I en värld där kön inte spelade någon roll…

…hur skulle det vara för transpersoner då? Calle funderar på det i sin kommentar till det här inlägget, och jag har fått frågan tidigare också – samt även själv funderat över detta. Transbegreppet är brett och alla människor, oavsett könsidentitet, har förstås rätten att definiera sig själva – men ändå. Om kön verkligen inte spelade någon roll, om vi bara var människor allihop, ungefär hälften med snopp och ungefär hälften med snippa (fast vi kanske inte ens behövde benämna dem med antingen det ena eller det andra), alla hade precis som nu olika kroppsbyggnad, sätt att röra sig och olika klädstil, fast utan att nödvändigtvis kategoriseras in i ett visst kön. Vilken position och vilken inre känsla skulle exempelvis en transsexuell person ha då? Eller en transvestit? Om det inte fanns två snäva könskategorier inklusive starka normer kring klädsel och frisyr… skulle det ens vara möjligt att vara transvestit då?

Det är förstås otroligt svårt att svara på, för vi är ju inte där nu och hur normkritiska och genusmedvetna flera av oss än är så är det nästan omöjligt att föreställa sig en värld där kön har en så obetydlig roll (särskilt när man går utanför sin lilla genusmedvetna umgängesbubbla och inser att många människor har en helt annan världsuppfattning än en själv…).

Hur som helst fick jag ett svar, eller ett försök till svar, på precis denna fråga i en kommentar till det här inlägget (efter att Blondinbella uttryckt sig sådär vansinnigt om transpersoner) och eftersom den är så uttömmande och tydlig så kopierar jag in den rakt av. Kanske blir någon klokare av den?

Här är ett försök till svar, utan att för den skull hävda att detta är den ”sanning” som gäller för alla transpersoner.

Men, jag brukar analysera kön så här, när jag som jämlikhetskonsult utbildar i transfrågor.
Det vi i dagligt tal kallar kön, omfattar egentligen fyra olika faktorer. Och vi är inte alltid så tydliga med vilken/vilka av dem vi menar när vi pratar om kön, utan det är ofta underförstått att alla som talar/lyssnar är införstådda med att vad som avses och tänker på samma sak. Vilket de sällan faktiskt gör, något som onekligen bidrar till en del spännande/förskräckande diskussioner om kön.
Vi har alltså:
a) Biologiskt kön
b) Juridiskt kön
c) Socialt kön (genus, det som förut kallades könsroll)
d) Könsidentitet

Vad gäller biologiskt kön går det att se tydliga skillnader mellan gruppen ”män” och gruppen ”kvinnor”. Men, det är inte riktigt så svartvitt som en del tror, för även om det är ovanligare så finns det en hel del människor som har kromosomer, inre/yttre könsorgan, hormonnivåer osv som avviker från det normativt kvinnliga/manliga. Och vad gäller sånt som längd, vikt, muskelstyrka, röst, kroppsform osv tycks faktiskt skillnaden mellan individer vara mycket större än skillnaden mellan kön.
Biologiskt kön är medfödd, men kan ( mer eller mindre) ändras, både spontant (vissa intersextillstånd) och via könskorrigerande behandling.

Juridiskt kön är det som registrerats i folkbokföringen, man eller kvinna. Sverige har bara två juridiska kön men länder som Australien, Indien och Nepal har tre. Juridiskt kön är till sin natur konstruerat och kan ändras, via myndighetsbeslut.

Genus är den könsfaktor som starkast påverkar vår vardag. Det består dels av det könsuttryck vi själva sänder ut, för att visa vilket kön vi identifierar oss som, men också av alla förväntningar och påbud om ett ”korrekt” könsbeteende. En persons genus är konstruerat och kan ändras, men eftersom delar av det kontrolleras av andra kan det vara svårt att bryta alltför tydligt mot normen.

Könsidentitet är en persons självidentifierade kön, det kön man innerst inne känner att man är. Det är förmodligen svårt att avgöra om detta är medfött/essentiellt eller konstruerat, och det är väl inte osannolikt att det påverkas mer eller mindre av alla övriga könsfaktorer. Det borde rimligen gälla alla könsfaktorer, fö, men vi vet som sagt inte. Personligen lutar jag åt att könsidentiteten, precis som sexuell läggning, är tämligen essentiell och inte kan förändras. Annars har jag svårt att förklara varför jag själv är transsexuell.

Denna könsidentitet behöver sen inte heller vara entydigt manlig eller kvinnlig, utan det finns ett mycket större spektra av könsidentiteter. Både och, mellan kön, bortom kön, tredje kön, osv. Den behöver inte heller vara en normativt fast könsidentitet, utan kan vara flytande eller pendlande. En del känner också tydligt att de inte vill definiera sin könsidentitet alls.

Hoppas det blev lite klarare. Det är alltså förekomsten av en fjärde könsfaktor, könsidentiteten, som förklarar varför en del transpersoner har ett behov av att korrigera kroppen så den stämmer med denna könsidentitet. Och det är väl inte osannolikt att detta också påverkas av att det är i princip omöjligt att helt och fullt , även inför sig själv, byta genus utan att korrigera kroppen. Oavsett om vi vill eller inte, den kropp vi bebor påverkar vår identitet, i mycket hög utsträckning. Troligen även i den mest jämlika av världar.

Mvh/ Lukas Romson, jämlikhetskonsult (och transexuell)