Författarblivandet – it’s happening!

Så himla märkligt ändå: Igår kontaktade redaktören mig för att boka in ett telefonmöte om redigeringen av min roman, och idag fick jag mail från förlaget som meddelade den helt surrealistiska nyheten att de nu bestämt att boken ska ges ut redan i januari. I JANUARI!

…och så loggade jag in här för att skriva ett blogginlägg varpå ett inlägg skrivet i mars 2013 dök upp: ”Helst av allt vill jag skriva en roman” löd rubriken, och jag mindes inte alls att jag hade skrivit det. Men gissa vad jag skriver där? Jo, just om drömmen om att bli författare, men framför allt – vilket är det märkliga, häftiga – om att man aldrig kan ha en aning om vad som händer under fem år. ”Fem år från nu – vem vet hur livet ser ut då?” frågar jag mig själv i texten och… nu har det gått fem år. Och jag ska ge ut en roman!?!

Ärligt talat kan jag oftast inte ens förstå det, fortfarande. Jag har fått se en första skiss på omslaget, jag har skrivit en presentation av mig själv, en redaktör arbetar med manuset och vi ska göra upp en tidsplan nästa vecka… Men hallå?! Det är på något sätt för overkligt. Och så enormt stort. En smula läskigt också faktiskt, och kanske handlar det om det också: Att hjärnan är så fullproppad med jobb och därmed behöver ha kontroll hela tiden, så därför siktar den automatiskt in sig på det där lite otäcka med att något som JAG har skrivit – som inte handlar om min vardag, eller om åsikter, om samhällsfrågor – plötsligt ska finnas där ute till allmän beskådan. Och det ska värderas och recenseras, kanske sågas, kanske ifrågasättas. Jo, förhoppningsvis så finns det ju en och annan som kommer uppskatta historien och mitt berättande också. Men det är verkligen något helt annat än de tiotusentals ord jag publicerat via exempelvis den här bloggen. Min själ speglas för tusan i den där berättelsen.

Min fantastiska manusgrupp har redan börjat peppa inför releasefesten och alltså ja, jag ser verkligen fram emot den också. Och jag ser fram emot att hålla den färdiga boken i min hand. Titta på den, känna på den, bläddra i den. Samt förstås att fortsätta skriva på det projekt jag har igång just nu. Har jag skrivit en bok, så borde jag för sjutton kunna skriva en till – eller hur?

Är ni nyfikna på mer kring mitt ”författarblivande”, på processen kring arbetet med boken och så, så kan ni gärna läsa mitt tidigare inlägg om detta. Och ni får jättejättegärna börja följa mig på instagram! Mitt skrivkonto heter @sannaskriver och där lägger jag upp ett och annat om skrivande i allmänhet, och förstås om romanen. Kika in!

Gå och rösta! Det är en order!

Nej, jag har inte röstat än. Det går liksom emot hela min natur (eh, vad det nu innebär) att rösta före självaste valdagen. I år infaller den på mitt barns födelsedag, så kanske borde jag få det gjort i förtid, men nej, det kommer nog ändå få vänta till på söndag.

Att rösta när man har möjlighet är en sådan jäkla självklarhet för mig, ungefär lika självklart som att borsta tänderna före läggdags i brist på bättre jämförelser. Men så slog det mig precis att just det, det finns ju mängder av människor (kanske DU?) som väljer att avstå. Som rycker på axlarna och tänker äh, det rör inte mig. Eller, vad jobbigt, hålla på och välja och behöva ta sig till en vallokal, och klistra igen en massa kuvert. Eller, jag kan ändå inte påverka nånting i slutändan, jag har inte makten i mina händer.

Till DIG vill jag då bara säga en sak: Skärpning! Gå och rösta! Din röst räknas, precis som alla andras. Och vad skulle hända om alla gjorde som du? Då faller ju hela vitsen med en demokrati. Och jag tror att du liksom jag är rätt glad över att leva just i en demokrati. Så – iväg och rösta med dig.

Nästa sak då, som jag vet är ett hinder för många: Vad sjutton ska man rösta på? Större fråga, svårare fråga, men för dig som eventuellt inte har någon direkt koll på partierna och inte heller orkar läsa på – tja, rösta blankt då? Nej, jag tycker inte att det är det bästa alternativet, och så jobbigt är det inte att sätta sig in i de större frågorna. Men hellre en blankröst än ingen röst, alla gånger.

Ännu en grej: Behöver man hålla med det parti man röstar på i exakt alla avseenden? Nej, det behöver man verkligen inte. Och ”orkar” du inte läsa in dig ordentligt, så gå på dina grundläggande värderingar och din magkänsla. Vilket slags samhälle vill du leva i? Kan du svara på den frågan, så kan du också välja parti, det är jag övertygad om.

