Genusgodkända barnböcker och vikten av att läsa (än en gång)

Kände att det blev så himla deppigt i förra inlägget, måste väga upp med något skojigare. I facebookgruppen ”Genusmedvetet föräldraskap” (gå med där om ni har missat) har frågan om bra barnböcker kommit upp, och jag har tidigare skrivit lite om genus och läsning exempelvis här. Adrian älskar att bli läst för och läsning är ju så otroligt viktigt, både för den egna språkutvecklingen, läsförståelsen och också för utvecklingen av den empatiska förmågan. Att jag själv läste mycket som liten räddade dessutom många regniga dagar. Trots detta så minskar läsningen i Sverige mer och mer, jag hörde nyligen att enbart 30% av alla föräldrar nu för tiden läser högt för sina barn – skrämmande, tycker jag.

Här kommer några av de böcker som Adrian gillar och som även känns vettiga ur genussynpunkt. För ja, det är även viktigt vad man läser och vad boken förmedlar…

Adrians två första högläsningsböcker som därför har en särskild plats i bokhyllan och i hjärtat – båda två ur min barndoms bokhylla. Vi började läsa för honom när han var fyra-fem månader gammal, och även om han till en början inte förstod allt vi läste så tyckte han att det var mysigt – och det dröjde heller inte så länge innan han började visa vilka böcker och vilka avsnitt i böckerna som han gillade bäst.

Både Tippen-boken och ”Jenny och Lillebror” är rätt uttjatade här hemma, och Jenny har dessutom gått i tusen bitar… Nu för tiden läser vi ofta följande böcker:

Emma-böckerna av Gunilla Wolde må vara rätt gamla, men jag gillar dem. Den manlige förskolläraren Olle har rosa tröja och läser högt för barnen, Emma är tämligen neutralt klädd och det är pappa som dammsuger i boken ”Emma dammsuger”. Vissa saker följer normen, andra gör det inte och sammantaget blir det rätt schyssta barnböcker med mycket igenkänning.

Dojo gillar jag! Enkelt koncept för små barn och med små medel bryter, eller snarare vidgar författarna normen genom att Dojo (en han) bor i ett rosa hus och har rosa kläder, medan kompisen Maja (en hon) har lila-gröna kläder. De är båda aktiva i berättelserna, liksom även deras kompisar Gorby och Aisha.

Till sist två böcker som bryter mot heteronormen, men där den ena är betydligt bättre än den andra:

I boken om Krille åker Krille med sina föräldrar – som råkar vara två mammor – på charterresa till Kanarieöarna. Boken handlar om hur mammorna rör ihop det under packningen, blir stoppade i säkerhetskontrollen och hoppar bomben i hotellets pool så att vattnet stänker över hela poolområdet. Det vill säga: Det handlar om ett barn och hans föräldrar, och ingen vikt läggs vid att de inte är hetero. I boken om Johan och Jösta är det dock en grej att de är två killgiraffer. Flera gånger nämns det, och författarna gör därmed tydligt att det är lite konstigt (men ändå heeelt normaaalt!). Även ”Jösta och Johan” är en gullig bok med ett fint budskap, men jag tycker de kunde skippa sånt här:

Har ni några bra boktips? Till yngre barn eller äldre?

Ps. Två bra länkar om läsning, om du själv vill förkovra dig eller behöver övertalas – eller om du som pedagog eller medmänniska behöver argument i samtalet med andra:
Succéförfattaren satsar allt på att lära barn läsa
Lästräning lika viktigt som idrottsträning