Jag tar mig upp igen, sakta men säkert

14 Mar

Jag måste dammsuga. Fastställer först och främst detta faktum. Jag dammsög senast i måndags, och jag vet att det är ren idioti att räkna dagarna mellan dammsugningarna när man har en liten unge, för i själva verket är det ju så att det skulle krävas en hyfsat stor grovrengöring här hemma varje kväll. Nu har jag dock koll på att det var fyra dygn sedan jag senast drog runt med dammsugaren, och det känns helt enkelt inte okej att golvet redan är fullständigt invaderat av småsten, löv, majkorn, fruktskal, ”diverse”. Verkligen. Inte. Okej. Dessutom har Adrian kissat på golvet två gånger det senaste dygnet. ”Det är så härligt att vara förälder!” osv. (Ja, det är härligt. Också.)

I övrigt pysslar jag så smått med en krönika till den kommande föräldratidningen ”Nära barn”, slår bort tankar om att jag borde träna och stressas en liten aning om att jag har ett sjukintyg att kopiera på lämplig plats och sedan skicka till Försäkringskassan.

För ja, det var så sant: Jag har ju inte talat om min sjukskrivning här i bloggen. Inte heller har jag berättat att nämnda sjukskrivning ledde till avslutande av anställning? Eh nä, det har jag inte. Nu har jag dock precis fått ett nytt jobb och ska börja på halvtid på måndag, så plötsligt känns det aningen mer… accepterat? att prata om det. Ni vet, jag är ju inte en ”sån” som blir sjukskriven. Och definitivt inte en ”sån” som blir uppsagd, eller för den delen en ”sån” som alls är arbetslös. Nu hann jag visserligen inte bli officiellt arbetslös, så lite av mitt gamla ”hon med flyt”-jag har jag väl bibehållit. Vad det nu är att stoltsera med.

Sammanfattningsvis: Det har varit en rent för jävlig vinter på många sätt. Efter en fruktansvärt slitig höst, vilket väl har sipprat igenom här på bloggen då och då. Inte riktigt vad någon räknar med, att vara den som står för största inkomsten i familjen, ha ett litet barn att ta hand om, en bebis på g och så plötsligt faller hela ens tillvaro som ett korthus; självbilden, måendet, ekonomin. Nä, det har inte varit värdigt på något vis. Men mycket har jag lärt mig, bland annat att det är extremt slitigt att vara sjukskriven – och i synnerhet om man blir uppsagd på köpet. Dessa otaliga samtal med Försäkringskassan, läkare, A-kassan, försäkringsbolaget, facket, samt oron över att inte få sin sjukpenning beviljad, att hela SGI:n ska försvinna av det minsta lilla snedsteg… hur fan ska man hinna bli frisk och stark igen mitt i allt detta? Och A-kassans regler sedan, herregud. Jag är glad att jag inte hann bli officiellt arbetssökande – och: Mitt politiska engagemang har minst sagt vuxit sig starkare sedan januari.

Nu tror jag mig dock vara hyfsat på gång, och jobbet jag har fått känns bra som tusan. Precis en sådan skola som jag känner mig hemma i. ”Nu ska du inte vara duktig”, sa blivande chefen och det är jag tacksam för. Jag vet att jag gärna är väldigt duktig, och jag kommer förmodligen vara (för) duktig här också. Men bara ibland. För det har jag också lärt mig det senaste halvåret: Ingen tackar mig för att jag är så ”duktig” att jag sliter ut kropp och hjärna fullständigt.

Men. Som sagt. Dammsugning var det. Sista vardagen hemma på egen hand, sedan gäller det att bygga upp en vanlig vardag igen. Förhoppningsvis en betydligt sundare sådan än den vi levde i under hösten. Jag är sjukt nervös, men det är säkert bara positivt. Eller?

Önska mig lycka till! (Ja, jag BER om det!)

Annonser

25 svar to “Jag tar mig upp igen, sakta men säkert”

  1. Paula mars 14, 2014 den 10:07 f m #

    Underbart att höra, och jag håller tummarna för att det blir precis den nystart du behöver! Trevlig helg!

  2. presenskonjunktiv mars 14, 2014 den 10:09 f m #

    Lycka till!!!

    Jag håller tummarna för en fantastisk vår och en underbar sommar, samt en smärtfri och behaglig dammsugning.

  3. Tanja mars 14, 2014 den 10:18 f m #

    Lycka till med allt!

  4. Tove mars 14, 2014 den 10:58 f m #

    Stort lycka till! Livet går i toppar och dalar, du kommer starkare ut på andra sidan. Dessutom är våren på väg! Allt kan bara bli bättre. (Ok, dammsugning blir aldrig bättre. Det är det tråkigaste som finns).

  5. postdbt mars 14, 2014 den 11:49 f m #

    Grattis till nytt jobb! Det är en väldigt viktig insikt det där om att ingen tackar oss för att vi är hjältar som sliter ut oss.

  6. Helena mars 14, 2014 den 11:58 f m #

    Åh, stort lycka till med det nya jobbet! Av det du återgett av jobbsituationen på ditt gamla jobb var det kanske inte jättekonstigt att du blev sjuk. Låter toppen att det nya jobbet verkar bättre. Hoppas du får en härlig helg i vårvädret!

  7. RödaHund mars 14, 2014 den 2:28 e m #

    Här kommer en stor KRAM!

