Jag vill inte vara en ”stark” kvinna, jag vill vara en kvinna – eller ännu hellre: En människa

8 Mar

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Ni vet, den där dagen då ni absolut inte ska gratulera kvinnor ni möter, utan istället uppmärksamma kampen för kvinnors ökade rättigheter och möjligheter i samhället. Och jag påminner er: Det handlar om alla kvinnor, oavsett ålder, hudfärg, ursprung, funktionalitet, sexualitet, cis eller trans, personlighet… jag tror ni kommer fatta vad jag menar när ni har läst klart, om  inte annat.

Jag vill så gärna skriva något en dag som denna, och när jag scrollar bland mina halvfärdiga bloggutkast kommer jag att tänka på förra torsdagen, när jag hade en hel dag och kväll i Berlin att på egen hand fördriva innan flyget skulle gå kl. 21.25. Jag bestämde mig för att gå på bio, och allra helst en tysk film nu när jag ändå var i Tyskland. Just när jag kom på idén befann jag mig på Potzdamer Platz och jag hade läst om att moderna jättebiografen IMAX var värd ett besök, så jag slank in för att spana in utbudet – och möttes av följande:
image image Män. Män, män, män. Och här och var en eller rentav två kvinnor. Kvinnan eller kvinnorna i berättelsen, ni vet de där som blivit castade främst för att de är kvinnor och för att de ska spela kvinnor: Modern, systern, horan, den utsatta kvinnan, den starka kvinnan. Medan de tio, tolv eller tjugo männen med talroller castats av andra skäl. För att de är män, givetvis, men inte för att spela män, utan för att spela en roll: Officeren, soldaten, familjens överhuvud, slaven, kompisen, grannen, playern, statschefen, nyhetsankaret… ni vet, en massa olika roller, som bara ”råkar” vara män.

Jag hade verkligen inte lust att se någon av dessa filmer. Ingen lust alls. Senare har jag förstått att vissa av dem absolut är sevärda, exempelvis ”12 years as a slave”, men just det där mansuppbådet är jag så fruktansvärt trött på. Och det spelar ingen roll att det finns en betydande kvinnoroll i filmen och att det (dessutom!) är en stark kvinna – för jag vill inte se mansfilmer med enstaka (starka) kvinnor i: Jag vill se filmer där kvinnor är människor, där de spelar betydelsefulla roller, inte kvinnor. Förstår ni? Det är dock inte särskilt vanligt, om vi inte söker oss till genrer som klassas som ”kvinnofilmer”, ”tjejfilmer”, ni vet sådana som handlar om kärlek och romantik och som ändå alltid kretsar kring att den kvinnliga huvudrollen ska hitta sin drömsnubbe.
image

Okej, just den här jag har inte sett. Men fördomarna väcks på studs.

Filmer som ”råkar” bestå av övervägande kvinnoroller och där män spelar en relativt liten (mans)roll finns knappt, eller: De syns sällan i de största biosalongerna och de vinner extremt sällan en Oscar för bästa film. Se exempelvis detta inlägg av Joakim Jakobsson // Genustestet som behandlar just Oscarsgalan och representationen av män och kvinnor.

Samma mönster återkommer dessutom i barnfilmer och i barnlitteratur. Vi har här hemma ramlat över flertalet barnböcker där merparten av karaktärerna ”av en slump” omnämns som ”han” eller tilldelas ett mansnamn, medan det finns en figur som kallas ”hon”, och oftast är det mamman, mormodern, dockan eller kanske kon, om historien handlar om djur. I senaste Bamsefilmen får vi möta otaliga manliga namngivna karaktärer, medan den i stort sett enda betydelsefulla kvinnorollen är Nalle-Majas. Och visst, hon har stor betydelse i berättelsen – men det är just det: Hon spelar den starka tjejen, och dessutom ”dottern”, vilket inte är en slump.