Men. Apropå att ”gå på magkänsla” och rösta sådär utan att ha riktig koll, så måste jag få prata en stund om Sverigedemokraterna. Här gör jag nämligen ett undantag. Nej, jag tänker inte skriva att alla som röstar på SD är idioter eller att jag med omedelbar verkan kommer plocka bort SD-väljare från min fb-lista eller någonting annat. Men jag skulle vilja att ni som redan har lagt, eller som kommer att lägga, er röst på SD kommer ihåg några viktiga saker:

För det första, att en röst på SD på riktigt är en röst emot mig och andra hbtq-personer. I och med att du stoppar deras valsedel i ditt kuvert så skriver du också under på att sådana som jag inte bör få bilda familj och skaffa barn. Tänk på det. Det är inte bara något de säger, utan det är något de aktivt tar ställning emot och de kommer – om de får mer inflytande – att arbeta för att inskränka mina och andra hbtq-personers tämligen nyvunna rättigheter. Så, var medveten om att du röstar emot mig och du röstar emot mina barns existens. Är du de facto emot min och mina barns existens, okej, det kan jag inte förändra på en kvart. Men blunda inte för vad de står för.

För det andra, kom ihåg att det inte är ”invandrarna” som vill inskränka aborträtten eller för den delen är orsaken till att det fortfarande finns en utbredd hbtq-fobi i samhället. Det är Sverigedemokraterna, dvs. svenska riksdagspolitiker som har dessa uppfattningar. Därmed kommer inte minskad invandring eller ökade utvisningar leda till att vi får behålla aborträtten som den ser ut eller förbättra samhällets syn på hbtq-personer – snarare tvärtom. För de svenska SD-politikerna kommer inte utvisa sig själva. Kanske tycker du att vi ska inskränka kvinnors aborträtt, trots vetskapen om att det leder till ökad psykisk ohälsa och fler osäkra aborter med risk för dödlig utgång, och kanske är du själv emot hbtq-personer. Okej, då är kanske SD rätt för dig. Men, sopa inte dessa saker under mattan eller tänk att de är obetydliga när du lägger din röst.

För det tredje, det är inte – och det är fakta – ”invandrarna” som är orsak till att kvinnor blir våldtagna i Sverige, eller för den delen orsak till att kvinnor tjänar mindre i lön än män i Sverige eller att kvinnor gör det mesta av det obetalda arbetet i hemmet. Kvinnor har blivit våldtagna, både i Sverige och i hela världen, i alla tider. Många våldtäktsmän har sina rötter i Sverige, många har sina rötter i andra länder. Ja, det finns (alltför) många invandrade män som våldtar (liksom det finns alltför många svenskfödda män som våldtar), men det är rent hittepå att våldtäkter skulle upphöra här om vi slutade ta emot flyktingar. Och det vet ni också. Det är inte heller så att vi plötsligt skulle få mer jämställda inkomster om vi stoppade invandringen eller att män skulle börja ta ett större ansvar för hus och hem, i synnerhet inte om SD får genomföra sina förslag. Men, som tidigare – om du anser att kvinnor ska tjäna mindre än män, att kvinnors plats är vid spisen och att det är vidrigare med utländska våldtäktsmän än med svenska, då kan jag förstås inte övertyga dig. Låt däremot bli att låtsas att problem med ojämställdhet och våld mot kvinnor har uppstått med invandringen, för det är helt enkelt inte sant.

Som sagt: Gå och rösta. Rösta på vad sjutton du vill, eller blankt. Men väljer du SD – minns vad det är du röstar på och stå för det. Kom inte och säg att du inte ”visste” eller att du ”trodde” något annat, för det behövs inte mycket efterforskning för att få hyfsad koll på just SD:s politik.

Själv är jag livrädd när jag tänker på valet och dess utfall. På riktigt livrädd. Jag är rädd för hur det blir för mig, för mina egna barn och för alla mina ungar i skolan – bland annat. Och ja, om du på allvar står bakom hela SD:s partiprogram – då är jag en smula rädd även för dig.

(Jag skrev denna text på förekommen anledning. Jag hoppas och vill av hela mitt hjärta tro att de allra flesta av er som läser röstar för ett öppet och jämlikt samhälle, där vi alla får ha en plats oavsett etnisk tillhörighet, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning osv. Men tyvärr vet jag att det inte är så. Därför är detta, delvis, en uppmaning. Och en förhoppning om att någon tänker ett varv till.)