  8. Åsa mars 14, 2014 den 2:45 e m #

    Massor massor av lycka till!! Spännande med nystart och du verkar ha en sund chef!
    Jobbet är viktigt men inte viktigare än de som står en nära och ens eget välmående. Jag har både varit den som blivit sjukskriven och den som försökt hålla ihop tillvaron när X gick in i väggen. Om man bara då kunde se att det kommer något bättre efter, men det är ju så svårt när man är mitt i (för att inte säga omöjligt).

  9. oxhen mars 14, 2014 den 4:25 e m #

    Lycka till och en stor kram Sanna ❤

  10. Nina mars 14, 2014 den 5:15 e m #

    Shoot, kör hårt å rocka loss me både snabeldrake å nytt jobb… Usch.. måst också dammsuga…

  11. mathilde mars 14, 2014 den 7:59 e m #

    Lycka till på nya jobbet, kommer gå kalasbra tror jag (speciellt med en chef som säger sånt till en). Kram!

  12. Roos mars 14, 2014 den 8:16 e m #

    LYCKA TILL!!!

  13. Katten mars 14, 2014 den 10:28 e m #

    Lycka till! Styrkekramar!

  14. Freja mars 14, 2014 den 10:36 e m #

    Jag önskar dig massor av lycka till! Och skrev just idag ett inlägg om MIN sjukskrivning, och idiotin att kalla kvinnor för ”duktiga tjejer” när de bara försöker leverera det som efterfrågas, Dubbel skuldbeläggning; Först får du så många arbetsuppgifter att det egentligen är omöjligt att hinna med dem och då klarar du alltså inte av ditt jobb, när du sen brakar ihop var det ditt eget fel som var en ”duktig flicka”… Jag HATAR det uttryckt. Särskilt när jag själv beskylls för att vara det, för jag är absolut ingen duktig flicka på något sätt!

    • Så sant! Jag var verkligen inte ”duktig” på mitt förra jobb, för det lönade sig inte och bara det var en del i varför det blev så tungt. Jag vill kunna göra ett bra jobb, jag vill inte lägga ambitionsnivån nere vid fotknölarna – och det betyder inte att jag är ”duktig flicka” utan en seriös lärare med rimliga ambitioner. Har goda förhoppningar om att nästa skola passar mig bättre och att jag där får chansen att göra det jag gillar och kan: undervisa!

      Tack! Och jag ska läsa vad du skrivit!

  15. Maria mars 15, 2014 den 8:14 f m #

    Önskar dig massor av lycka till, och skickar goda tankar! Skulle kunna skriva spaltmeter om Försäkringskassan, duktig-flicka-syndromet, hur det är att verkligen nå bottenläget osv men nej, jag bespar dig det och säger att jag önskar att ditt nya jobb, din nya arbetsplats är toppen och att du kan prestera ”lagom”.
    Trevlig helg!

  16. Agi mars 15, 2014 den 10:22 f m #

    Du är så klok och ha en bra blogg. Klart jag vill önska dig lycka till på nya jobbet.

  17. Cissi mars 15, 2014 den 2:28 e m #

    Jag önskar dig massor med lycka till och allmänt pepp!!! Jag gick nästan in i väggen förra året, det är för jävligt! En ska inte behöva känna så i ett välfärdssamhälle, det är ju inte direkt så att vi måste slita som djur för annars svälter vi ihjäl. 6 timmars arbetsdag, det tror jag skulle förbättra för så många människor. Det finns ingen anledning att jobba mer tycker jag. Jag hoppas verkligen att du kommer att trivas på ditt nya jobb och må bra av det.

    Vad gäller städningen, lär barnet att städa och få hen att tro att det är en lek *skrattar ett ont skratt* Mohahaha!!! Eller inte, men städa är astråkigt! Jag är med dig där=)

  18. Chiaki mars 15, 2014 den 4:03 e m #

    Jag känner igen mig massor! Jag bestämde mig snabbt innan vårterminen började att ta ett studieuppehåll från universitetet. Det kändes bara för jobbigt att gå dit och jag behövde ta det lugnt. Men jag kände verkligen att jag är inte en sån som tar paus, det är inte jag. Och andra var inne på samma linje, och undrade om jag inte borde hitta på nånting, typ ett litet deltidsjobb i alla fall för ”du kan ju inte må bra av att inte göra nånting!”?. Så nu ska jag faktiskt börja jobba lite, och genast känns det mycket mer ”okej” att säga att jag har studieuppehåll. Nu är jag plötsligt inte bara en ”sån som ligger på soffan”, även om det känns som att det är just det jag vill och behöver.
    Nåväl, jag hoppas det går bra för både dig och mig, och lycka till med dammsugningen.

  19. susitar mars 25, 2014 den 9:20 f m #

    Lycka till!
    Jag känner igen mig och många andra. Det känns som något är fel när vissa går omkring sysslolösa och vill inget hellre än att ha ett arbete eller något annat som känns meningsfullt att göra, och vissa jobbar alldeles för mycket. Jag själv blev deprimerad pga överarbetning förra året. För det är så mycket som hänger i luften. ”Visa framfötterna”, ”Själv är bästa dräng”, ”Bra att ha i CVet”, ”gör bättre själv istället för att klaga”… Nu pluggar jag på halvtid och jobbar inte alls, till skillnad från förut då jag pluggade mer än 100% och jobbade några timmar i veckan och hade ideella uppdrag…

    Det ska väl lösa sig till sist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: