Psst…

…ni har väl inte missat att börja följa mig på ”Det öppna klassrummet”?

Några av er kommenterade på sista inlägget här att jag väl kunde länka till mina inlägg härifrån. Riktigt så avancerad kommer jag inte vara, men däremot uppmanar jag er hemskt gärna att gilla min facebooksida och/eller att följa mig på Twitter, för dit länkar jag naturligtvis alla eminenta inlägg. Det finns även en facebooksida som heter just ”Det öppna klassrummet”, främst tänkt för lärare, elever och andra som rör sig inom skolan, och den kan ni självklart begära att få gå med i!

Två inlägg har det hittills blivit i den nya bloggen, och ytterligare ett par stycken lär det bli före årsskiftet. Välkomna dit hörni! Och glöm inte att lämna ett spår när ni varit där, för då blir jag himlans glad!

Tack för mig på ett tag!

Ja hörninini. Den här bloggen har ju inte direkt varit produktiv de senaste veckorna och på stadig nedgång sedan terminsstart, kan man väl säga. Det nya jobbet gav mig nya utmaningar, det blev höst, ungen fyllde två och började som sig bör pocka på mer uppmärksamhet och jag själv har väl lite svårt att sortera i alla måsten och ”skulle vilja…”. En sak är dock säker: Det är familjen, jag själv och jobbet som måste prioriteras, och när jag nu ska börja blogga på ”Det öppna klassrummet” är det helt enkelt en omöjlighet att hålla glöden igång även på den här bloggen. Ni som har hängt med mig sedan start vet att jag gör saker ordentligt eller inte alls och att skriva halvhjärtade, spretiga inlägg någon gång i veckan känns helt enkelt snarare stressande än inspirerande. Just nu, i alla fall.

Så vet ni: Jag tar härmed en officiell bloggpaus härifrån.

Bloggen kommer ligga kvar tills vidare för alla er som vill plöja arkivet, och vem vet – jag kanske får ny energi redan vid årsskiftet eller framåt vårkanten? Den som inte stör sig alltför mycket på ouppdaterade bloggar får gärna behålla mig i sitt flöde, med andra ord (jag avskyr att bli avföljd… vilken självgod person med låg självkänsla gör inte det liksom?).

Och som sagt: Jag försvinner ju inte från the Internetz helt och hållet, nej då, från och med någon gång den här veckan (ska bara kurera mig från kräksjukesviterna…) hittas jag på (i?) ”Det öppna klassrummet” och det känns riktigt skönt att fokusera på ett ämnesområde nu, det vill säga skola, hbtq och normkritik. En stark förhoppning är att även kunna dra igång med mer föreläsningsverksamhet så småningom, och kanske ett utökat engagemang inom Lärarnas Riksförbunds hbtq-verksamhet… vem vet? Men det första som behövs är att varva ner, inte ha för många bollar i luften utan helt enkelt fokusera på det som känns hanterbart OCH inspirerande.

Tack alla ni som troget har kommenterat, kommit med frågor, lästips, peppande tillrop och andra funderingar i kommentarsfältet det senaste knappa året! Ni har gjort bloggandet roligt och meningsfullt! Jag hoppas att ni hänger på mig till ”Det öppna klassrummet” och att ni återkommer hit den dagen jag (förhoppningsvis) återkommer med ny energi!

…och för att detta inte ska bli en alltför deppig tillställning så avslutar jag (i sann självgod sanna-anda) med att länka till några höjdpunkter i den här bloggens historia, det vill säga: Några av de mest delade, lästa och BÄSTA inläggen sedan bloggstart! Klicka på och håll till godo!

1. Biologiska könsskillnader rättfärdigar inte barnkläder som dessa
2. Snälla Stockholm Pride, är det inte dags att vidga perspektiven nu?
3. Att klä sina barn enligt normen är också ett statement
4. Tycker du att jag ska vara tacksam för att samhället ”accepterar” mig?
5. Just nu är jag extra glad att jag är lesbisk
6. Nu slutar vi dalta med manligheten!
7. Hur vet jag vad som är en dum fråga?
8. Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare

På återseende, hej svejs!

…men snart är det jul!

Alla goda ting är tre heter det ju och därför tyckte kroppen att det nu var dags för kräksjuka nummer tre i år att få blomma ut. Och eftersom ett annat slitet uttryck lyder ”tredje gången gillt” så kom denna kräksjukeomgång förstås att så totalt överglänsa de förra två. Jag ska naturligtvis inte ger er några detaljer här, men jag kan bittert meddela att jag fortfarande är hes, lider av någon form av träningsvärk i mage och svalg samt ännu inte har återfått aptiten.

Precis i rättan tid, va? Snart betygsättning, en rejält stor hög elevtexter att ägna åtminstone halva helgen åt och inte blev det ett endaste smack gjort. Mmm, bitterhet.

…och så den där ångesten över att drabbas igen om någon vecka eller så, vilket ju skedde i vintras. Nä, det där försöker jag skjuta framför mig.

Annars då? Jo, barnet har landat ordentligt i det som väl kallas ”trotsåldern” och talar nu i tid och otid om att tandborsten/mamman/maten/datorn/etc är DUM samt att han är ARG på tandborsten/mamman/maten/datorn/etc. Det är både gulligt och tålamodsprövande. För ett par minuter sedan flydde han andra mamman och läggningsproceduren och sitter nu bredvid mig i soffan med en bok. ”Inte sova nu. Jag läser!” blir det korta men koncisa svaret när jag försöker övertala honom till att krypa tillbaka ner i sängen. Svårt att säga emot det där – egen läsning är ju något vi vill främja, liksom.

Nåväl. Jag fortsätter kurera mig så gott jag kan, strax dags för ett rafflande avsnitt av ”Mentalist” och (förhoppningsvis) en god natts sömn innan morgondagens extremt långa arbetsdag. Tur att det snart är jullov. (Och att betygen väl registrerar sig själva innan dess?!)
Efter sammanlagt fyra dygn inomhus (vab + egen sjukdom) kändes det oerhört märkligt att vistas ute i friska luften tidigare idag.

Tänk, vi tog oss till och med ut på lokal en sväng. Jag bad Adrian att le fint och han löd (typ) för en gångs skull. Utöver trotsmomenten är tvåårsåldern fortfarande den roligaste åldern hittills, helt klart.