Den här bilden möts man för övrigt av när man läser en av de mer nytryckta Bamseböckerna:
image 23 manliga karaktärer (det är pappor, kusiner, skurkar, snällisar, kompisar, fegisar, kloka och modiga), 6 kvinnliga (varav tre stycken är mammor och två är döttrar). En slump? Nej, absolut inte. Det är så det fungerar: Det finns olika figurer/karaktärer/roller och så finns det kvinnliga figurer/karaktärer/roller, och de sistnämnda är dessutom ofta (om vi tar exempel som Bilar, Roboten Rob, Byggare Bob…) röd- eller rosafärgade och inte sällan hyfsat framträdande. Det ska synas att det rör sig om en kvinnlig karaktär, helt enkelt, trots att eller just för att de är i minoritet.
image image

Hoho, var är alla kvinnliga figurer?

Som sagt, det är Internationella Kvinnodagen idag och den är inte till för att gratulera eller ”uppmuntra” våra kvinnliga vänner, våra mammor, systrar eller mormödrar – den är till för att fortsätta kampen för att kvinnor ska ses som människor i det här samhället, för att vi ska få och kunna delta på samma villkor som män, för att vi inte ska behöva vara ”en stark kvinna” för att få vara med: Vi (kvinnor m.fl.) ska bara få vara på lika villkor som alla andra (män). Vissa tycks tro att vi redan är där och vissa tycker att det är löjligt att påpeka representation på det sätt som jag just har gjort (vadå, det finns ju tjejer med? Vadå, om filmer om/av kvinnor inte vinner en Oscar är det väl för att de är sämre? Vadå, kvinnor är faktiskt oftare de som bestämmer i hemmen! osv. osv. i all oändlighet…).

…men vet ni, det är inte löjligt. Självklart påverkar det våra barn att hela tiden mötas av ”han”, mansnamn och manliga ansikten när de ser på tv, läser böcker eller passerar filmaffischer: Pojkar får för sig att de är majoritet, att de är något viktigare och missar möjligheten att lära sig identifiera sig med kvinnliga karaktärer och bilder som inte föreställer män,. Flickor får för sig att de är minoritet, att filmer och böcker om dem endast är till för dem och lär sig att identifiera sig med och intressera sig för karaktärer av annat kön än de själva. Alla får lära sig att ”han” är ett mer ”neutralt” pronomen än ”hon” och att de manliga attributen och intressena är mer tillgängliga för alla än de kvinnliga. Personer mellan eller bortom de juridiskt tillgängliga könskategorierna osynliggörs helt.
Det är liksom så de skapas och återskapas: könsdikotomin, maktobalansen, ojämställdheten. Bland annat på detta sätt.

(Och för den som undrar gick jag på bio till slut i alla fall. Det blev en tysk film om manlig vänskap, med budskapet att alla män innerst inne vill leva farligt (bl.a. testa droger och att råna en bank) och att alla kvinnor innerst inne älskar hårda män som bryter mot lagen. De kvinnliga karaktärerna bestod av frun/mamman och horan/flickvännen. De var alla cis, vita, heterosexuella och saknade synliga funktionsnedsättningar. Förstås.)

(Tips: Efter att eller samtidigt som ni till leda räknar och analyserar kvinnliga och manliga karaktärer i filmer och böcker kan ni göra detsamma fast utifrån hudfärg, funktionalitet, sexualitet m.m. Intressant eller bara deprimerande – avgör själva.)

Annonser

14 svar to “Jag vill inte vara en ”stark” kvinna, jag vill vara en kvinna – eller ännu hellre: En människa”

  1. Signe mars 8, 2014 den 9:50 f m #

    Sett det här: http://www.etc.se/kultur/hur-pk-ar-fredagsfilmen-vi-har-faktiskt-hela-testet ?
    Peppade mig att börja ifrågasätta innehållet och rollsättningen i filmer jag ser.
    Mvh Signe

  2. Roos mars 8, 2014 den 10:48 f m #

    Superbra skrivet! Har delat på Facebook så kanske några av mina oerhört korkade facebookvänner låter bli att gratulera kvinnorna i deras liv! Förra året fick min bästis en present av sin kille………. Suck

  3. Sandra mars 8, 2014 den 2:26 e m #

    Håller med dig i det mesta men tycker nog att det har hänt en hel del de senaste åren inom barnlitteraturen. Exemplen ovan (Nicke Nyfiken och Vilda Bäbin) har ju väldigt många år på nacken och även om ditt Bamse-exempel var nyproducerat så är det en gammal karaktär. Några av mina favoriter bland bilderböckerna är Rakel http://www.martinwidmark.se/category/rakel/ och Maja http://sandraslaslogg.blogspot.se/2011/08/mot-havets-djup.html samt Koko http://sandraslaslogg.blogspot.se/2011/06/koko-och-bosse.html Läs dem!

