Tag Archives: länkar

Tur att det finns så himla många andra smarta kvinnor i den här världen

12 Nov

Nu undrar ni vart sjutton jag har tagit vägen igen. Eller så undrar ni inte alls, för ni kanske har blivit vana? Sanningen är att jobbet äter upp mig. Jobbet i kombination med det som jag alltmer börjar tro är PMDD, något som jag blivit uppmärksammad på genom jättebra Bella // Blogghen och facebookgruppen ”Post preggo-kropp och knopp”. Men det är inte alls detta jag kommer skriva om nu, på väg genom regn och mörker till ännu en dag på jobbet där vi sliter som djur (ett uttjatat uttryck, men i det här fallet stämmer det på pricken) för att alla elever ska gå ut nian med betyg nog att ta sig vidare till gymnasiet.

Istället tänkte jag ge er några lästips såhär i väntan på att jag åter slår till med mina smarta lösningar på världsproblemen:

Lisa // Mondokanel har skrivit om en riktig skitkrönika som uppmärksammats på typ alla bloggar jag läser de senaste dygnen. Jag har själv inte orkat läsa den där krönikan, men Lisa skriver (som vanligt) så otroligt bra och träffande om hur samhället visst aldrig kan sluta götta sig i kvinnokroppen och utseendehetsen som främst drabbar kvinnor. I den icke-nämnda men ändå nämnda krönikan slår den manlige krönikören fast att kvinnors utseendefixering är (tadaa!) kvinnors fel. Tänk om alla kunde bli mer som män va? Så härlig världen vore då!

Calle // Calleism talar om varför hon är så arg och jag kan inte bli annat än arg när jag läser hennes inlägg. Risk här för att diverse människor tycker det är försmädligt med generaliseringarna hon gör – men vet ni? Det skiter jag i, för hon har väldigt många poänger. Och att så många människor inte kan se det… det gör mig uppgiven. I synnerhet såhär i regniga, jobbstressiga pms-tider.

Hanna Gustafsson // Genusfolket skriver om våldtäktmän, uppfattningen om att våldtäkter är kvinnors fel och – alltså, dra mig baklänges – idioters vissa människors åsikt att vi måste våga prata om hur kvinnor kan undvika våldtäkt!!! samt deras ”rädsla” för att våldtäkterna aldrig kommer minska om vi inte vågar prata om detta jätteviktiga och, haha, ”kontroversiella” ämne.

Judith Kiros // Genusfolket skrev i samband med Halloween (jag vet, aningen sent nu – men detta tål att tänkas på året om) om varför man inte ska förvandlas till rasist när det vankas maskerad, vilket ju faktiskt händer när man som vit/ljushyad person ”klär ut sig” till svart/mörkhyad person. ”My culture is not a costume” lyder sista meningen i texten och ja, jag kan bara hålla med. Vi vita har heller inte riktigt tolkningsföreträde här, på samma sätt som heteros inte besitter tolkningsföreträde när vi diskuterar homofobiskt språkbruk.

Hanapee (slutligen, för nu orkar ni inte fler länkar va?) skriver också om rasism och funderar på ett sätt som jag också brukar göra kring hur det kommer sig att olika människor kan utveckla så otroligt olika syn på samhället och mänskligheten, och hur det kommer sig att vissa liksom inte alls förstår eller vill/kan ta in hur ojämlikhet, rasism, homofobi, sexism drabbar vårt samhälle och den enskilda individen. Vad beror detta på och kommer vi någonsin kunna nå en jämlik värld när dessa synsätt och världsbilder hela tiden existerar parallellt?

…och hörni, bara en sista länk, vilken säkert har dykt upp i era facebookflöden det senaste dygnet: Klippet där Jimmie Åkesson blir grillad av BBC. Puh, skämmigt. (Men ändock: Folk röstar på denne man!!!)

Ha en trevlig tisdag!

En tillbakablick

29 Jul

Jag har alltså bloggat i sex månader, och min blogg är nu strax uppe i 100 000 sidvisningar. Jämfört med exempelvis Lady Dahmer som har så många visningar i veckan så är det väl rätt beige, men så har ju hon bloggat typ åtta gånger längre än jag också. Och, viktigast av allt: Jag är inte hon, eller någon annan heller för den delen – jag är bara jag (dagens klyscha, varsågoda!) och jag är aningen kluven till detta med läsarantal, att skriva för många och att skriva för sig själv… även om jag förstås blir skitglad när många läser mina inlägg (såklaaart!).

Att jag på många sätt är en egocentrerad bekräftelsejunkie med sviktande självkänsla (blandat med ett visst mått av storhetsvansinne och en stor portion självgodhet – denna paradox!), tja, det har avhandlats förr och jag förnekar på intet sätt dessa personlighetsdrag… men just detta gör ju ibland bloggandet till något rätt jobbigt, pressande. Åtminstone i perioder då jag inte riktigt hinner/orkar/har möjlighet att få ur mig det vettigaste av det vettiga. Och då önskar jag att jag bara kunde skita i antal visningar och följare och gillningar och skriva typ om vad jag åt till middag eller enbart posta en massa urgulliga bilder på mitt urgulliga barn.

I början kände jag inte riktigt den där stressen; jag hade som mål att skriva max en text om dagen och det handlade mest om föräldraskap, om genus och normer i vardagen och om läraryrket utifrån mitt alldeles eget perspektiv. Att just texter om läraryrket blivit färre nu på sommaren är väl inte så konstigt, men generellt sett så har jag nog också blivit lite petigare med vad jag ”tillåter” mig själv att skriva om och texterna tar definitivt längre tid att skriva nu än för tre-fyra månader sedan.

…och detta måste jag skärpa mig med. Jag får väl för tusan skriva om precis vad jag vill! Suck! säger jag till mig själv när den där vågskålen åker fram.

Nåväl. Sex månader har jag kämpat på och det är ju faktiskt kul också! Att äntligen ha ett forum att skriva av sig i, få utlopp för alla tankar och – förstås – utbyta erfarenheter och funderingar med andra bra människor. Och som vanligt när det är jubileum har jag grävt i den egna bloggstatistiken, men tänkte den här gången bara köra två kategorier: Mest lästa sedan bloggstart och viktiga inlägg ur normer, hbt & genus-kategorin apropå inlägget igår.

(Därefter börjar en ny blogg-era här känner jag – med mindre prestationsångest bannemej! – och jubileum blir det nästa gång först på ettårsdagen!)

Mest lästa sedan bloggstart:

  • Biologiska könsskillnader rättfärdigar inte barnkläder som dessa
  • Vem har tillåtelse att visa upp rumpan i kampen mot utseendehetsen?
  • Nej, Blondinbella är ingen normbrytare
  • Det osannolika i att vara TVÅ brudar
  • Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare
  • Tycker du att jag ska vara tacksam för att samhället accepterar mig?
  • Viktigt om normer och hbtq (fast mest om h och t):

  • Ett tvång avskaffat – ett annat består
  • Från en livs levande transperson
  • Att förstå vad trans är kräver ett visst mått av normkitiskt tänkande
  • Likabehandling behöver inte ta tid – men det måste göras
  • Fler hbtq-föräldrar behöver synas i det offentliga rummet
  • Normkritik och likabehandling för hela slanten – länktips
  • …och förstås finns en massa mer att läsa hos hur många bloggare och krönikörer som helst och jag vet att ni inte orkar eller har lust att läsa allt. Men – jag är i varje fall otroligt glad över att ha så många engagerade, kloka, trevliga och diskussionslystna läsare och jag hoppas att ni hänger på mig ett halvår till eller så. Om ni inte gör det så kommer jag bli ungefär såhär:
    image

    Nej, jag tycker inte att manligheten bör hyllas som det bästa och mest eftersträvansvärda alternativet

    14 Maj

    Jenny P, eller Brunheten som hon också kallar sig, länkar i det här inlägget till min text från i lördags och i detta ännu färskare inlägg uttrycker hon en önskan om att föräldrar till söner ska skriva kritiskt om mansrollen och manlighet någon jäkla gång – inte bara fokusera på tjejer och kvinnligheten som det största problemet när det kommer till genus och jämställdhet. Jag håller med henne till fullo, och jag måste erkänna att jag först blev lite… småsur när jag läste inlägget som på ett sätt kritiserar min text om barnkläder, för även om jag förstår att hon främst använder det som en utgångspunkt för att uttrycka en frustration över något hon funderat på i flera sammanhang, så känns det lite orättvist. Jag skriver ofta problematiserande om mansrollen, för jag tror inte att världen skulle bli en bättre plats om allt vad så kallad ”kvinnlighet” heter suddas ut från jordens yta. (Sedan ska jag dessutom erkänna att jag har rätt svårt för kritik, det är jag medveten om och jobbar ständigt med… Den förbaskade självkänslan, you know.)

    Just NU har jag dock ingen tid att författa en massa nya klokheter, men istället länkar jag rakt upp och ner till några äldre inlägg jag skrivit som behandlar pojkrollen utifrån olika vinklar (och flera inlägg behandlar även normkritik i förhållande till kön på ett generellt plan). Och ja, mina ”gamla” inlägg är högst aktuella fortfarande, det allra mesta blir faktiskt inte för gammalt än på ett tag (tyvärr, eller vad jag ska säga).

    Argumentet att kvinnor bör ”ta för sig mer”
    står mig ganska långt upp i halsen. Varför anses det generellt bättre att ”armbåga sig fram” och ”ta plats”, bör vi inte i större utsträckning hylla de stereotypt kvinnliga egenskaperna – som t.ex. lyhördhet, att ge andra plats att synas, empati – istället?

    Vilket är bäst – att vara fin eller att bara få vara?
    Jag som har en son kan ibland känna att jag önskar att mitt barn också ska få höra hur fin han är. Är det alltid ”fel” att vara fin?

    Tänk om ingen vill vara man till slut?
    ”För nu tänker jag som lärare och som förälder igen. Och jag har ju ett barn med snopp, som omtalas med pronomenet ”han” och i vars pass det kommer stå ”man” när han växer upp. Jag möter även en massa pojkar, unga killar i min lärarroll varje dag och flera av dem har för länge sen lärt sig hur en pojke ska bete sig och utövar detta beteende för fullt hela dagarna, både i klassrummet och ute i korridoren. De tar plats, överröstar de andra, många struntar i eller tar lätt på skoluppgifter.”

    Pojkar kan också läsa – om vikten av att läsa skönlitteratur
    Vi hjälper inte pojkarna genom att se läsning som en kvinnlig, och därmed omanlig, aktivitet.

    Är det okej att önska kön på sitt barn?
    ”Och någonstans där, utifrån hur samhället ser ut nu, är jag på något sätt glad att vi fick en son. Mitt i all debatt om feminism och frågan om jämställdhet, där tendenser finns att polarisera ytterligare mellan ”män” och ”kvinnor”, och där mansrollen tenderar att fyllas med rätt negativt innehåll – då skulle jag vilja uppfostra en son som är trygg i sig själv, som inte känner press att vara hård och stark och macho, som (förstås) varken ska behöva identifiera sig med förövarrollen eller känna sig skuldbelagd.”

    …och två läsvärda inlägg, tycker jag, som problematiserar det eviga könandet på ett bredare plan:

    Tänk om det vore okej att använda ”hen” i sandlådan
    Nej, det går inte att skylla på normkritiken

    Sådär ja. Varsågoda och trevlig läsning!

    Normkritik och likabehandling för hela slanten – länktips

    20 Mar

    Jag ingår i en liten likabehandlingsgrupp på mitt jobb, ”intressegrupp för likabehandling och normkritik” kallar vi oss och vi sysslar med de absolut viktigaste frågorna i skolan, skulle jag vilja påstå. Idag hade vi möte och eftersom den här gruppens arbete inte har någon budget att tala om funderade vi på vad för vettigt vi kunde göra som inte kostar något – och svisch, så hade vi fått ihop ett klockrent blogginlägg för alla våra kollegor, fullspäckat med bra länkar att förkovra sig i på egen hand, att diskutera med andra kollegor och att ha som underlag för arbetet med eleverna. Och såklart är alla som läser min blogg superintresserade av att få ta del av vår klokskap, eller hur?

