När tjejgrupper blir problematiska

11 Mar

Jag tänkte fortsätta lite på samma tema som i lördags, mina tankar om könsseparatistiska sammanhang; att det finns många ”naturliga” mötesplatser eller arenor för kvinnor att ses som just bara kvinnor eller människor, medan något liknande i stor utsträckning saknas för män. Nu vill jag dock framför allt ställa frågan: Vad ska dessa könsuppdelade sammanhang vara bra för och leda till – egentligen?

Jag vikarierade på en högstadieskola för några år sedan, där alla tjejer gick i obligatorisk tjejgrupp en gång i veckan. Den låg på lektionstid, och medan tjejerna satt och pratade om sådant som tjejer ”behöver” prata om, stärktes inför framtiden och så vidare, satt jag med killarna och hade lektion – de killar som tjejerna alltså stöttades i att sedan kunna bemöta och våga stå upp inför. Dessa små killar, 12-13 år gamla, som än i livet aldrig gjort en fluga förnär. Men de hade fattat det där – och ett par av dem uttryckte också hur ledsen han var för att tjejerna fick gå iväg och prata. Han behövde också prata om saker, och vad hade de, killarna, gjort som gjorde att tjejerna behövde det där snacket?

Att klasser och grupper delas upp efter kön i skolan är vanligare än vad man tror. Och ofta handlar det förstås om att både tjejerna och killarna får gå iväg och prata, att det finns både tjejgrupper och killgrupper. Men syftet är nästan alltid detsamma: Att tjejerna ska rustas för framtiden, stärka sin självkänsla, våga ta plats! Att killarna ska våga prata om känslor, stärka sin självkänsla fast på ett lite annat sätt samt våga ta ett steg tillbaka.

Eller har jag fel?

Jag ogillar skarpt den här typen av uppdelningar. Den görs så slentrianmässigt – samtidigt som den, om någon ifrågasätter den, sägs vara ett arbete i förebyggande syfte. Jag ser den snarare som en åtgärd i motverkande syfte. Motverkande av att tjejer och killar, individer, ska kunna mötas utan att se varandra som motsatser, konkurrenter, främlingar, fiender – jag vet inte.

Tjej- och killidrott – visste ni att vissa skolor fortfarande har det? För att tjejerna ska våga skjuta mot mål, medan killarna ska få skjuta så hårt de kan. Uppdelade engelsklektioner förekommer också – så att tjejerna ska våga prata engelska utan att bli utskrattade eller ”bara” inte lyssnade på av killarna och så att killarna ska få prata fritt utan att behöva visa hänsyn. Och ja, förstås – dessa tjej- och killgrupper, där det ska pratas relationer, vänskap, kärlek, kroppen, mobbning… känsliga ämnen. Då är könsuppdelningen så otroligt självklar – för vilken tjej skulle vara bekväm att prata om kärlek när en kille är närvarande? Han är ju hennes framtida man! Ett tvåkönstänk i betydelsen ”motsatser” och ett heterotänk som heter duga – och som aldrig ifrågasätts.

Jag ser förstås syftet med separatistiska sammanhang ibland, både när det kommer till kön, sexuell läggning, etniskt ursprung, funktionsförmåga, you name it. Dessa sammanhang, kanske föreningar eller andra plattformar, har ju skapats eftersom det finns ett behov av dem i samhället som det ser ut nu. Vi lever i ett heteronormativt samhälle, där tvåkönsnormen ses som självklar, där heterosexualitet och tvåsamhet är det ”normala” för de allra flesta. Så, ja, därför finns hbtq-föreningar och andra typer av hbtq-communities, både som sociala mötesplatser och som en arena för politiskt påverkansarbete. Vi lever i ett samhälle där många kvinnor utsätts för hot, kränkningar och våld av män och därför finns behovet av kvinnojourer, stödgrupper för unga tjejer och så vidare. Vi lever i Sverige, och i ett Sverige där vithet och att ha ett ”svenskklingande” namn är norm och ger fördelar, och därför har det skapats föreningar för personer som inte är vita, som inte har ett typiskt svenskt namn eller liknande. I stärkande syfte, och i påverkanssyfte.

Dessa sammanhang, föreningar, arenor ifrågasätter jag inte. De behövs. Men – målet är väl att de inte längre ska behövas? Visst, vi människor gillar att kategorisera oss, att gruppera oss med andra som tänker som vi – och det kommer vi alltid att göra. Men nu pratar jag om kategorier som skapar maktobalans, privilegier till vissa grupper, hierarkier, motsättningar och andra svårlösta problem.

