Tag Archives: helg

Söndag

2 Mar

Jag har inte spårlöst försvunnit från jordens yta, jag har bara… gjort annat än att blogga och twittra. Märkligt hur lusten och orken att skriva, att engagera sig i vad som sker ute i samhället och att vara käck/ilsk/träffsäker på twitter ibland bara tokförsvinner. Ja, och tiden också, förresten.

Så, jag kom alltså hem från Berlin mitt i natten till fredag och sedan dess har min fru jobbat och jag har tillbringat hela dagarna med vår bästa unge; en unge som medan jag var bortrest plötsligt började vilja gå på pottan. Stort barn va! Gud, jag spricker ju av stolthet över detta. image
Idag: Söndag. Pms-dag. Jag och Adrian har ätit piggelin, vi har läst lite, sett på ömsom roliga ömsom överjävliga (ur ett genusperspektiv) ”Sunes jul”, vi har haft lunchpicknick i köket och vi har bakat semlor. Nu sover barnet och jag ska titta på en av flatfilmerna jag köpte i Berlin.
image image image
Det var det. Hoppas ni har haft och har en bra helg!

(Jag heter @minasannaords på instagram förresten, uppdateras mer frekvent även i tider som dessa.)

Annonser

”Min lilla bajsjåtta!” (vår unge kan konsten att glädja en överstressad mamma)

25 Nov

Det är som ni vet ”lite” mycket nu och i helgen har jag – utöver att jag gått med i Feministiskt initiativ, druckit en tomtelatte, handlat barnprylar på second hand samt träffat diverse fina människor – stressgråtit både en och två skvättar (läs detta så fattar ni varför: att vara lärare är ett omöjligt uppdrag nu för tiden, härligt att andra sätter ord på precis det jag tänker). Då är det tur att jag har inte bara jordens mest tålmodiga fru utan även universums underbaraste unge som överröser mig med tröstande ord:

”Vad är det mamma? Mamma glad! Du är stor! Är en stor sej! Min lilla bajsjåtta, det bästa som sinns!”
image image image image Det är fascinerande hur barn härmar och tar efter. Dock har vi aldrig inför honom kallat vare sig barn eller vuxna för ”tjejen” eller ”killen”, så vad gäller ”mamma är en stor sej”-repliken skyller vi helt och hållet på förskolan alternativt Barnkanalen. Men strunt samma, för gulligt är det. Däremot skulle jag, trots att tårar förstås inte är något farligt, allra helst slippa gråta inför mitt barn.

Orden som ekar i mitt huvud idag: Snart är det jullov.

Är helgen redan slut?

6 Okt

Är på väg hem efter fyra timmar på Stadsteatern där jag och en vän har sett Lars Noréns pjäs ”3.31.93”. Ångest i kubik, kan man kalla det, men jag var mest fascinerad av dialogerna, det fantastiska skådespeleriet, uthålligheten hos individerna på scenen. Riktigt sevärt var det och timmarna flög iväg. Jag hade ju länge en dröm om att bli skådespelare, en dröm som alltid väcks till liv när jag går på teater. Men alltså… jäklar, vilket fysiskt och psykiskt krävande arbete. Jag och min nerviga personlighet skulle bryta ihop direkt.

Som extra bonus satt jag för övrigt bredvid Susanne Barklund som spelade lesbiska Sonja i ”Sjätte dagen”, serien som jag följde och plikttroget spelade in enbart på grund av det lesbiska paret, vars två enda kyssar jag såg om och om och om igen, tills videobandet började hacka. Ja, jag var extremt svältfödd på den tiden. 

…och för den som vill veta ännu mer om min fabulösa (?) helg kan jag meddela att jag innan teatern idag satt sex timmar på café och fyllde i ämnesmatriser, började planera min föreläsning till Regnbågsdagen i Kalmar och lunchade med vän från Düsseldorf (att kalla henne ”au pair-mamma” känns bara konstigt). Igår åt vi, familjen alltså, middag på kinesisk restaurang och Adrian smakade friterat för första gången – succé! – och innan dess var jag och frun på Jonas Gardells show ”Mitt enda liv”. Nja, njo, okejrå lyder recensionen av den, för visst fnissade jag ett par gånger och jag fällde även en oundviklig tår under partiet om ”Torka aldrig tårar utan handskar” (som jag för övrigt varken har läst eller sett än) men billiga, elaka skämt om Anna Book, Olle Ljungström, tantsnusk och bögjävlar… nä, jag vet inte. Jag har väl tappat humorn. Normkritiken har stigit mig åt huvudet, ni vet (hehehehe). Bra sångnummer var det dock och visst kan han det där med pampiga finaler, Gardell.

Utöver dessa eskapader har jag under helgen lett ett spinningpass och sett tre avsnitt av ”Homeland” säsong 2, och innan aftonens slut blir det ännu ett rafflande (rafflande!!!) avsnitt.

Och jag undrar varför jag håller på att gå in i väggen?!
image

Flatfilmsfredag – vecka åtta

23 Aug

Så händer det alltså igen: Förra flatfilmsfredagen hamnar i ”senaste inläggen” tillsammans med denna veckas. Illa… Men anledningen känner ni ju till.

Eftersom skolan har börjat på allvar den här veckan tänkte jag ge er en film som utspelar sig i skolmiljö, som är tyskspråkig och som dessutom gjordes för lääänge sedan (se det som ett stycke äkta filmhistoria!). Tre överraskningar i en, skulle man kunna säga. Achtung, här kommer den:

image

Mädchen in Uniform. Första versionen spelades in på trettiotalet och den version som finns i min dvd-hylla filmades 1958 med Romy Schneider och Lilli Palmer i huvudrollerna. Jag nämnde en tidigare flatfilmsfredag att filmen ”Loving Annabelle” baseras på just den här filmen, och hela historien utspelar sig på tjugotalet på ett internat för flickor.

Romy Schneider spelar Manuela von Meinhardis som kommer till flickskolan efter att hennes mor dött, och skolan styrs med järnhand av en barsk föreståndarinna. Bland lärarna finns dock även Fräulein Elisabeth von Bernburg som är betydligt mjukare, trevligare och bryr sig om eleverna på ett annat sätt. Manuela blir fort blixtförälskad i henne och denna förälskelse kommer naturligtvis sluta i katastrof…

Jag hörde talas om ”Mädchen in Uniform” när jag bodde i Düsseldorf och gick med i en kvinnlig/lesbisk teatergrupp med namnet Frau Thea. Först och främst sökte jag mig dit för att gå en improvisationsteaterkurs, men gruppen satte även upp pjäser och senast hade de spelat just ”Mädchen in Uniform”. Teaterns grundare och ledare var en mycket speciell kvinna med hett temperament och stark utstrålning och jag var aningen rädd för henne, måste jag säga. En kväll då jag kom dit var jag den enda av kursens deltagare som dök upp och jag tänkte först helt enkelt gå därifrån, men ledaren erbjöd sig att hålla detta kurstillfälle bara för mig och jag hade svårt att säga nej. Min starkaste minnesbild från denna kväll är att jag ligger på golvet och gör någon röstövning med ledaren sittande intill mig och alltså, det hela var minst sagt… obekvämt. När hon sedan avslutade passet en timme tidigare än vanligt men ändå tog betalt för den missade timmen blev jag ännu mer skeptisk och de sista gångerna undvek jag faktiskt att gå dit. Tyvärr.

Men. På de stora hela var det en bra erfarenhet, jag lärde mig massor av tyska och blev till och med erbjuden en roll i en kommande uppsättning – något som jag dock fick tacka nej till eftersom jag måste återvända till Sverige. Att jag dessutom fick nys om ”Mädchen in Uniform” var förstås en bonus och även om den kanske inte kan räknas som en av flatfilmshistoriens absolut flatigaste filmer så är den definitivt sevärd och det är häftigt, tycker jag, att en film med detta tema spelades in för så länge sedan.

Så, därmed önskar jag er alla en fortsatt finfin flatfilmsfredag och framför allt: En riktigt trevlig helg!

Helgen i suddiga bilder inklusive veckans bloggutmaning

26 Maj

Helg. Sol och värme, folk som grillar ute i parkerna, joggar, utegymmar och tar sina första (eller fjärde) dopp i havet. Min vy ser för tillfället dock ut såhär:

image

Rättning av prov, bedömning av texter och otroligt givande läsning av mina elevers utvärderingar efter kärleksbokcirkeln. De är så kloka, mina åttor. Förutom detta så måste jag en gång för alla planera morgondagens kärlekstema, introföreläsningen som ju faktiskt äger rum redan klockan 8.30 i morgon bitti. Känns aningen stressigt nu. Därför skriver jag ingen uppsats till er ära, men jag tänkte ändå bjuda på den här helgens bravader genom några finfina bilder (av halvtaskig kvalitet, som vanligt):

image imageLördagsmorgonens triumf. Jag och Adrian hängde i soffan framför Barnkanalen, vakna sedan tidernas begynnelse. Plötsligt börjar Charlie & Lola käka GLASS och Adrian finner detta naturligtvis mycket orättvist. ”Schlass!!!” gastar han uppfordrande, och efter att ha ”beklagat” mig lite på facebook över Barnkanalens dåliga timing ger jag med mig. Bilderna är tagna cirka 08.03. En perfekt tid att äta glass på.

sexism_demo_51a112129606ee791c6ab175Efter storloppis i Bagarmossen var det sedan dags att styra kosan mot Tantolunden och demonstrationen mot sexism. Eftersom min mobil hade dött vid det laget har jag inga egna bilder att bjussa på, och därför har jag helt enkelt stulit den här från Lady Dahmer, som jag passade på att säga hej till (Lady Dahmers vän Anja, till vänster, var jag inte artig nog att hälsa på – jag ville liksom inte störa…).

Kort om demonstrationen: För min del handlade det främst om att jaga vårt vilddjur till barn, men jag noterade att talen absolut var av god kvalitet, om än inte särskilt ”engagerande” (i brist på bättre ord). Det var vältaligt, det var relativt lågmält och merparten av talarna var unga tjejer i 20-25-årsåldern, liksom publiken. Det var först när en något äldre man entrade scenen som ljudnivån höjdes bland åskådarna, vilket minst sagt kändes både trist och typiskt och är något som jag kanske borde skriva lite mer om. Oavsett vad: Kändes fint att visa sitt stöd och trevligt att träffa Ladyn Herself.

Efter en öl på uteservering med min kära fru (och ett barn som kastade pommes och småsten vilt omkring sig) styrde vi kosan hemåt och när Lisa hade nattat Adrian såg jag henne inte mer den kvällen. Småbarnslivet i ett nötskal. Jag passade på att boka en höstresa till Berlin samt fiska efter fler gillningar på facebook, och tänk – jag lyckades:

image100 likes! Ja, till och med 101! Inte så pjåkigt va? Perfekt lördagspresent och, tja, Mors dags-present kanske (eftersom det egna barnet inte riktigt har ”vettet” att köpa presenter till sina mödrar – än).

Och sist men inte minst, helgens bloggutmaning, som började med Lady Dahmer, fortsatte med Pelles Personliga (obs! Läs!), vidare till Schmenus och så hakade även Blogghen på. Det tog mig litegrann emot, men till sist kunde jag inte stoppa mig: Även jag måste testa mina brösts förmågor som förvarings/hängdon!

imageSumma summarum: Jag är långt ifrån en vinnare i denna utmaning. Till och med Pelle – som tillverkade sin byst av ägg och apelsin – lyckades bättre. Det ni ser till vänster i bild är en spaghettislev modell pytteliten, för större än så gick helt enkelt inte.

Nu är det dags att fortsätta dagens arbete. Kärlekstemat!

Så mycket verklig vardag som det bara kan bli (och ett par bloggtips)

5 Maj

Den här helgen har jag inte direkt stått på några barrikader (vilket jag kanske borde har gjort för att kompensera för missad första maj, menar jag, då jag låg däckad i feber). Jobbhelg för min kära fru, vilket innebär Adrianhelg deluxe extra plus för mig. När jag tänker tillbaka på och ser framför mig tillbringad tid med vårt barn så ser jag ett svettigt kaos av småpryttlar och mat och kladd som liksom bara svischar förbi framför ögonen till tonerna av Pippi Långstrump alternativt Sunes jul-vinjetten – och den där svetten kan jag riktigt förnimma i armhålorna av blotta tanken, samt förstås den obligatoriska värken i axlar och rygg. Håhåjaja. Det är inte lätt att vara förälder i Sverige i 2000-talet, som en vän uttryckte sig på facebook.

Jag blev inspirerad av Sandra på Stökboet som funderade på hur bloggläsarna uppfattar henne, för det har jag också funderat på. Fast, hur mina läsare uppfattar mig då förstås (och framför allt ni som inte känner mig privat, för att förtydliga ytterligare). Jag försöker alltid hitta balansen mellan att skriva om skolan, om vardagen, om genus, om hbt, om normer, att vara arg, vara lite lättsam, vara djup, vara informativ. Jag gillar röda trådar, jag vill gärna att det ena inlägget ska haka i det andra, jag vill vara pedagogisk. Jag är ju lärare… Men jag har ingen aning om vad ni som läser tänker, för skrivna ord tagna ur ett större sammanhang (som är hela mitt liv och min världsbild, i det här fallet) täcker inte in allt som jag tycker och tänker. Ibland får jag för mig att jag verkar vara en förbannat sur och petig jävel, som navelskådar varje situation, vrider och vänder för att hitta problemen – fast det gör jag verkligen inte. ”Problemen”  dyker upp helt och hållet av sig själva, bara att ta sig an dem, liksom.

…och den här helgen har det, som sagt, varit allt annat än engagemang för omvärld och samhälle som stått på agendan. Rätt skönt det också, för det går inte att låta hjärnan gå på högvarv jämt. Särskilt nu när jag varit sjuk (men inte längre, ha!) så har både kropp och hjärna känts rätt utsugna. Jag har haft vansinnigt dåligt samvete och känt stress över att jag inte jobbat något under sjukdagarna eller under helgen, och nu funderar jag förstås på hur sjutton jag ska hinna ta igen det jag missade med eleverna under den gångna veckan…

Hur som helst. Tänkte försöka avrunda den här helgen – som har bestått av skoinköp till Adrian, promenad i stan med kollega och hennes sovande barn samt kosläpp ute på Björksättra gård idag – med lite samhällsengagemang ändå. Men själv tänkte jag inte producera något av värde alls, utan jag tänkte bara länka lite:

Här har ovan nämnda Sandra bloggat om massa viktigheter som vi alla behöver hjälpas åt att ta tag i och sakta men säkert förändra. Jag blir snarare inspirerad än irriterad av att läsa det här inlägget (förutom när jag tänker på alla idioter som menar att det bara är gnäll och offermentalitet att belysa ojämlikhet och ojämställdhet på just det sättet – då blir jag fullständigt tokig och matt på samma gång).

Här har jag själv bloggat om skolpolitiken och Jan Björklunds galna uttalanden och ständiga uppfattning om att fler prov och betyg får eleverna att lära sig mer. Ja, och nu tänker vissa av er att eh ja, jag har läst det redan?! men enligt statistiken var det tamejtusan på tok för få som läste detta inlägg – ren dumhet av mig att publicera sådana viktigheter en fredagseftermiddag. Nu är det dessutom strax dags för partiledardebatt på TV, bland annat om skolan om jag har förstått det rätt, så då passar det finfint att påminna er om att läsa det här! Själv vet jag inte om jag kommer se debatten i sin helhet faktiskt, är osäker på om min söndagshjärna klarar av det… och på söndagar har jag och Lisa dessutom våra deckarmyskvällar, så vi får se. Som den dedikerade lärare jag är borde jag väl, men det går alltid att titta på väl valda klipp i efterhand.

…och när jag ändå håller på och länkar. Tar ett tredje, lite humor också. Karins Konstgrepp har nämligen gjort det igen (och igen efter det). Läs om ni vill få er ett skratt (efter att ni läst Sandras OCH mitt inlägg, oui?).

(Och nej, inte en enda bild från dagens kosläpp och den exalterade Adrian kan jag bjuda på. Mitt barn låter sig sällan fångas på bild, och idag var jag dessutom tvungen att springa runt som en vilde för att hålla honom ifrån elstängslet, hagen och andras picknickfiltar.)

Helgen i… någorlunda bra bilder

14 Apr

Dokumentation är ju så himla poppis och egentligen grunden till allt nu för tiden (och ja, de senaste… 15-20 åren? Jaja). Att blogga är förstås en form av dokumentation, och även om jag egentligen inte i första hand vill återge min allra vardagligaste vardag här genom att berätta vad jag åt till middag och visa en massa gulliga bilder på mig själv och min gulliga familj, så händer det förstås lite då och då. Just nu är livet som det är: fullspäckat, stressigt, jag hinner inte riktigt med. Den sista tiden har jag därför känt mig lite mätt på diskussion om ”viktiga saker” och till och med fått flyktiga tankar om att köra på en helt annan typ av blogg – mammavardag, lektionstips, humor… Fast, nej, jag kan inte släppa frågor jag brinner för (vilket väl trots allt har märkts här i bloggen och även i mitt klassrum, får jag hoppas), men när jag scrollar i mitt twitterflöde och ser hur vissas ork liksom aldrig sinar, det är ett samhällsengagemang som heter duga alla timmar om dygnet – då känner jag att jag också borde fylla alla mina blogginlägg med ”riktiga” viktigheter som leder till en bättre värld.

Den här helgen har dock helt och hållet ägnats min familj, och med utgångspunkt i mitt tidigare inlägg idag var väl inte det mer än rätt va?

Och för att då återgå till vikten av dokumentation; bilderna av upplevelserna ska helst vara bättre än själva upplevelserna (och du minns egentligen inte upplevelserna, eftersom du bara såg dem genom en kameralins, och så vidare). Vårt barn är dock väldigt svårfångad/svårfotad, och till viss del har vi väl gett upp hoppet om att kunna dokumentera hela hans uppväxt på ett städat sätt. Men, några riktiga ”höjdarbilder” från denna helg i familjelivets tecken har vi allt lyckats få till.

Igår: Junibacken med alla andra stockholmare (och en del tyskar, till min stora glädje) som ville fly regn och rusk. Dyrt som fan blev det, närmare 2000 spänn räknade vi ut eftersom det skulle betalas inträde, lunchas, fikas, shoppas både det ena och det andra i shoppen (förstås…) och på vägen hem var vi så fruktansvärt trötta att vi köpte hämtpizza. I alla fall. Adrian hade roligt, sprang runt som en iller och var det absolut enda av 50 barn som inte satt ner under sångstunden, utan prompt hela tiden skulle upp på scenen och göra oväsen.

EN bild utan fartränder fick vi dock till, så varsågoda, här kommer Adrian ihop med sin för tillfället största idol, Mamma Muuuu:

image

Observera gärna de ceriserosa byxorna. På grund av dessa passerade Adrian som flicka under Junibackenvistelsen. Pojkar kan icke bära rosa.

Idag valde vi sedan en billigare aktivitet, nämligen parklekshäng i solsken tillsammans med min morbror och fru samt deras två små barn = mina kusiner. Den yngsta kusinen är alldeles nyfödd, pytteliten och extremt bebissugsframkallande (hur kunde jag någonsin uppleva något så litet och gulligt som krävande och skitjobbigt??). Adrian levde rövare som vanligt; det var spring mest hela tiden, plaska och dricka ur pölar och naturligtvis var han den enda ungen som inte ville stå snällt och titta på kaninhoppningen, nej, han skulle välta koner, dra ner plastband och plocka isär hinder.

image

image

…förstås även smaka på hinder…

image

…samt trycka ner hinder i halsen så långt det någonsin gick.

image

image

De enda tillfällena det gick att fånga några mer stillsamma bilder var när han ramlade omkull, och då såg det oftast ut såhär:

wpid-2013-04-14-13.55.44.jpg wpid-2013-04-14-13.47.32.jpg

Och med lite tur till och med såhär:

image

Vardagshäng och mys med familj. Det borde vara just vardag och inte lyx, tycker jag, men i vår värld är det faktiskt ren lyx och jäklar vad vi klurar på hur vi ska kunna få vardagen mer normalt vardagsaktig, det vill säga minus långa restider och annat strunt. Sedan måste tilläggas att så vansinnigt avkopplande är det faktiskt inte att göra aktiviteter som dessa tillsammans med en 1,5-åring… men det kanske man inte heller kan räkna med. Det gäller att ”njuta”, som folk brukar säga.

Denna mys-mama-helg toppas nu med tv-häng tillsammans med min älskade fru tillika mama nummer 2. Mentalist, Law & Order SVU och ett försök att tömma godisförrådet. Först måste vi dock försöka få ungen att sova. Inte det enklaste, särskilt inte sedan han insett att han kan avvika från sagoläsningsförfarandet och lämna rummet genom att öppna den stängda dörren alldeles själv…