Tag Archives: facebook

Medan svenska pridefestivaler växer sig allt större inskränks rättigheterna för hbtq-personer ute i världen

28 Jul

Ingen kan det väl ha undgått vad som pågår i Ryssland just nu? Precis som i många andra länder ute i världen och, ja, även i Europa, så inskränks där hbtq-personers rättigheter och möjligheter alltmer. Att som bög kramas med sin pojkvän offentligt är nu enligt lag förbjudet i Ryssland, men att kidnappa, misshandla och tortera en bög (för att samtidigt filma alltihop och lägga ut på nätet) är helt lagligt. Jag blir fullständigt mållös när jag läser sånt här – gråtfärdig! – och som helt vanlig privatperson vill jag helst bara titta åt ett annat håll, stänga av och absolut inte tänka på att det där hade kunnat vara jag. För vad kan jag som privatperson göra egentligen? Och nånstans tänker jag nog också att ”det finns andra, andra med makt!, som kommer göra något!”

…tills jag inser att så inte är fallet. Vår svenska regering, de flesta av våra svenska riksdagspersoner gör ingenting (förutom Birgitta Ohlsson som skrev denna debattartikel – fler borde följa hennes exempel!).

Om ni inte har läst Rickard Söderbergs ilskna uppmaning till våra makthavare att agera så gör det. Och eftersom många bäckar små… och så vidare, så kan ni göra detta också:
– Skriv under All out’s namninsamling för att förhindra det som pågår mot hbtq-personer i Ryssland just nu (på All out’s hemsida finns även många andra protester att skriva under).
– Delta i en hbtq-flashmob utanför ryska ambassaden i Stockholm på torsdag.
– Stöd facebookevenemanget ”Svenska ambassaden i Ryssland hissar regnbågsflaggan under Stockholm Pride”.
– …och tipsa gärna här i kommentarsfältet om andra sätt att agera.

Till sist tänker jag att vi framför allt aldrig får nöja oss med det arbete som görs för hbtq-personers rättigheter och välmående här i Sverige; detta arbete får liksom aldrig stanna av bara för att ”det är ju bättre här än i många andra länder…” För vi är inte heller färdiga – långt ifrån! – och ju mer i framkant vi befinner oss, desto mer kan vi inspirera fler länder att hänga på. Men ja, då gäller det att hbtq-frågorna tas på allvar av våra politiker, att de inte ständigt glöms bort och att vi som på ett eller annat sätt engagerar oss i hbtq-sammanhang inte glömmer bort att det handlar just om h, b, t och q och att vi inte blir lurade att tro att bara för att Stockholm Pride numera är en gigantisk folkfest och Pressbyrån i år byter namn till Queerbyrån så är allt klappat och klart.

Om du behöver påminna dig själv om ett och annat kan du läsa detta om hbtq-personer som nekas asyl i Sverige, och senare idag postar jag ett inlägg med fler länkar till ”gamla” texter som belyser olika viktigheter angående köns- och sexualitetsnormer och annat hbtq-relaterat som vi behöver fortsätta arbeta med här i Sverige (bloggen firar ju sex månader idag…).

Annonser

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är inte okej att vägra ”hen”!

24 Jul

Under ett par dagar har ett klipp ur senaste (antar jag?) numret av Vi föräldrar delats på facebook, från början av Kitty Jutbring och senare av bland annat Lady Dahmer (och några hundra till):henguidenEn mycket pedagogisk liten bild som tidigare även har synts i diverse bloggar och på twitter, och visst är det trevligt när även föräldratidningar tar till sig detta finfina lilla ord, tycker jag. I mitt huvud känns det som att hen-motståndets dagar borde vara förbi vid det här laget, för jag kan helt enkelt inte begripa hur människor kan störa sig på ett ord som faktiskt fyller en funktion – men helt uppenbart så finns det fortfarande massa folk som bara måste motsätta sig, vilket exempelvis blir tydligt i kommentarsfältet under Lady Dahmers facebookdelning. Och något som jag verkligen stör mig på i det ovan delade artikelutdraget är att motstånd till ordet dessutom tydligt legitimeras:henguiden1För nej, jag tycker inte att det är okej att vara emot ordet ”hen”, och anledningen till detta har jag tidigare – klart och tydligt – beskrivit i inlägget Det är inte okej att vägra ”hen”! som jag hänvisar till direkt, istället för att förklara samma sak igen och igen (att länka till tidigare litterära mästerverk är extra okej under soliga semesterdagar, känner jag). Utdrag ur detta inlägg:

Pronomenet ”hen” syftar som bekant dels till att göra språket mer könsneutralt och är ett alternativ till ”han” och ”hon” när vi inte känner till könet eller när vi inte vill eller behöver ange kön. Utöver detta är det ett tredje alternativ för personer som inte identifierar sig med någon av de två juridiskt möjliga könskategorierna – som psykiskt och/eller fysiskt befinner sig bortom eller mellan kategorierna ”man” och ”kvinna”. Jag syftar på exempelvis intersexuella personer och intergenderpersoner, det vill säga personer som kan räknas in under det vida begreppet ”transpersoner”. Och ett förnekande av ”hen”, ett öppet förlöjligande och avståndstagande från detta lilla ord innebär även ett förnekande och ett avståndstagande från en grupp personer i vårt samhälle. Det är ingen teori, inget hittepå, inget vänster- eller feministtjafs – det handlar om riktiga människor.

…samt två andra tidigare inlägg om ”hen” som tydligt visar att ordet är här för att stanna, hur mycket alla bakåtsträvande cispersoner än kämpar emot:
Hen, hen, hen!
Ett litet ord kan göra så mycket

Ni får ursäkta, men jag tänker hånskratta åt era dåliga sexistiska och homofoba skämt istället

11 Jul

Först tänkte jag skriva ett argt inlägg om idrott, sexism och homofobi apropå twitter- och facebookstormen* inför, under och efter gårdagens EM-match mellan Sverige och Danmark. Ja, jag skrev faktiskt en rätt lång text. Jag och min osedvanligt långsamma och snart exploderande pms-hjärna satt i drygt tre timmar med det där sabla inlägget och plötsligt kände jag bara att vad fan, varför? Varför ska jag skriva om detta på just det här sättet? Varför ska jag posta bilder och uttalanden från sexistiska homofober här i min blogg? Varför ska jag göra precis just det som dessa idioter indirekt ber om och på ett sätt som ändå inte skulle få dem att ändra sina åsikter, utan snarare bara flabba ännu högre? Tja, kanske för att ytterligare någon vettig person (det vill säga de allra flesta av mina eminenta läsare) skulle få tillfälle att utbrista i ett ”fyyy så vidrigt!!!” Men… exakt vart leder det – egentligen?

Så jag postar inte det inlägget.

Istället skulle jag vilja rycka på axlarna åt alla idioter som det senaste dygnet ansett sig ha makten att uttrycka sig kvinnofientligt och homofobiskt apropå fotbolls-EM och gårdagens oavgjorda match, och jag skulle även vilja passa på att hånskratta högt åt deras extremt unkna ”humor” och deras dåliga fantasi. Inte för att jag inte ser problematiken med att sexistiska och homofoba åsikter av så många uppenbarligen anses rumsrent, för den ser jag förstås och den gör mig minst sagt förbannad. Men för att jag vet att de ändå inte kommer att vinna i slutändan. De famlar efter avbrutna halmstrån för att på ett så otroligt patetiskt vis försöka behålla makten över något som de egentligen inte har någon makt över. Förändring sker, den har till viss del redan skett och det kommer fortsätta gå framåt, åt rätt håll. Så kallad herridrott har genom historien alltid varit störst och haft högst status, och visst är det fortfarande så; vi har en lång bit kvar – men damidrotten växer. SVT och Dagens Nyheter (för att ta två exempel) talar som regel inte längre om fotboll och damfotboll i sin rapportering, de talar om fotboll, och numera visas även dammatcherna på bästa sändningstid, inte bara herrmatcherna. På det här området kommer det inte ske någon tillbakagång till 1800- eller ens till 1900-talet, hur mycket dessa bakåtsträvande stackare än gapar om hur dåliga tjejer är på fotboll eller att hela landslaget består av korthåriga lesbianer (undrar för övrigt om den som skrev just det sistnämnda är längdblind – de flesta spelarna som jag såg under matchen igår hade håret uppsatt i hästsvans?!).

Som sagt: Alla retweetade uttalanden och delade bilder gjorde mig verkligen asförbannad till en början, men när jag sedan tagit ett par djupa andetag så känner jag att jag mycket hellre vill garva de där männen rakt upp i ansiktet än att (enbart) bli arg på dem.
Vissa av deras uttalanden är ju faktiskt riktigt lustiga.

Till exempel funderar jag på…

…om det verkligen är en förolämpning att bli kallad flata?
Svar: Nej, det är det inte. För vari består förolämpningen? I antagandet att jag (den kvinnliga fotbollsspelaren) inte vill ligga med dig (mannen som slänger ur sig förolämpningen)? Nåväl, det har du förmodligen rätt i – jag vill absolut inte ligga med någon som har för avsikt att förolämpa mig, oavsett om jag faktiskt är lesbisk eller ej.

…om det är en förolämpning att sägas ”se lesbisk ut”?
Svar: Nej, inte det heller. Lesbiska ser dessutom inte ut på ett enda sätt, så visst, kör på med dina raljerande, extremt tråkiga, sexistiska och oattraktiva ”skämt” om kort hår och små bröst. Jag är som sagt inte ett dugg intresserad av att ligga med dig ändå.

…om det skulle vara så himla skitkonstigt och tokroligt om hela laget bestod av flator och tog med sig sina flickvänner/fruar på en potentiell landslagsmiddag?
Svar: Det skulle inte vara konstigt alls. Jag tycker att det låter som en väldigt trevlig fest faktiskt, och framför allt skulle man med säkerhet slippa artighetspladdra med människan som fällde just detta uttalande. Dock är inte alla i fotbollslandslaget flator, långt ifrån. Tyvärr. Dessa sexistiska homofober har inte bara dålig humor – de har dålig gaydar också, som en vän i mitt facebookflöde uttryckte det.

…och så vidare.

Slutligen är mitt förslag att den som inte gillar ett visst fotbollslag, en viss sport, ett visst mästerskap, ett visst tv-program eller vad sjutton som helst – den tittar på något annat istället. Och detta val behöver inte heller kommenteras, framför allt inte genom sexism, homofobi eller för den delen rasism. Det är inte helt enkelt inte okej. Lägg ner, bara.

*Den som missat tweetsen och bilderna som figurerat under dygnet och är nyfiken på att se vad jag talar om kan klicka här och här

Bikinikropp – min innersta önskan?

16 Maj

Facebook är så himla duktiga på att läsa av mig och vet tydligen exakt vad jag önskar mig och hur jag vill se ut – vilken tur jag har! Precis som Schmenus har jag nämligen ett par gånger fått följande sida föreslagen för mig:

image

image
Men alltså, jag vill inte skriva ”ja, tack” i deras kommentarsfält – det är för sjutton förnedrande! Min fru brukar suckande fråga mig när vi ska gå ur facebook egentligen, och vid sådana här tillfällen håller jag med henne. Synd att skiten är så himla bra på andra sätt!

Det som jag framför allt funderar på är dock: Hur många av de unga tjejer som jag möter varje dag får upp sidförslag som dessa på sina facebooksidor? Får min 15-åriga lillasyster upp sånt här? Väldigt många skriver ju in att de är födda tidigare än de faktiskt är när de registrerar sig, så om facebook har någon form av moral (tveksamt) i form av åldersgränser spelar det liksom ingen roll: Dessa unga tonårstjejer är enligt sina profiler betydligt äldre.

I diskussionen om jämställdhet, hur det är att vara man respektive kvinna som jag hade med mina elever idag på morgonen (mer om det när jag hinner) kom just tjejers press på sig att vara vackra, smala och snygga upp. Och hur sjutton ska vi kunna få dem att förändra den bilden när de matas med de sjuka idealen precis överallt, hela tiden – till och med i sina egna, privata facebookprofiler.

Anmäl skiten – det är det enda vi kan göra.

Om du vill gilla mig…

25 Feb

…så finns jag, eller snarare min blogg, numera på facebook. Värsta grejen! Alla vill inte bli jagade via mail, alla vill inte signa upp på bloglovin – men alla vill läsa min blogg och alla har facebook (jo?), så atteee… Varför tveka?

Mina Sanna Ord heter sidan.

image

Välkommen!

Ps. Jag gillar gärna dig också, om du har en bra blogg eller liknande. Bjud in mig!