Jag vill stå på SCEN!

Alltså jag blir så avundsjuk på det här. Lady Dahmer och Cissi Wallin har någon slags show på gång och det låter ju förstås jättespännande och sevärt. Men ÅH vad jag också vill göra något liknande!!! Som jag skrev om när jag såg SCUM-manifestet och som jag alltid känner när jag går på en skitbra teaterföreställning eller föreläsning: Mina drömmar om att stå på scen inför en stor publik blir så otroligt påtagliga att jag blir… förbannad nästan. Vansinnigt frustrerad och det kryper inombords när jag vrider och vänder på möjligheterna att arbeta mig i den riktningen.

Föreläsa.
Spela teater.
Showa.

Jag älskar ju sånt. Att föreläsa om normkritik för högskolepersonal och lärarstudenter – eller varför inte för elever, som igår. Att få babbla på och fånga en publik – och det måste inte handla om hbtq, normer eller genus; svensk grammatik eller retorik kan jag också gå igång på. Eller varför inte något revyliknande, med humor och imitationer? Men oavsett vad så är frågan: Hur når man dit? Räcker det med en stor portion självgodhet, bra kunskaper och en stark vilja? Lite tur också? Flyt? Vassa armbågar rentav?

När jag växte upp visste jag att jag skulle bli skådespelerska, författare eller programledare, men sen blev jag vuxen och tog den vuxna, säkra, så kallade enkla vägen. Och det känns ju rätt fåfängt att tro att något annat än den vuxna vägen skulle vara ämnad för mig. Samtidigt vet jag att jag kommer bli bitter inom sisådär fyra-fem år om jag inte gör ett försök. Egentligen är det inte framgången som lockar mest, utan kreativiteten och att verkligen kunna grotta ner sig i det jag brinner för med andra likasinnade människor. Spåna idéer, planera, organisera, repetera… Sedan att jag är omåttligt förtjust i att prata inför många, känslan av att vara en del av ett större sammanhang och på något vis bidra till att människor lär sig något, tänker till, engageras eller har roligt… det bottnar väl i det storhetsvansinne som jag har skrivit om tidigare och som jag liksom inte kan neka till att jag besitter.

Fan att det ska vara så svårt att vara nöjd…