    • Ja det finns mycket nytt och jag skriver ofta om barnböcker (kolla taggen ”barnböcker” nedan). Dock finns gott om nyare litteratur med exakt samma unkna representation. Hade inga bilder sparade från dessa böcker dock. Tack för tipsen!

  4. Ylva mars 8, 2014 den 4:26 e m #

    Mycket bra skrivet! Tycker att det är i film, musik, böcker och reklam som kvinnoförtycket och kvinnoföraktet vissas tydligas.

  5. Tess mars 8, 2014 den 6:43 e m #

    Bra skrivet! Cate Blanchett sa det så bra på Oscargalan. Vi måste sluta att se filmer med kvinnor i rollerna som “nischfilmer”.

  6. En tjej. mars 8, 2014 den 8:17 e m #

    Väldigt bra skrivet! Jag hade just en diskussion med min kille att om Bilbo hade varit en tjej istället så hade jag blivit glad. Men min kille tyckte att nej det hade inte alls blivit bra pga att Tolkien hade skrivit boken helt annorlunda då. Men jag menade att han skulle skriva boken precis som “vanligt” men att Bilbo istället varit kvinna. Hur fint hade inte det varit? Och som exempel tog han då upp att om Frodo hade varit kvinna så hade hela grejen med sagan om ringen (manlig kärlek) gått förlorad. Inte för att jag menade att just Frodo skulle byta kön, men att några fler kvinnor skulle varit med hade inte skadat om en säger så.. Jag hörde om en kille som hade spelat Zelda windwaker med sin dotter och ändrat hela spelet så att Link var en tjej, också jättefint, men så sorgligt att det inte var sant. Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här. Ville väl mest bara berätta.
    En sista sak. När jag var liten lekte jag nästan bara med dockor som var manliga karaktärer. Kom på det bara för någon vecka sedan. Den insikten. Bara de som var uppenbart kvinnor, var kvinnor, alla andra var män. För män är standard.

  7. Kira mars 8, 2014 den 10:43 e m #

    Hej Sanna! Jag vill bara tacka för en himla bra och välskriven blogg, du har gett mig (och förhoppningsvis många andra!) många “ögonöppnare” och nya infallsvinklar till viktiga frågor. Jag är en av dem som läser och begrundar men sällan kommenterar. Om du tappar inspirationen igen så tänk på kommentarer som min; dina blogginlägg behövs!!
    Kram

  8. Karolina mars 9, 2014 den 7:57 f m #

    GRYMT BRA SKRIVET. Jag har reflekterat över det här otaliga ggr och inser verkligen att det är pga hur män och kvinnor framställs i filmer och böcker som formar oss som individer redan i unga dagar. Jag är tex oroad över hur mina småsyskon och framtida barn ska kunna uppnå jämställdhet om det bara är sån här skit vi matar dem med (att mannen är subjektet och aktiv medan kvinnan är objektet och passiv). Just dettaa medvetna poängterande att vi har med en KVINNA att göra genom att stämpla henne som “den kvinnliga journalisten” eller mamman/systern/horan medan män bara är journalister eller rörmokare eller lärare. På så sätt är den manliga pronomen normen eftersom den normaliseras och osynliggörs.
    FORTSÄTT SKRIVA! Kram

  9. Ellie mars 9, 2014 den 10:24 f m #

    Grymt bra skrivet! (ett filmtips är förövrigt Gravity, vet inte om du har sett den? Men den är fantastiskt bra gjord, och även om den inte passerar Bechdeltestet så lyckas den mycket bra med att ha en välskriven kvinnokaraktär som inte objektifieras. Hej Blekk har skrivit ett fantastiskt bra inlägg om det!)

  10. shiriandersson mars 9, 2014 den 12:31 e m #

    Deprimerande ❤ kram

Trackbacks/Pingbacks

  1. Internationella kvinnodagen! | Ett tigerliv - mars 8, 2014

    […] olika perspektiv på det här med Internationella kvinnodagen. Först ut är Lady Dahmer, sedan Mina Sanna ord och sist Hej Blekk. In och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: