var lugnt (jag avskyr att de så sällan litar på förstföderskor…) – men när hon sedan ringde igen igår morse och tydligt förklarade att hon misstänkte att bebisen vänt sig fick hon komma in direkt.

CTG-kurva, ultraljud… och mycket riktigt: Bebisen ligger ”som den ska”. I vecka 39+3 vände den sig alltså om, bara sådär, helt otippat. Och hade det inte varit sommar nu så hade vi förmodligen redan fått den utplockad innan detta alls hann hända. På gott och ont?

Känslorna just nu? Blandade. Den första reaktionen hos oss båda var illamående och en näst intill förlamande oro. Urladdning, liksom. Särskilt för henne. För såhär är det: Hon ville helst föda vaginalt. Vi laddade upp med ”En unge i minuten” för några veckor sedan, pratade smärtlindring och funderade på om vi skulle gå om den dyra profylaxkursen. När snittet blev ett faktum släppte vi allt det där, och nu var vi båda inställda på att vaginal förlossning inte skulle bli något alternativ. Fram tills igår förmiddag alltså, då snittet ställdes in. Det är onödigt med en magoperation när det inte behövs och när den gravida egentligen inte är förlossningsrädd.

För min del har illamåendet lagt sig nu. Jag tänker att det kommer bli skitbra med vaginal förlossning. Min fru har en barnafödarkropp, vilket jag verkligen inte har (ändå gick min förlossning väldigt fort) och i hennes familj har kvinnorna fött barn utan problem alls. Jag är övertygad om att ungen lätt kommer tränga ner genom hennes bäcken och att hon med sin grundstyrka kommer klämma ut den minst lika ”lätt” som jag gjorde. Hon är dock väldigt orolig. Omtumlad. Efter att just ha insett allt vad det innebär att snittas och förberett sig för det måste hon nu blixtsnabbt ställa om skallen  – och dessutom räkna med att gå över tiden åtminstone några dagar.

Sammandragningarna har varit täta och regelbundna i flera veckor, men man vet ju inte. Det kan dröja.

Så, där är vi nu. Livet är bra omtumlande, och ”värre” ska det väl bli inom en relativt snar framtid. Jag passar på att fylla tiden med lagom uttröttande aktiviteter – socialt umgänge, löpning, promenader – och min fru försöker vila och ladda om.

Idag är det för övrigt vår bröllopsdag. Häpp.

Annonser

14 svar to “Ändrade planer i sista stund”

  1. presenskonjunktiv juni 30, 2014 den 6:49 f m #

    Det är omtumlande att behöva ställa om sig. Såklart. Jag var nog mer orolig än min fru när vattnet plötsligt gick i vecka 33 – sen var hon mer orolig än jag när allt plötsligt stannade upp igen. Man vill ju gärna känna att man har lite kontroll, men de där jäkla ungarna gör liksom som de vill ändå.

    /den som föddes 16 dagar efter beräknat datum och har fått höra om det i hela sitt liv.

  2. Susanna juni 30, 2014 den 8:05 f m #

    Lycka till!

  3. Ann juni 30, 2014 den 10:28 f m #

    Helt otroligt att ett fullgånget foster ens har plats o möjlighet att sno runt inne i magen!! Det kommer bli jättebra för er och peppa dig själv och din hustru med att i de allra allra flesta fall fortlöper en förlossning, lång som kort, inom spannet för vad som anses som normalt förlopp. Det är ju de som varit med om nåt annat som har behov att få berätta. Det är dom historierna vi läser om på nätet bl.a. Jag har fött 3 barn. Det tog lite tid, det är inte jätteskönt, med första fastnade huvudet en stund och med tredje hade jag vattenavgång hemma. Jag refererar till alla som normala förlossningar. Jag tror på er och önskar lycka till!! Stort grattis på bröllopsdagen också. Kram till familjen.

  4. Lisa juni 30, 2014 den 10:32 f m #

    Oj vad oväntat, och spännande! Svårt att ställa om även om det är positivt. Lycka till!

  5. presenskonjunktiv juni 30, 2014 den 11:23 f m #

    Om du behöver något att fylla tiden med så varför inte ett nytt inlägg på lärarbloggen? 😉

  6. Tanja & kattskurkarna juni 30, 2014 den 2:12 e m #

    Hoppsan, så kan det också bli. Hoppas omställningen går fint, likaså den stundande förlossningen. Och grattis på bröllopsdagen!

  7. Elin - tankar från draknästet juni 30, 2014 den 6:50 e m #

    Så pass imponerad av alla som kan tänka sig att föda fram en unge…! Oavsett utgångsväg s.a.s. Och grattis på bröllopsdagen, jäklar vad tiden går fort!

  8. Calle juni 30, 2014 den 7:17 e m #

    Alltid intressant och ibland alldeles för spännande när livet helt plötsligt bestämmer sig för att ge en en lektion i att inte-ta-någonting-för-givet eller tro-inte-att-du-kan-planera-någonting-för-då-knäpper-jag-dig-på-näsan.

    Hoppas ni hinner landa i det nya innan bebisen bestämmer sig för att komma ut! (Det gör ni säkert, det brukar ordna sig sånt där…)

    Ja, och grattis på bröllopsdagen!

  9. januaritilldecember juli 1, 2014 den 7:40 e m #

    Åh, hände oss också! Tvillingarna skulle förlösas med snitt 15 nov pga ena i säte. Eftersom det var tvillingar var vi dock beredda på att de skulle kunna sätta igång spontant tidigare. Men några dagar innan det var dags vände den nedersta sig. (Hur den nu kunde göra det när de var två stycken därinne?? Och utan att min fru märkte något??)
    Dagarna efter snittdatumet var helt absurt långa och jag kunde inte tänka på annat än att “idag skulle de varit 1,2,3 osv dagar.” Då önskade jag att snittet hade blivit av. Men såhär 2,5 år senare gör det inget att de är 15 dagar yngre än de kunde varit. 🙂
    Lycka till oavsett när och hur barnet kommer ut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: