Små förändringar i vardagen leder på sikt till större förändringar på samhällsnivå

Jag har tänkt ytterligare på det här angående att hålla hög respektive låg nivå i diskussioner kring och i arbetet med feministiska frågor. Ja, jag skrev ju om att jag är övertygad om att vi genusföräldrar gör samhället ett stor tjänst häromdagen och vill bara förtydliga med ännu ett par exempel.

Såhär tänker jag: De allra flesta helt ”vanliga” medelsvenniga, heterosexuella kärnfamiljer tycker att livet i Sverige är rätt härligt. Vi har det superlyxigt med all vår föräldraledighet, skatten täcker de flesta potentiella utgifter medan barnen växer upp, alla har rätt till likvärdig utbildning och så vidare. Och visst, löneskillnaderna mellan kvinnor och män är rätt stora, vilket många kan oja sig lite över, men vi ska inte klaga för vi hade kunnat bo i ett heeelt annat land med ett heeelt annat klimat och vi får vara nöjda med vad vi har och. så. vidare.

Det vill säga: De flesta tänker inte alls i banor av genus, de tänker inte på att deras livsval kan bidra till ökad ojämställdhet på olika nivåer i samhället, de tänker inte på att det finns personer som inte är hetero eller som inte är cis, att det faktiskt finns sådana som inte alls vill skaffa barn osv osv. De flesta är dock toleranta och så att säga ”fördomsfria”, och tycker förstås att alla ska ha samma rättigheter och att deras barn ska lära sig acceptera personer som är annorlunda (för ”det annorlunda” är för de allra flesta någonting som inte finns i den egna familjen, utan någon annanstans) men de tänker inte på att genom att de inte aktivt bidrar till att synliggöra osynliggjorda grupper eller ifrågasätter sina livsval faktiskt inte heller bidrar till förändring eller förbättring.

Och jag skriver inte detta för att vara spydig eller hånfull nu, verkligen inte, utan för att belysa hur jag är rätt övertygad om att det är. De allra flesta vill, som sagt, andra människor väl, men vi har… tja, för fullt upp med vårt eget och dessutom är det egna ganska bra – så varför skulle vi ens tänka tanken att allt kanske inte är så pass bra som vi tror precis överallt i det här landet?

Burgschki skrev häromdagen att man som bloggare inte ska tro att man förändrar något genom att sitta hemma på kammaren och författa blogginlägg eller twittra, och tonen i den så kallade ”feministkonflikten” har ju även varit att det här med att snacka barnkläder och sexistisk reklam bara är bull.
Men.
Jag håller som bekant inte med.

Tänk igen på den ”helt vanliga genomsnittssvensken” som jag beskriver ovan.

När jag har bloggat om hur vi tänker när vi köper kläder och leksaker till Adrian och varför vi tänker så, och när jag har skrivit om den onödiga heterosexualiseringen i läromedel, om ”genusgodkända” barnböcker och om när mina elever använder hen, just på den där vardagsnära så kallade ”låga” nivån (fast oftast med någon extra, mer djupgående skruv – bara för att jag är så verdammt smart osv.) – då har jag fått positiva reaktioner från personer som aldrig hade tänkt på dessa saker tidigare.

Och då tänker jag att om jag kan bidra till att ännu en medelsvenssonpappa i en småstad någonstans i Sverige väljer att låta sin son ärva vissa av dotterns kläder på samma sätt som dottern alltid har fått ärva sonens, då har jag samtidigt bidragit till en liiiten men naggande god förändring i riktning att sådant som anses typiskt flickigt får samma status som sådant som anses typiskt pojkigt. Och om den där pappan och hans fru även börjar tänka på att oj, nästan alla barnböcker vi läser har ju pojkar i huvudrollen (förutom de böcker som handlar om prinsessor) och alla böcker i bokhyllan handlar för sjutton om heterosexuella familjer… det måste vi göra något åt! – då har mina texter bidragit till att barnen i ytterligare en familj växer upp med synsättet att båda (alla) könen är lika viktiga (eller att kön är rätt ointressant) samt att en familj kan se ut på olika sätt. Och sådana små attitydförändringar gör skillnad.

För övrigt skrev även Fråga Ugglan (som verkligen kan konsten att skriva precis lagom långt och alltid slå huvudet på spiken – hög och låg i nivå i ett, kan man säga) om det här med hög respektive låg nivå i debatten. Läsvärt.

Nu ska jag iväg och överraskas av min fru och nu tror jag att jag är färdig med funderingarna kring högt och lågt. För den här gången.