Alltså. Den här jämställdhets-”debatten” igen. Och näthatar-”debatten”. Inom citationstecken för jag tycker egentligen bara det är så konstigt att dessa saker ska ”debatteras” – borde vi inte bara verka för jämställdhet och motverka näthat? Jag är väl naiv som tycker det.
För några veckor sedan handlade Uppdrag Granskning om näthat, vilket jag bl.a. skrev om här. Det fokuserades i det programmet med rätta på kvinnor som utan större anledning blivit kallade för fittor, horor, bitchar, fula, oknullbara. Av män (inte alla män, obs! obs!). Den ”debatten”, särskilt bland privatpersoner på nätet, kom snart att handla om män som tog illa upp – män som ju inte näthatade kvinnor, som tyckte det lades för mycket fokus på dessa näthatade kvinnor och för lite på oskyldiga män.
Okej. Sedan har det fortsatt. Jag skrev t.ex. om hat och blev uppläxad av en okänd man, jag som dessutom så tydligt hela tiden intar en normkritisk hållning och vill undvika könande i allt jämställdhetsfrämjande arbete.
I helgen var det gala för grävande journalister, där Maria Sveland hårt ifrågasattes av Janne Josefsson, både som person och som författare och journalist. Feminister blev kallade för fascister och Josefsson blev kallad för gubbslem. Jag var naturligtvis inte där, men jag har läst stora delar av Svelands bok ”Hatet” (vilket Josefsson inte hade gjort när han kritiserade den), jag har läst en del artiklar om helgens händelser och jag har läst Svelands blogg om detsamma. Och det intressanta i denna kråksång är att nu har ”debatten”, till viss del i media och till stor del på nätforum, lagt sitt fokus på att Josefsson kallades gubbslem.
Slutsats? Många kvinnor kallas fittor, horor, fula, oknullbara = debatten fokuserar på oskyldiga män. En man kallas gubbslem i en specifik situation där han tydligt betett sig illa mot en kvinna = debatten fokuserar på den utsatte mannen.
Det var kanske otaktiskt av Sofia Mirjamsdotter att välja detta skällsord, visst, men det hände trots allt i en specifik situation där det fanns anledning att bli förbannad – och någon gång måste man få säga ifrån. Kvinnorna som blivit kallade diverse fruktansvärda skällsord på nätet och via hotbrev har blivit det bara för att de ser ut på ett visst sätt, för att de arbetar för jämställdhet, för att de är feminister eller för att de tycker det är fel att H&M tryckt en tröja med en dömd våldtäktsman, som i Uppdrag Gransknings huvudcase.
Var är logiken?
Om någon tycker att Janne Josefsson agerade helt och fullt korrekt och är en vettig journalist och debattör, läs gärna detta.
***
Mer om vad jag tänker om jämställdhet-”debatten” och jämställdhetsfrämjande arbete för alla:
När tjejgrupper blir problematiska
Reflektioner såhär ”dagen efter”
Tänk om ingen vill vara man till slut
Sanna Mac Donald 
Ja, herregud, stackars den utsatte mannen! Det fattar väl alla hur mycket hemskare det måste kännas att man blir kallad ”gubbslem” jämfört med att bli kallad hora eller något annat vänligt ord eller få höra att man ska våldtas och ens barn ska dödas. Lite perspektiv, någon?
Det är inte så lätt av vara privilegierad utan att känna sig privilegierad… Eller?
Det är sjukt att det blir mannen som är det i fokus. Jämt! Suck!
Håller med, visst skall vi verka för jämställdhet och mot näthat. Men då måste vi precis som du säger undvika allt könande. Uppdrag granskning gjorde dock ett extremt könande genom att helt enkelt förringa det näthat som män utsätts för. Hade de gjort ett program där olika personer, män som kvinnor, invandrare som svenskar etc fått komma till tals och beskrivit sina erfarenheter av näthat så hade du helt sluppit den här onödiga debatten och man hade kanske tom kunnat komma något litet steg framåt.
Som jag skrivit i mina inlägg ser jag det lite som två diskussioner, och som samhällsstrukturerna ser ut nu finns det behov av t.ex. könsseparatism, grupper där utsatta kvinnor träffas, grupper där utsatta män träffas. I det främjande arbetet krävs det dock ett normkritiskt förhållningssätt och att vi inte ”slentriankönar” tror jag, annars kommer vi som sagt reproducera samma normer igen.
Ang näthatar-”debatten” är det klurigt. Uppdrag Granskning nämnde det faktum att män blir utsatta, att invandrare blir utsatta – men att detta inte sker i lika stor utsträckning och framför allt inte med ett så tydligt sexuellt fokus. Att en ung tjej kallades hora och fitta för att hon klagade på en H&M-tröja, att Sveland hotats med att lämnas död med en kniv uppkörd i fittan och att sportens kvinnliga reporter fått hatbrev för ått ”hon är så ful” – det är ju helt vidrigt och måste tas upp för diskussion. Om liknande case uppmärksammas gällande män, invandrare eller liknande så blir det säkerligen en liknande diskussion – eller?
Det tråkiga i denna debatt är ått dessa utsatta kvinnor fått utstå ännu mer istället för att alla helt enkelt medger ått detta var helt förjävligt och att vi nu måste jobba för ått INGEN behöver utstå något liknande. Samt förstås kritiskt granska strukturerna OCH oss själva.
Detta påstående att det ”inte sker i lika stor utsträckning” tror jag inte nödvändigtsvis är sant. Har i alla fall inte sett någon vetenskaplig undersökning på det. Det är säkert så att kvinnor upplever att det är så, men samtidigt viftar kvinnor alltid bort mäns argument med att vi kvinnor har det värst i alla fall så det behöver vi inte bry oss om. Precis den inställningen som du också visade prov på i ditt svar. Denna inställning är ett hinder mot en jämställdhet värd namnet. Det befäster maktrollerna. Män är starka och kvinnor svaga. Så kan vi väl inte ha det?
Vad i mitt svar visar prov på att jag tycker att kvinnor på ett generellt plan har det värre? Har läst om mitt svar och hittar inget sådant påstående. Jag nämner att t.ex. Maria Sveland fått ett fruktansvärt hotbrev och det är ingenting jag tycker kan förminskas, men som sagt: Om något liknande skulle uppdagas gällande en annan grupp i samhället så är jag rätt övertygad att det skulle lyftas.
Ett ifrågasättande av maktpositioner, hierarkier och stereotyper måste ske hela tiden, annars kommer vi aldrig komma någon vart. Om du klickar dig vidare in på t.ex. de blogginlägg som jag länkar till längst ner i just detta inlägg så får du en tydligare bild av min normkritiska hållning.