Det är skillnad på när tjejen som blivit kränkt, hotad eller våldtagen av en man söker sig till en tjejjour – och när skolor arbetar ”förebyggande” genom att obligatoriskt arbeta med tjej- och killgrupper. Tanken är god, att förebygga just, men vad sker på den främjande nivån, dvs. vad är det som främjas? Jo, vi signalerar för det första att tjejer och killar är olika och därmed behöver delas upp när det gäller vissa ämnen och områden, för det andra att det bara finns två könsidentiteter att välja på, dvs. att transpersoner osynliggörs, för det tredje att tjejer behöver det här stödet för att våga ta plats medan killar behöver ett forum för att våga vara lite mjukare – för att de annars riskerar att bli våldtäktsmän. Om man hårddrar det, förstås.

Och det är detta jag ifrågasätter, eftersom det är bland barn och ungdomar förändringen – om vi vill – kan äga rum på riktigt.

Många av oss trivs förbannat bra i våra separatistiska grupper, förstås, för där ses vi ju med andra som ”är som vi”. Jag menar inte att alla medelålders gifta heterokvinnor på sin nästa tjejmiddag bör bjuda in sina män, eller att det helt ska sluta finnas gayklubbar. Men vi bör se över vår egen axel litegrann, inse att vi inte lever i ett fullt ut jämställt eller jämlikt samhälle – och att en orsak till att det haltar så förbannat (och att till exempel löneskillnaderna mellan män och kvinnor nu ökar istället för tvärtom) är att vi helt enkelt inte kan föra en vettig diskussion om hur vi ska göra det jämställt, eftersom vi har så fullt upp att dela upp oss och smutskasta varandra hela jävla tiden.

Måste även bara länka till två mycket kloka inlägg av Schmenus, som på något, kanske aningen långsökt, vis relaterar till ämnet. Här och här.

Advertisements

17 svar to “När tjejgrupper blir problematiska”

  1. Sara Brännholm mars 11, 2013 den 4:09 e m #

    Något som slår mig när jag läser det här, är att särskolor verkar ligga längre fram i genustänkande 😉

    För drygt tio år sedan jobbade jag som elevassistent i en särskola för elever 13-16 år. Varje vecka hade vi tjej- och kill-grupp. Just eftersom de här barnen hade speciella behov för att de i ännu mindre utsträckning förstod sin egen pubertet än icke-funktionshindrade barn, blev det bättre när vi separerade dem killar/tjejer.
    Vi pratade om hur veckan varit, vad de tyckte och kände inför skolan, livet, maten, what ever helt enkelt och det gjorde en väldigt bra stämning i klassen.
    En Halvtimme var / vecka.
    Känns som nåt alla skolor skulle ha ”råd” med.

    • SannaM mars 11, 2013 den 7:29 e m #

      Det låter mysigt! Och i det fallet förstår jag också att könsuppdelade grupper fungerade bra.

      Vi har på min skola t.ex. handledning en gång i veckan. Jag kör alltid könsblandat, som du förstår, men vissa kör konsekvent kill- och tjejgrupper och nä, jag förstår det inte. Sedan kan jag ju också medge att 15 elever av olika kön (som redan har könsrollerna inpräntade i ryggmärgen) är inte helt lätt att ”handskas” med när det kommer till känsligare ämnen. Om vi kunde dela upp dem i ännu mindre grupper ibland,och börja i tidig ålder – det skulle nog göra susen.

      • Sara Brännholm mars 11, 2013 den 7:32 e m #

        absolut, jag tror väldigt mycket på att det skulle börja pratas i tidig ålder och på ett mer uppblandat sätt, som du förespråkar.

  2. Emelie mars 11, 2013 den 6:39 e m #

    Kan inte du du ha en ”smygpratlektion” med killarna när tjejerna är borta?
    När jag var ny som småföretagare så försökte nyföretagarcentrum (heter så?) locka mig på tjejkväll för nyföretagare och jag bara totalvägrade! Varför i h-e skulle jag vilja gå på nåt sånt? Vad finns det för stöd för killar som vill men inte vågar starta eget?! Jag ifrågasatte det rakt ut, men det fanns visst ingen tanke på det, då killar Generellt klarar allt själva. Tänk om det var så att alla som är blonda förutsätts vara av ett speciellt slag, eller alla under 160 cm, alla storasyskon, alla … etc…
    ”Kurs för dig som startar eget och är yngst i syskonskaran.”
    ”Nu ska alla rödhåriga få gå och prata med en kurator om hur livet upplevs”

    • SannaM mars 11, 2013 den 7:31 e m #

      Just sådana där tillfällen finns det ju verkligen ingen anledning att dela upp efter kön – men så otroligt typiskt! Och jag är säker på att hela eventet var en succé… ”Tyvärr”, eller vad man ska säga. Vi är onekligen jäkligt trygga i våra könsuppdelade grupper – de flesta av oss i alla fall (säger inte att jag är fullt ut inkluderad dock ;-))

  3. Helena mars 11, 2013 den 8:41 e m #

    Som jag ser det är sexualundervisningen det enda tillfället då det kan vara läge att ha könsuppdelade grupper, inte varje gång, men som ett tillfälle att ta upp frågor om den egna kroppen som kan kännas jobbiga. Under puberteten är det så mycket som känns pinsamt kring den egna kroppen att det kan vara jättesvårt att diskutera det tillsammans med personer av motsatt kön.

