Tag Archives: Orange is the new black

Flatfilmsfredag goes OITNB (inga spoilers, bara pepp!)

6 Jun

Åh. Lång har väntan varit (ja, det nämnde jag ju redan i eftermiddags i mitt spretiga mansnorms-feminism-frustrationsinlägg som jag trots allt blev rätt nöjd med), men nu så är det ÄNTLIGEN dags:
Säsong 2 av ”Orange is the new black” är här.orange-is-the-new-black-has-been-a-hit-on-netflix-and-has-been-confirmed-for-a-season-2Vad är grejen med den där serien egentligen? Jo, grejen är mycket givetvis. Skitbra serie, är väl grej nummer ett. Bra skådespeleri, fängslande (höhöhö) tema och miljö, unika karaktärer… och KVINNOR! Kvinnorna är ju verkligen grejen för mig (och väldigt många andra), känner jag. Kvinnor som individer, inte bara som kvinnor. Olika individer, med olika agendor, olika bakgrund, olika personlighet. Vita och svarta, hetero och homo och bi, trans och cis.

Och allt detta förpackat i bra manus, bra regi, bra allt.

Såklart jag fastnade för serien i augusti förra året. Faktiskt gick den mig förbi först under några veckor. Jag hade hört ryktas om den litegrann men förstod inte ens riktigt vad Netflix var. Så började kollegorna prata om serien, mer och mer. Och alla som hade börjat kolla var helt fast, liksom alla som jag sedan uppmanade att börja titta.

Galet.

Tomheten var enorm när vi tio dagar senare hade sett hela första säsongen. Google google, när kommer säsong två..? Svaret: 2014. Suck… SUCK!

…och nu plötsligt är vi här! Tadaaa!

Jag och Adrian har varit ute och härjat hela dagen, men ändå ställer jag mig nu frågan: Är det okej att från och med NU låta honom sitta vid iPaden fram till läggdags? Lyckas vi komma ordentligt i stämning om vi börjar titta nu, trots att han fortfarande är vaken? Ni vet, det kommer behöva kissas på potta, fixas välling, kanske sker det en olycka på mattan/i soffan, eventuellt måste vi plötsligt avbryta för lite sagoläsning eller för att det sker något olämpligt på tv-skärmen..? Och så kan vi ju inte plocka fram något snacks heller – den här 2,5-åringen behöver verkligen inget mer socker idag (eller den här veckan…..).

Stora, svåra frågor, hörni. Men ni som redan har börjat titta – vad säger ni? Är det bra? Är det bättre än förväntat? Kommer jag bli överrumplad? Förvirrad? Ledsen? Stressad? Kåt? Förbannad? Berätta!!!! Men spoila bara liiiite i kommentarerna, max från första avsnittet… och eventuellt från andra, okej? (Så läser jag, och alla andra, dessa först efter att vi har tittat.)

Nu åker vi! Strax!

Annonser

Orange is the new black, ”upplevelsen” av (o)jämställdhet och lite annat

6 Jun

Idag har säsong två av fantastiska serien Orange is the new black släppts på Netflix. Jag minns i augusti, när vi precis hade plöjt hela första säsongen, hur olidligt det kändes att behöva vänta ända till sommaren 2014 – men tänk va, nu är vi här! Ikväll, då jäklar ska det tittas! (Först ska jag bara genomlida hela den här dagen med överpigg/övertrött/övertrotsig unge… mysigt och ”mysigt”.)

I förrgår pryddes Metros förstasida av denna rubrik:2014-06-05 09.01.55-1 ”Kvinnorna tar för sig”, jojo. Och så under det en rad om Filips och Fredriks framgångar… talande. För nej, det är ju (tyvärr) inte så att bara för att ”kvinnorna tar för sig” i den omåttligt populära serien ”Orange is the new black” så är tv- och filmvärlden jämställd. Inte ens i närheten. Själva artikeln i tidningen handlar sedan om just detta, att andelen kvinnliga huvudroller i biofilmer är skrämmande låg (15% 2013) och att till och med andelen kvinnor med repliker är så pass låg som 30%.

Det är givetvis därför som Metro alls väljer en sådan rubrik som ovan, för att det fortfarande är något sensationellt att kvinnor på tv och film anses så pass intressanta att tittarsiffrorna skjuter i höjden.

Tröttsamt.

…och tröttsamt var också vår statsministers uttalande om jämställdhet och feminism i Agenda häromkvällen:BpWMq3vIAAENsP2(Bild lånad av ksomivem)

Kvinnor ”upplever” (och som vi alla vet bör kvinnors ”upplevelser” inte tas på riktigt samma allvar som en mans dito). Att en politiker med mångårig erfarenhet av riksdags- och regeringsarbete inte har koll på att jämställdhet inte handlar om ”upplevelser” eller ”åsikter” utan om kunskap och fakta är faktiskt riktigt skrämmande. Dock föga förvånande.

