Det kanske inte var den skojigaste rubriken i historien, men jag bjuder på den.
Och, vad säger ni? Något lite lättsamt såhär framåt lördagskvällningen? Melodifestival och till råga på allt final! Den absolut manligaste (i betydelsen procentuell könsfördelning) finalen vi har haft sedan Ingvar Wiksell sjöng alla bidrag själv 1965, och ja, såhär ”enkönstungt” har det nog aldrig varit sedan dess, inte åt något håll..
Men jag avhandlade detta faktum förra lördagen och nu tänker jag såhär: alla bittra som eventuellt tyckte att det blev ”för kvinnligt” igår – nu jämnas det ut, ser ni!
Jag hejar mest på Robin. Jag hejar absolut inte på Ravaillacz.
Förr i tiden, när jag var sisådär femton-sexton år, lärde jag mig alltid alla bidrag utantill. Även eurovisionlåtarna, på tjeckiska, serbiska, franska eller vad som nu krävdes. Jag hade stenkoll på vilka låtar och länder som vunnit vilka år, från starten på femtiotalet fram till idag. Men nu är jag vuxen och har tappat det mesta av de där kunskaperna (inte allt, för som jag nämnde igår så är jag i grunden en listmänniska, och inmemorerad kunskap försvinner inte så lätt ur mitt medvetande). När allting handlar om jobb, familj och att försöka få sig lite sömn eller rentav ett träningspass då och då finns inte särskilt mycket tid till att hålla specialintressen vid liv. När skulle jag hinna memorera 42 eurovisiontexter nu liksom?
Ikväll blir det hur som helst megasvennigt lördagsmys med världens finaste fru och världens finaste lille puff, och jag ska använda hela månadspengen till att försöka ge Robin segern och en välförtjänt resa till… Malmö.
Uppladdning inkl. kaviarmacka:
Sanna Mac Donald 
Vad roligt att se er!
:-D!!!!!!