    Däremot tror jag det är viktigt att jobba i blandade, helst riktigt små, grupper även när man pratar sex, för att man ska få tillfälle till samtal över olika tänkbara gränser. I en helklass där de ”tuffa gängen” sitter i sina grupperingar är det knappast någon som vågar säga något alls, men i små grupper där grupperingarna splittrats är det lättare att öppna sig. Särskilt om det är ett arbetssätt som används även i andra sammanhang.

    • SannaM mars 11, 2013 den 9:16 e m #

      Det håller jag med dig om! Och då handlar det ju verkligen om kroppar – inte om tankar, känslor, åsikter, beteenden generellt.

      Och precis som du säger, när det gäller riktigt känsliga, pinsamma ämnen (som trots allt diskuteras rätt sällan i skolan) är absolut små små grupper att föredra.

      Det jag framför allt motsätter mig är det slentrianmässiga könsgrupperandet, i situationer som faktiskt rör livet, samhället, skolan – inte könet.

      • Helena mars 12, 2013 den 11:24 f m #

        Exakt! Det var det jag försökte få fram, att i andra sammanhang finns det inga fördelar med att ha könsuppdelade grupper. Sedan förstår jag ju att det krävs helt andra resurser för att arbeta i riktigt små grupper, vilket är ett annat problem.

  4. missjoi mars 11, 2013 den 9:10 e m #

    Svar: jag har oxå försökt kommentera hos dem otalet ggr!! Knappen totalt stum, men så idag testade jag att skriva in http:// framför hemsideadressen å vips så fungerade det.
    Känner mig hemskt snart nu :))

    • SannaM mars 11, 2013 den 9:16 e m #

      Smart!! Ska testa…

  5. Grön mars 13, 2013 den 4:34 e m #

    En riktig wordpress blogg 🙂

    Skall läsa mer ikväll, tack för titten // hälsningar // GG

  6. Dido mars 13, 2013 den 8:17 e m #

    Intressant! Tack.

  7. susitar mars 14, 2013 den 9:29 e m #

    Jag tänker mig att det är bra att det finns olika saker (föreningar, klubbar etc) som riktar sig till olika grupper, men inte förbjuder inte folk från utanför gruppen att vara med. Exempelvis finns det väl ingen gayklubb som portar straighta, eller invandrarföreningar som inte tillåter stödjande svenska medlemmar? Men när man delar upp (oftast enligt kön) i skolan, så är det plötsligt ett MÅSTE, eller åtminstone upplevs det så. Det är en del av problemet, att man blir låst till en grupp.

    • SannaM mars 15, 2013 den 9:12 f m #

      Jamen precis, de allra flesta separatistiska sammanhang är ju väldigt välkomnande till andra som också vill ”ta kampen”, men som du säger: I skolan finns inga valmöjligheter. Och att just kön är en så självklart kategori i skolan – ingen skulle väl någonsin få för sig att alla elever med typiskt svenska namn skulle delas in i en grupp och elever med ”osvenska” namn i en annan…

Trackbacks/Pingbacks

  1. Fel fokus? | mina Sanna ord - mars 13, 2013

    […] tänker om jämställdhet-”debatten” och jämställdhetsfrämjande arbete för alla: När tjejgrupper blir problematiska Reflektioner såhär ”dagen efter” Tänk om ingen vill vara man till […]

  2. Vem har tolkningsföreträde i debatten? | mina Sanna ord - mars 19, 2013

    […] Och om någon nu planerar att missförstå mig så kan den personen börja med att läsa mina inlägg om främjande jämställdhetsarbete: Hur ska vi ta debatten utan att reproducera just det vi vill förändra? När tjejgrupper blir problematiska […]

  3. Vem våldtar en jämlike? | mina Sanna ord - oktober 1, 2013

    […] isär, att män och kvinnor är olika, att vi har olika behov osv. Detta skrev jag en hel del om här och utöver det… avslutar jag nog det här inlägget nu, rakt upp och ner bara. Ni får […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: