Tag Archives: rättigheter

Att vissa individers existens debatteras medan andras inte gör det ÄR diskriminerande, Skolverket

15 Maj

Igår hände det något mycket märkligt på twitter. Eller, egentligen började det med en artikel i ETC om att Skolverket nu slår fast att det är fritt fram för rasistiska och nazistiska partier att ta plats i svenska skolor. ”Alla partier ska behandlas lika i en demokrati”, menar de, och som rektor kan du inte åberopa diskrimineringslagen eller värdegrund som skäl för att inte släppa in ett visst parti. Yttrandefrihet före allt annat, menar de. Själv är jag ingen jurist, men det är däremot Andreas Pettersson som genast svarade Skolverket med att påminna om att yttrandefriheten inte står över lagar gällande elevers trygghet. En självklarhet, skulle jag vilja påstå. Elevernas trygghet måste alltid gå först, hur svårt kan det vara att se det? (Vad gäller yttrandefriheten gäller den dessutom statlig media, vad jag har förstått, och har med andra ord ingenting med enskilda skolors aulor eller klassrum att göra.)

Hur som helst. Jag ställde frågan till Skolverket på twitter om det enligt dem verkligen är så att alla politiska partier 1. måste släppas in och 2. på plats i skolan har rätt att yttra sådant som strider mot skolans värdegrund, diskrimineringslagen och skollagen. Skolverkets svar:
imageInga klara besked där direkt. Därmed kontrade jag med att svara:
image …och därefter ställdes nedanstående frågor, vilka fick svaret som syns längst ner i bilden:
image Intressant, Skolverket. Visst, det där sistnämnda följdes senare av en ursäkt – personen som twittrade för Skolverket igår hade visst läst lite slarvigt. Men under hela kvällen fortsatte hen vidhålla att ”uttalanden och budskap som strider mot skolans värdegrund skall inte stå oemotsagda.”

Jag förstår ärligt talat fortfarande inte vad Skolverket vill säga med detta. Jag tolkar det nämligen som att de faktiskt legitimerar debatter om enskilda elevers och gruppers existens innanför skolans väggar, och bara det strider ju stenhårt mot skollagen: Att MINA rättigheter problematiseras och debatteras, medan dina INTE gör det är ju i sig diskriminerande och djupt kränkande. En sådan debatt om individers existens hör liksom inte hemma i skolan; en plats där elever ska lära sig demokratiska värderingar, där elever ska känna trygghet, där de ska slippa allt vad kränkning och diskriminering heter. Egentligen borde enskilda individers existens inte behöva debatteras någonstans… eller hur?

”Var inte så lättkränkt”, var det något ljushuvud som svarade mig på twitter. Och andra som totalt missförstår vad ”kränkande behandling” faktiskt handlar om uttryckte saker som att ”du kränker mig när du pratar om homofobi som något dåligt” eller ”jag gillar inte Miljöpartiet, men blir inte kränkt bara för att jag ser deras affischer”.

Snälla snälla snälla ni, ”kränkande behandling” och ”diskriminering” handlar inte om att ta saker ur luften och för skojs skoll kalla sig kränkt eller diskriminerad. Diskriminering, exempelvis, handlar om att två individer/grupper utifrån vissa givna diskrimineringsgrunder behandlas olika i en jämförbar situation (dvs. din kärleksrelation anses okej, medan min inte gör det; din hudfärg anses ”svensk” och gör att du hör hemma här, medan min hudfärg inte anses ”svensk” och därmed hör jag inte hemma här). De diskrimineringsgrunder som står uppräknade i lagen gör detta av en anledning, de är inte tagna ur luften. Okej?

Slutligen svarade jag Skolverket såhär igår:
image …och följetongen lär inte vara över med detta. Förhoppningsvis ger all kritik Skolverket en tankeställare. Jag ska även lyssna på ett UR-program som de själva tipsade om igår och förhoppningsvis dyker några (rimliga) svar upp där. Just nu gör de mig faktiskt enbart jävligt skeptisk.

Läs för övrigt gärna mina tidigare texter som hänger ihop med detta:
Yttrandefrihet handlar inte om rätten att kränka en annan människa
Nej, intoleranta attityder bör inte ges utrymme i klassrummet
Samt, också relevant i sammanhanget, Lady Dahmers krönika om vad som händer när rasismen blir rumsren.

Annonser

Om rätten till fri abort och frågor som oundvikligen dyker upp i diskussionen

4 Jul

Inne hos Lady Dahmer pågår sedan några dagar diskussioner om rätten till fri abort (här och här). Detta är ett förbannat känsligt ämne, och det jag märker när jag läser och deltar i diskussionerna är att det gäller att väga sina ord mer än någonsin förr. En grundläggande debattfråga är huruvida diskussionen om abort är svartvit eller om det finns gråzoner, det vill säga: Är det okej att tycka att vissa aborter är mer giltiga än andra, eller är du i grund och botten faktiskt mot fri abort om du tycker så? Lady Dahmers och många kommentatorers ståndpunkt är att detta är en svartvit fråga: Antingen är du för eller är du emot, och du kan inte säga att du är för och sedan komma och skuldbelägga vissa kvinnor på grund av att de gjort abort av ett enligt dig ”ogiltigt” skäl.

Jag tänker att anledningen till att folk börjar se gråzoner är att man blandar in andra frågor än just själva aborträtten när man diskuterar. Och det är oundvikligt – för ämnet är, som sagt, känsligt, det är komplext och vi har alla våra egna historier i bagaget: Vissa av oss har varit gravida, andra har det inte, några har gjort abort, några inte, vissa blir gravida på ett kick, andra får kämpa i år och dar och lägga ut de sista sparade slantarna för den tionde IVF:en osv osv. Alla perspektiv måste få ta plats anser jag och det måste finnas en respektfullhet i olika människors sätt att se på saken (skuldbeläggning av individer är aldrig okej) – men det är också viktigt att sära på frågorna.

Först och främst har vi huvudfrågan om rätten till fri abort. Är du för eller emot? Jag är för. Helt och fullt för, och framför allt egentligen för barnets skull tror jag. Inget barn förtjänar att födas av en förälder som minst av allt vill eller har möjlighet bli förälder och ta hand om ett barn just då. Så tänker jag, och därmed har jag egentligen sagt mitt i huvudfrågan.

Men, så har någon ställt frågan i kommentarsfältet om det är okej att abortera på grund av att fostret visar sig ha Downs syndrom, någon annan undrar om det verkligen är okej att göra abort när det visar sig att barnet har ”fel” kön, en tredje tycker att kvinnor som blir gravida och gör abort flera gånger om året borde skämmas och själv tog jag upp själva samtalet om aborter utifrån perspektivet att inte alla har möjlighet att bli gravida/få barn och att den heterosexuella fertila kvinnan besitter ett privilegium gentemot den icke-heterosexuella och/eller infertila personen (detta har jag för övrigt under gårdagen och nu på morgonen författat ett helt eget inlägg om, men jag känner att detta måste skrivas först).

Alla dessa ovan nämnda frågor tycker jag är relevanta att diskutera på ett eller annat sätt – men jag anser inte att de per automatik bör eller behöver kopplas till diskussionen eller någons åsikt om rätten till fri abort.

  • Vi har frågan om det är okej att abortera på grund av funktionsnedsättningar, såsom Downs syndrom, och det tänker jag har att göra med normer kring vad vi anser ”friskt” respektive ”sjukt” och hur vi värderar detta, vem vi tycker har rätten att leva, hur vi ser på personer med funktionsnedsättningar och vad vi på generell nivå anser om de moderna möjligheterna att successivt kunna ”sortera ut” personer som inte är fullt fysiskt funktionella (enligt normen).
  • Vi har frågan om det är okej att aktivt välja kön på sitt barn och helt enkelt göra abort om krabaten i magen visar sig ha snopp fast jag verkligen hade önskat mig en liten dotter – och detta tänker jag har att göra med könsnormer i samhället, hur vi värderar kön och att vi alls värderar kön.
  • Vi har frågan om att vara ”för slarvig” och göra ”för många” aborter, vilket jag tänker har att göra dels med synen på kvinnan som den ytterst ansvariga för att inte bli gravid, dels synen på hur mycket en kvinna får ligga runt egentligen och dels kan det handla om kunskaper kring oönskade graviditeter, preventivmedel och liknande. Någon kommenterade hos Lady Dahmer att det inte är aborterna som är problemet, det är de oönskade graviditeterna – och det tyckte jag hen har en poäng med. Oönskade graviditeter är förstås inte alltid ett resultat av dålig koll, men det kan ha det och som visats i diverse rapporter har unga människor nu för tiden rätt dåliga kunskaper om preventivmedel och dylikt.
  • …så har vi då kopplingen till den ofrivilliga barnlösheten och sättet att tala om abort samt att se privilegiet att vara fertil och kunna bli gravid. Jag tror att jag ska våga publicera mitt inlägg om detta lite senare…

Summa summarum. Alla lyfta frågor ovan har relevans, de är intressanta, viktiga och tål att diskuteras – men enligt mig förändrar inte mina (eller någon annans) åsikter i dessa frågor min (eller någon annans) åsikt om aborträtten. Jag tycker att det är otroligt sorgligt, ja rent förjävligt, att det förekommer aborter på grund av fosters kön och bland mycket annat därför fortsätter jag debattera i frågor som rör synen på och värderingen av kön i vårt samhälle – men jag tänker likväl att det för barnets skull inte är särskilt positivt att födas av en förälder som egentligen inte alls vill ha barnet, oavsett anledning = bättre att det görs en abort.

Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Påfylld och uttömd på samma gång

27 Mar

Heldagskurs med Lärarnas Riksförbund om försäkringar, trygghetsavtal, löner och uppsägning. Himmel och plättar, intressant är det, och anteckningsblocket är fyllt av markerade pilar och uppmaningar till mig själv att MAILA MEDLEMMAR!! – men samtidigt, oj vad mycket siffror och paragrafer och vad jag är glad att jag inte är ekonom, försäkringsman eller något annat som kräver grymma fyrkantiga sifferkunskaper. Då och då seglade mina tankar iväg och noterade att jaha, såklart exemplet Roger jobbar som kemilärare och har brutit benet i skidbacken medan exemplet Gun är förskollärare som drabbats av huvudvärk, och jaha, där förväntades alla i rummet samt hela övriga världen vara hetero och leva tvåsamt.

Jag kan liksom inte hjälpa det…

Men att träffa kollegor från andra kommuner, att diskutera lärarnas villkor med andra insatta och högst engagerade personer plus att få svar på livsviktiga frågor rörande våra rättigheter – det är givande som bara den.

Samt icke att förglömma: den dignande kakbuffén som enbart den skulle kunna få vem som helst att vilja engagera sig fackligt.

image

image

Nu förändrar vi världen! (jag ska bara vila lite först, umgås med min familj osv.)