Kände att det blev så himla deppigt i förra inlägget, måste väga upp med något skojigare. I facebookgruppen ”Genusmedvetet föräldraskap” (gå med där om ni har missat) har frågan om bra barnböcker kommit upp, och jag har tidigare skrivit lite om genus och läsning exempelvis här. Adrian älskar att bli läst för och läsning är ju så otroligt viktigt, både för den egna språkutvecklingen, läsförståelsen och också för utvecklingen av den empatiska förmågan. Att jag själv läste mycket som liten räddade dessutom många regniga dagar. Trots detta så minskar läsningen i Sverige mer och mer, jag hörde nyligen att enbart 30% av alla föräldrar nu för tiden läser högt för sina barn – skrämmande, tycker jag.
Här kommer några av de böcker som Adrian gillar och som även känns vettiga ur genussynpunkt. För ja, det är även viktigt vad man läser och vad boken förmedlar…
Adrians två första högläsningsböcker som därför har en särskild plats i bokhyllan och i hjärtat – båda två ur min barndoms bokhylla. Vi började läsa för honom när han var fyra-fem månader gammal, och även om han till en början inte förstod allt vi läste så tyckte han att det var mysigt – och det dröjde heller inte så länge innan han började visa vilka böcker och vilka avsnitt i böckerna som han gillade bäst.
Både Tippen-boken och ”Jenny och Lillebror” är rätt uttjatade här hemma, och Jenny har dessutom gått i tusen bitar… Nu för tiden läser vi ofta följande böcker:
Emma-böckerna av Gunilla Wolde må vara rätt gamla, men jag gillar dem. Den manlige förskolläraren Olle har rosa tröja och läser högt för barnen, Emma är tämligen neutralt klädd och det är pappa som dammsuger i boken ”Emma dammsuger”. Vissa saker följer normen, andra gör det inte och sammantaget blir det rätt schyssta barnböcker med mycket igenkänning.
Dojo gillar jag! Enkelt koncept för små barn och med små medel bryter, eller snarare vidgar författarna normen genom att Dojo (en han) bor i ett rosa hus och har rosa kläder, medan kompisen Maja (en hon) har lila-gröna kläder. De är båda aktiva i berättelserna, liksom även deras kompisar Gorby och Aisha.
Till sist två böcker som bryter mot heteronormen, men där den ena är betydligt bättre än den andra:
I boken om Krille åker Krille med sina föräldrar – som råkar vara två mammor – på charterresa till Kanarieöarna. Boken handlar om hur mammorna rör ihop det under packningen, blir stoppade i säkerhetskontrollen och hoppar bomben i hotellets pool så att vattnet stänker över hela poolområdet. Det vill säga: Det handlar om ett barn och hans föräldrar, och ingen vikt läggs vid att de inte är hetero. I boken om Johan och Jösta är det dock en grej att de är två killgiraffer. Flera gånger nämns det, och författarna gör därmed tydligt att det är lite konstigt (men ändå heeelt normaaalt!). Även ”Jösta och Johan” är en gullig bok med ett fint budskap, men jag tycker de kunde skippa sånt här:
Har ni några bra boktips? Till yngre barn eller äldre?
Ps. Två bra länkar om läsning, om du själv vill förkovra dig eller behöver övertalas – eller om du som pedagog eller medmänniska behöver argument i samtalet med andra:
Succéförfattaren satsar allt på att lära barn läsa
Lästräning lika viktigt som idrottsträning
Jag gillar också Emma-böckerna. Vi har en bok om Uppfinnar-Johanna som är bra också. En uppfinningsrik och tuff flicka, som dessutom är färgad. Har bara en, men det finns en till som jag planerat länge att skaffa. Som jag ju skrev om för ett tag sedan började vi också läsa tidigt för vårt barn och jag tror det finns massor av fördelar med det.
Om man är intresserad av högläsning för och med barn kan jag tipsa om boken Läsa högt av Mem Fox. En del slutsatser hon drar kanske känns lite överdrivna, men det är ändå intressant läsning. Kort är den också 🙂
Tack för boktipset! Den kände jag inte till.
Och japp, läsa böcker är en av de absolut bästa aktiviteterna man kan lära sitt barn att uppskatta, det kan ingen säga emot faktiskt. Ser enorm skillnad i skolan mellan de elever som läser självmant och de som inte gör det. Att föräldrar inte kan förstå det…
Instämmer, Mem Fox är bra (slutsatserna är dock inte helt anpassade till svenska förhållanden, så lite går det att sila …)!
Jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag har läst Emma går till doktorn. Eller böckerna om Nejlika, som uppskattades mycket när det skulle slutas med napp här. Mamma Mu gillar vi mycket, och Alfons (fast inte Alfons och Milla). Vem-böckerna har vi många av (även om jag är tveksam till vissa etnicitetsaspekter). Anna-Carin Tidholm gillar jag – Knacka på och Varför då har funkat här i snart två år. Lill-Zlatan och morbror Raring är bra, men kanske för lite större barn.
Knacka på gillar Adrian också! Vi har lagt till ljudeffekten ”Hohooo??” innan vi öppnar dörren, och det blir alltid lika festligt 🙂 Lill-Zlatan började vi läsa när han var ca 6 månader, hrrm, vet inte om det gick hem riktigt, nu ligger den och väntar på bättre tider. Siv sover vilse gillar vi också, för övrigt.
Anna-Clara, förstås, inte Anna-Carin
Åh, Jösta & Johan var den första boken jag köpte till ungarna. Farfar fick en liten chock när han började läsa och fattade liksom inte poängen för än i slutet 😀 Det bjöd jag på, haha! Annars tycker mina ungar om Ingrid-böckerna och Bu & Bä.
”Varför gråter pappan” är en av mina favoriter, tror ungarna är lite för små för den än men den är från Olika Förlag och kallas en känslo-deckare för små barn. Barnen försöker räkna ut varför pappan gråter och går igenom flera alternativ. Riktigt gullig och ett plus är att barnen har namn som inte självklart anger kön.
Tack för tipsen! Problemet med Johan och Jösta tycker jag också är att de har skrivit Gösta på ett ställe (= onödigt fult) och att rimmen är så… dåliga. Meningarna är långa och omständliga och nä, jag vet inte. Men visst är den rörande på slutet!
För övrigt gillar varken barnet eller jag Kivi och monsterhund, men språket är förtrollande.
Håller med! Språket är verkligen fantastiskt, men bilderna är så svåra att tolka på nåt vis… Adrian brukar hamna lite i trans när jag läser den, men han ser nog inte riktigt vad som händer, haha.
Här är böckerna om Bebis av Anna Forslind mycket populära. Bu & Bä och Lilla Spöket Laban gillas också. Tycker både Bu & Bä och Laban & Labolina är rätt könsneutrala i handlingar, intressen, egenskaper. Böckerna om Bolibompadraken är också bra, bakgrundspersoner i de böckerna är bla mörkhyade, killpar, rullstolsburna, överviktiga etc, utan att det hör till handlingen.
http://blogg.skanskan.se/lillabokhyllan/2012/10/31/jag-tankte-paborja-en-lista/
Nu finns det också en genusbok för vuxna, Genas Genus av Kim Fast, utgiven av Ebes förlag.
Kanske dags även för vuxna att träna sitt genustänk, inte bara barnen.