    Så, helt sonika klipper jag in hela inlägget här:

    Som vi alla vet så ingår det i vårt uppdrag som lärare och annan skolpersonal att behandla alla elever lika, det vill säga att främja lika rättigheter och möjligheter för elever oavsett kön, könsidentitet och könsuttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning eller ålder. Det finns dock en fara i att vi ibland tror att vi arbetar aktivt med likabehandling, fast vi egentligen inte gör det. För det räcker inte att vara öppen, tolerant, att respektera olika åsikter och se till allas bästa – vi måste aktivt fundera över vad vi säger, hur vi bemöter eleverna och varandra och framför allt: vad vi inte säger, vilka grupper vi osynliggör, utan att vi egentligen har för avsikt att göra det.

    Att göra-listan för oss lärare är LÅNG, eller hur? Men om vi inte ser likabehandlingsarbetet som en extra ”att göra”-punkt, utan istället ser det som en helt självklar del i allt annat arbete, ja, då behöver det inte ta så himla lång tid. Naturligtvis krävs det dock att vi funderar ett extra varv på hur vi talar med och om eleverna, och det krävs att vi faktiskt har lite koll på diskrimineringsgrunderna så att vi inte glömmer bort någon grupp – utan att för den skull peka upp de grupper som ”avviker” från samhällsnormen.

    Vi i den eminenta intressegruppen likabehandling och normkritik har sammanställt en lista med superintressanta länkar som ni alla borde ta del av! Använd gärna som underlag till diskussion under Olweusmöten eller arbetslagsmöten, som material till handledning med eleverna eller bara för att själva förkovra er i dessa viktiga ämnen.

    Normkritik och likabehandling – övergripande
    – Otroligt bra material från Rfsl Ungdom. Behandlar massor av olika samhällsnormer. Alla lärares bästa vän! 
    http://www.rfslungdom.se/sites/default/files/bryt_upplaga3.pdf

    – En liten grundkurs i normkritik och varför det är så viktigt att vara normkritisk
    https://docs.google.com/a/edu.sollentuna.se/file/d/0B4P2IbGC3Z9tRDBiWW53Y09nQU0/edit

    – Ungdomsmottagningens egen hemsida
    http://www.umo.se/

    – Konkreta normkritiska övningar för pedagoger
    http://www.lasupp.nu/

    – Checklista för hur du kan tänka normkritiskt
    http://jamfota.se/wp-content/uploads/2011/05/nolltoleranscirkel.pdf

    – Om att likabehandling måste göras – det sker inte av sig självt
    https://minasannaord.wordpress.com/2013/02/06/likabehandling-behover-inte-ta-tid-men-det-maste-goras/

    – Om någon eventuellt skulle vara skeptisk mot normkritik…
    https://minasannaord.wordpress.com/2013/02/27/nej-det-gar-inte-att-skylla-pa-normkritiken/

    Kön, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning
    – Intressant artikel som på ett konkret sätt ifrågasätter normen att män är starkare än kvinnor. För ja, det är en norm!
    http://www.tidningenkomut.se/2013/03/spelet-om-konet/

    – Om transpersoners utsatthet inom idrotten
    http://www.tidningenkomut.se/2013/03/bakom-fel-dorr/

    – Onödig heterosexualisering i läromedel
    https://minasannaord.wordpress.com/2013/03/18/onodig-heterosexualisering/

    – Hbtq-kojan – för hbtq-ungdomar som vill ha stöd i form av en mentor
    http://www.hbtqkojan.se/

    – Mer om könsnormer inom idrotten
    https://minasannaord.wordpress.com/2013/03/16/spelet-om-konet-om-konsuppdelning-inom-idrotten/

    Funktionsnedsättning/tillgänglighet
    – Filmer om tillgänglighet – om världen skulle vara ”tvärtom”
    http://www.handisam.se/Publikationer-och-press/Informationsmaterial/Oka-tillgangligheten-nu1/Tillganglighetsfilmer/

    Etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning
    – Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask. Har du inte läst detta så MÅSTE du göra det.
    http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask

    …och hörni: Kom ihåg att likabehandling inte behöver vara så krångligt, om du bara vill och bestämmer dig för att ta på dig normglasögonen, ser över de läromedel du använder eller reflekterar kring hur du talar med och om eleverna så har du förmodligen kommit en liten bit på väg.