Såhär såg det förresten ut på partiledardebatten tidigare i vår:2014-06-04 15.53.28(Bild lånad av Konventionen)

…och såhär när Europeiska rådet samlar alla EU-länders statsministrar och regeringschefer:europeiska_radet_toppmote_okt_2012 Hmmm, bara jag som ”upplever” att Europa till väldigt liten del styrs av kvinnor? Rasifierade? Ja, det är bara jag, va?

Håhåjaja. En lång jävla bit har vi kvar till det där jämställda och jämlika samhället – som ju faktiskt även Reinfeldt och hans gäng, skämtpartiet Maskulint initiativ (som tyvärr inte är ett skämt, bara nästan, eh väldigt nära på) samt många andra icke-feminister säger sig eftersträva. Problemet är bara att vi aldrig kommer uppnå jämlikhet och jämställdhet på samhällets alla nivåer om inte alla erkänner att det idag finns en mansnorm, en vithetsnorm, en cisheteronorm, en funktionalitetsnorm som inte bara talar om för oss hur vi ska vara och bete oss utan som aktivt gynnar och tillåts gynna män, vita, cisheteros och personer utan funktionsnedsättning och lika aktivt missgynnar/bestraffar och tillåts missgynna/bestraffa alla andra. Dessa normer och samhällsövergripande strukturer är liksom inga ”upplevelser” som vi som kallar oss feminister råkar ha, utan det rör sig – som sagt – om kunskap. Fakta. Att förminska ”upplevelsen”, neka fakta och istället krampaktigt hålla om och tillbedja den privilegierade, förtryckande gruppen leder ingen vart (även om vissa, verkar tycka det.)

Tänkte bara påminna om detta såhär mellan hamburgerätning på Burger King, ponnyridningskö (dock vågade barnet inte sätta sig på hästen efter 40 minuters väntan) och upptäcktsfärd/insektsjakt bland stock och sten. Fasen vad mycket pms-godis jag ska äta ikväll. Och jäklar vad många OITNB-avsnitt jag ska kolla. Because I’m so worth it.

Flatfilmsfredag – vecka sju

16 Aug

Nu börjar det här med flatfilmsfredag bli en riktig följetong känner jag, och eftersom jag har huvudet överfullt med alla intryck från första arbetsveckan och från inskolningssamtalet för Adrian på ny förskola (mer om detta kommer…) så är det skönt att ha något bekant att falla tillbaka på. Förra veckan diskuterades huruvida filmen ”Kyss mig” är värd all den goda kritiken den fick, och utifrån era kommentarer på det inlägget kan jag konstatera att det var något fler som blev besvikna på filmen jämfört med hur många som älskade den. Vi med höga förväntningar blev nog mest besvikna, tror jag (vilket förstås inte är så värst märkligt).

Idag blir det en helt annan film. Det blir återigen engelskspråkigt, det blir återigen något lite äldre och det blir ännu en av de filmer som jag har sett minst fem gånger:
wpid-2013-07-02-10.33.37.jpgDesert Hearts. Vilka av er har sett den? Innan jag fick tag i den hade jag hört talas om den många många gånger och den framställdes på något vis alltid som Flatfilmen nummer 1. Varför vet jag inte. Hur som helst kom jag över den i Tyskland, som så många andra av filmerna i min flatfilmssamling. Hemligheten är att i Tyskland, eller ja: I Düsseldorf och i Köln, där jag befinner mig titt som tätt, finns dels ett par rena ”kvinnobutiker” som vänder sig till lesbiska kvinnor främst och så finns Saturn, en stor mediajätte, som har särskilda hyllor för ”Queer Cinema”. På gott och ont, tycker jag, för å ena sidan är det förstås lätt att hitta gayfilm (ja, fokus ligger just på gayfilm = bögfilm; en av tio filmer är en flatfilm och max en på tjugo har någon form av transkoppling) men å andra sidan riktar ju sig dessa delar av butiken väldigt specifikt till en målgrupp och det gör naturligtvis att ”vanliga” cis-heterosar sällan köper en film med hbtq-tema.

Nåväl. Varje gång jag är i Tyskland botaniserar jag i sortimentet och köper med mig en eller två filmer, ofta en tyskspråkig och en inte-tyskspråkig. ”Desert hearts” köpte jag för några år sedan och jo, jag gillar den. Det är countrymusik, landsbygd, casinomiljö… och till den lilla orten kommer den ”finare” lärarinnan Vivian som har skiljt sig ifrån sin man efter ett långt äktenskap. Så småningom inleder hon en relation med Kay och den är i mitt tycke, till skillnad från kärleksrelationen i ”Kyss mig”, väldigt autentisk. Vissa (bland annat min fru) menar att sexscenen är pinsam, vilket nog beror på att den är närgången, äkta, långt ifrån de klassiska filmsexscenerna med smickrande vinklar, dunkelt ljus och stämningsfull musik.

Ni får helt enkelt se den och återkomma med ert betyg! Och när ni har sett den så uppmanar jag er, om ni inte har gjort det redan, att skaffa Netflix och se Orange is the new black. Illa kvickt! Vi såg avsnitt nio igår och jag sörjer redan att vi bara har fyra kvar…